Sitter i soffan med onepiecen på och katten i knät. Idag har varit en helt okej dag. Jag har jobbat och sedan blev det lite mys med Elina, Alice och Vilma. Efter att de hade åkt hem hamnade jag här. Soffan är nog den platsen där jag spenderar mest tid när jag är hemma. Detta på både gott och ont. Det blir många tankar i soffan. En del positiva, men också tyvärr en hel del negativa.

Ikväll känner jag behovet av att skriva av mig lite då jag känner att ångesten börjar smyga sig på. Ska snart gå och lägga mig men vill inte lägga mig i sängen när jag känner såhär. Ibland kan det hjälpa att bara få ur sig det. Sätta ord på tankarna. Har väl egentligen dags att bara skrika och slå på någonting. Tömma ut allt som känns jobbigt och sedan somna av utmattning för att imorgon vakna till en ny dag. Tyvärr vet jag att det inte funkar så.

Kvällarna och nätterna är alltid värst. Det är då ensamheten gör sig påmind och känslorna blir för övermäktiga. Dagarna går rätt bra, ofta finns det något att fokusera på eller någon att prata med. Men nätterna. Ensamheten. Jag vill inte fastna i det. Jag vill känna att det är okej att vara hemma med mig själv. Att känslorna och tankarna inte har någon makt. Att jag kan gå och lägga mig med en frid och ett lugn och sedan somna gott som ett litet barn.

Nu ska jag ta en kopp te för att lugna mig lite. Önskar er alla en bra måndagkväll!

Sara ❤️

Denna dagen har varit tung. Jag har känt mig ledsen och deppig. Imorgon blir det kanske bättre, men idag tog orken bara slut. Jag la all min energi på att försöka hålla upp fasaden på jobbet, och senare på kvällen på Shinekursen. Men någonstans där på kvällen tog energin slut och nu är jag helt slut både mentalt och fysiskt.

Jag ligger i sängen och tårarna rinner sakta ner för mina kinder. Känslorna måste få komma ut. Sorgen över det jag saknat och det som aldrig blev, skammen över att jag låter det bli såhär gång på gång, rädslorna inför framtiden och prestationen i att försöka vara duktig och positiv när ångesten bara skriker på insidan. För att bli av med allt det måste känslorna få tränga igenom. Tårarna måste få rinna och sorgen måste få sin tid att bearbetas. Jag trodde för flera år sedan att jag började bli färdig med att bearbeta alla jobbiga saker. Oj vad fel jag hade. Jag kan tyvärr inte sätta något slutdatum. Kanske blir det aldrig bra? Ingen vet mer än Gud.

Det enda jag kan försöka göra är att leva i nuet så mycket det bara går. Göra saker som jag tycker om. Stå på mig för det jag tycker är rätt. Inte tillåta mina känslor att ta över allt för mycket. Och skita i vad andra människor tycker och tänker om mig.

Det är verkligen inte lätt, och varje dag är en kamp mer eller mindre. Men jag slutar inte kämpa även om jag ibland bara inte orkar formulera rätt ord och rätt positiva attityd. Idag var jag ledsen. Det är väl okej antar jag. Imorgon blir nog en bättre dag!

God natt!
Sara ❤️

Mitt liv har under många år känts som ett trassligt garnnystan som varit näst intill omöjligt att reda ut. Känslor och tankar har vävts samman till en rörig massa och jag har verkligen inte hittat ändarna på trådarna för att kunna reda i det.

När jag började ta tag i saker. Bearbeta, prata och verkligen jobba med saker som är jobbiga påbörjade jag en enorm resa. Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna få tag i trådarna och reda ut mitt garnnystan, men sakta, sakta har jag börjat få ordning i allt trassel. Jag kan se olika delar i mitt liv som gjort att jag hamnat i den här depressionen från första början. Och genom att skilja på dessa, bearbeta dem en och en och förstå varifrån olika reaktioner och ageranden kommer kan jag nu se att jag verkligen är på väg åt rätt håll. Mitt garnnystan är inte lika trassligt längre och jag tillåter inte olika delar i mitt liv påverka varandra lika mycket längre.

Jag mår mycket bättre på många plan. Men jag har fortfarande saker jag kämpar mycket med. Olika saker tar helt enkelt olika lång tid att bearbeta och jag har lärt mig under resans gång att jag måste tillåta saker att ta sin tid.

Jag känner att jag är redo att ta nya steg när det gäller flera olika områden i mitt liv, men däremot har jag andra områden som jag bara måste få jobba lite till med först. Och det är okej. Jag är glad att jag lärt mig att skilja på saker och att jag inte låter det som tynger mig ta över hela min vardag på samma sätt som det gjorde innan. Ibland kan jag ha stunder eller dagar då ångesten fortfarande är för stark för mig att hantera, då jag tillåter mig själv att känna alldeles för mycket och då de negativa känslorna och tankarna tar över. men i det stora hela har jag blivit så mycket bättre på att hantera mina problem och leva med dem.

Jag är stolt över mig själv och den resa jag gör. Jag känner att jag växer och blir starkare för varje motgång jag möter. Och framför allt lär jag mig nya saker om mig själv hela tiden vilket bara inspirerar mig att fortsätta framåt.

Sara ❤️