Jag har så länge levt med ångest, negativa tankar och jobbiga perioder. Men emellanåt har jag ju också haft bra perioder, härliga dagar och känt att jag har mått ganska bra. Problemet har ju varit att varje gång jag haft en bra period så har jag fallit tillbaka, ibland hårdare än innan och då har jag verkligen känt att jag velat ge upp helt och hållet. Det har känts som att någon hånskrattat åt mig och sagt "haha, jag ville bara visa dig hur livet kan vara, men tro inte att du kommer få det". Men ju mer tiden har gått, ju mer saker i mitt liv som jag har tagit tag i och bearbetat, och ju mer jag har vuxit i mig själv och framförallt i min tro på Gud så har jag sakta börjat tro att jag faktiskt kommer få må bra en vacker dag. Och bara den tanken och det hoppet i sig gör ju att jag faktiskt känner att jag mår lite bättre.

De senaste två veckorna har känts ganska bra. Någon kväll med ångest, men faktiskt mest positiva framsteg i mitt tänkande. I kyrkan har det varit bön och fasteperiod och jag har verkligen försökt att haka på och ha mycket större fokus på Gud under dessa veckor. Jag har bett, läst Bibeln, lyssnat på lovsång och försökt mata mig med sådant som är uppbyggande för själen. Det är inte alltid lätt och det kräver ibland omprioriteringar som kan kännas lite jobbiga, men jag börjar mer och mer inse att det är värt det!

Kanske är det så att jag en gång för alla kan få mitt genombrott. Att jag kan få känna den frihet som det innebär att få leva som Guds barn. Att jag kan få vakna upp på morgonen utan den där klumpen i magen eller oron i tanken. Att jag kan få känna mig pigg och glad istället för ständigt trött och nedstämd. Kanske är det faktiskt min tur nu!

Jag tror att Gud har en plan för mig. Och jag tror att min välsignelse kommer. Jag tror också att Gud har rätt timing för alltihop men min bön ikväll är att det ändå inte ska dröja allt för länge!

God natt alla fina!
Sara ❤️

Upp och ner, ner och upp.. Det är så livet är, ibland går det trögt och ibland glider man fram. Men genom livets alla förhållanden är det ändå viktigt att hålla rätt fokus. Vad är målet, vart vill jag komma, hur ska jag ta mig dit, hur vill jag växa som människa? MEN, det är så mycket lättare sagt än gjort. Jag tappar fokus gång på gång trots att jag lovar mig själv gång på gång att aldrig göra det. Och varje gång känner jag mig lika misslyckad. Jag vill inte låta mitt förflutna definiera mig. Jag vill leva i nuet och blicka framåt.

Min depression har håll mig i ett järngrepp allt för länge nu, så länge att jag faktiskt själv börjar identifiera mig med den. Men det är inte den jag är! Jag, Sara, är egentligen en glad, sprallig och lite smått galen person. En person som gillar att stå i centrum om det är rätt forum, en person som gillar djupa diskussioner och lättsamma skämt, en person med massor av olika bra egenskaper (och en hel del dåliga), men framför allt en person som älskar sina vänner mer än något annat.

Jag är extremt mån om att andra ska tycka om mig och kan nog lätt få för mig att andra människor tycker jag är jobbig, töntig, tråkig osv.. Det sista jag vill är att människor ska tänka på mig som "tjejen som mår dåligt". Ändå har jag ju lyckats sätta mig själv i den situationen genom min öppenhet och ärlighet. Men jag känner att det är dags att en gång för alla bryta detta. Jag är så mycket mer än "tjejen som mår dåligt" och den stämpeln ska jag nu försöka jobba bort. Det kommer kanske ta sin tid, och jag kommer säkerligen fortsätta må dåligt och ha ångest under tiden, men jag ska verkligen gå in stenhårt för att försöka.

Det första jag ska göra är att skriva en lista på de egenskaper jag har som är bra, samt på de egenskaper jag önskar jag vore bättre på. Ni som är mina vänner och som vill stötta. Hjälp mig gärna ;)

Nu ska jag däremot sova. Idag har det varit en låång dag!

God natt alla fina!
Sara ❤️