En bön om natten
Borde sova. Klockan är tjugo i ett, jag är trött men kan verkligen inte slappna av. Känner mig mest ledsen och uppgiven och detta inlägg får ni ta för vad det är. Ett sätt att skriva av sig mitt i natten.
Jag är så trött på mitt liv. Att det ska gå så mycket upp och ner. Jag vill inte leva med denna ångesten. Jag vill inte leva med alla negativa tankar och känslor. Jag vill inte leva med avundsjuka, självömkan, bitterhet och allt annat som drar ner mig. Men jag är så svag. Jag vet vad jag skulle säga till alla andra, men när det kommer till mig själv är det som bortglömt.
Jag fastnar så lätt i negativa mönster och jag har så svårt att finna glädjen i livet. Jag har mina glada stunder, och jag kan njuta av livet ibland. Men varenda eviga gång så faller jag igen. Jag orkar inte!!
Gud, jag vet att du finns, men ibland känns du så långt borta. Men i natt ber jag dig att skicka dina änglar för att vaka över mig. Ge mig frid och låt mig få sova gott. Håll mig i din stora famn och vagga mig till sömns.
Sara ❤
32
Igår fyllde jag 32(!). Jag hade en jättebra dag. På dagen kom Elina, Alice och Vilma hit och vi gick en promenad till skogen och åt tårta hemma hos mamma och papa. På kvällen hade jag bjudit hit lite vänner så det blev tacos och tårta och en mysig kväll. Det är verkligen en love boost att fylla år. Alla grattishälsningar, telefonsamtal och sms gör ju att man känner så stor tacksamhet till alla vänner man har runtomkring sig.
Men det är också jobbigt att fylla år. Ångesten över att bli ett år äldre och känna att man inte är där man vill vara i livet. Ångesten över att den biologiska klockan tickar. Ångesten över att det gått ytterligare ett år där jag kämpat med min psykiska ohälsa. Ensamheten i att inte ha någon vid sin sida när man vaknar på sin födelsedag. Jag vet att det kan låta löjligt att tänka så, men för mig är detta saker som stjäl mitt fokus hela tiden.
Jag tror att många människor längtar efter att träffa sin livskamrat precis som jag. Och än har jag inte gett upp, även om det ibland känns lite hopplöst. Men jag hade aldrig klarat av att leva i väntan och längtan om det inte vore för alla fantastiska vänner som jag har runt omkring mig. Jag hoppas bara att min väntan ska få vara över snart!
Sara <3
Men det är också jobbigt att fylla år. Ångesten över att bli ett år äldre och känna att man inte är där man vill vara i livet. Ångesten över att den biologiska klockan tickar. Ångesten över att det gått ytterligare ett år där jag kämpat med min psykiska ohälsa. Ensamheten i att inte ha någon vid sin sida när man vaknar på sin födelsedag. Jag vet att det kan låta löjligt att tänka så, men för mig är detta saker som stjäl mitt fokus hela tiden.
Jag tror att många människor längtar efter att träffa sin livskamrat precis som jag. Och än har jag inte gett upp, även om det ibland känns lite hopplöst. Men jag hade aldrig klarat av att leva i väntan och längtan om det inte vore för alla fantastiska vänner som jag har runt omkring mig. Jag hoppas bara att min väntan ska få vara över snart!
Sara <3