Jobbig vecka!
Nästan alla mina blogginlägg är skrivna hemma i soffan då jag är ensam hemma och känner mig lite nere. Så även detta! Imorgon är det en vecka sedan min älskade lilla Costello försvann! Jag har letat varje dag, satt upp lappar, delat efterlysning på Facebook, ringt till polisen och bett otaliga böner för att han ska komma hem igen. Men än har han inte synts till.. :( denna veckan har varit väldigt jobbig, jag har sovit dåligt och gått upp tidigt för att gå ut och leta efter Costello. Och jag har känt mig ganska nere.
Idag var jag så trött att jag mådde illa. Tog en power nap som visst blev tre timmar lång och sedan orkade jag helt enkelt inte ta mig iväg någonstans.
Har känt mig ganska likgiltig hela dagen och inte kunnat äta så mycket. Nu är jag mest ledsen och frustrerad över alla känslor och saknaden av min älskade katt!
Imorgon har jag inte så mycket inplanerat men på söndag blir det en heldag i kyrkan.. Eller snarare på clarion hotel post där vår kyrka ska ha super sunday. Jag ska vara med och spela piano i kids-lovsångsteamet vilket ska bli utmanande då jag inte alls är van vid att spela tillsammans med andra.
Nu ska jag snart gå och lägga mig och hoppas på att få sova. Känner dessutom att huvudvärken börjar komma smygande.. Inte kul!
Hoppas ni har en bra kväll!
Sara ❤️
Vi är alla människor!
Jag blir lite mörkrädd när jag ser hur många av mina Facebookvänner som delar artiklar som faktiskt är mer eller mindre rasistiska. Tror inte att de skulle erkänna det själva, och förmodligen ser de det själva inte på det sättet. Men så fort man gör skillnad på människor, delar upp dem i "vi och dem" och gör allt för att smutskasta andra människor eller grupper av människor tycker jag att man hamnar i i det facket. För mig handlar det om att försöka se till människors lika värde och att hjälpa människor som lider nöd! Flyktingkrisen är ett faktum och den är den värsta på väldigt många år. Jag vill inte bidra till människors död, jag vill bidra till människors överlevnad och även om jag inte kan göra så mycket själv så försöker jag göra det jag kan. Skänka pengar, ge ett leende till utsatta människor och inte minst använda min demokratiska rösträtt till att rösta fram en politik där Sverige tar ställning för att hjälpa människor.
Vi lever i lyx. Att ha fred är en lyx, att ha bilar, datorer, tv-apparater och massa fin inredning är lyx. Självklart är det bekvämt att titta bort och fortsätta leva i det, men tänk om människor istället hade försökt sätta sig in i andra människors situation. Tänk om du hade tvingats fly för ditt liv, eller tigga för att kunna betala mat för dina barn. Tänk om du hade ryckts upp ur din trygghet och behövt förlita dig på andra människors godhet. Tänk om du då hade fått ett kallt "nej, du är inte välkommen!"? Bara försök tänka dig in i det!
"Allt vad du vill att människor ska göra för dig, ska du också göra för dem" är ett motto (och faktiskt också ett bibelord) som vi försöker lära våra barn. Men frågan är hur väl vi verlkligen lever upp till det när det väl kommer till kritan?!
Jag hör argument som "vi måste ta hand om våra egna först" och "de ska inte komma här och tro att de kan leva gratis och att vi ska betala för dem" osv. Jag blir så trött! För det första så har vi ett fantastiskt skyddsnät i Sverige och självklart finns det en del fall där vår välfärd brister (och det är också dessa fall som visas i media), men det betyder inte att vi inte ska hjälpa andra för det. Och för det andra, vadå gratis? Tror inte någon av er som uttalar sig har betalt ens hälften så högt pris som de flyktingar som lämnat allt de har, har gjort. Jag är villig att dela med mig av vår välfärd just eftersom jag kan. Tänk att vi kan få vara med och rädda liv på andra människor!
Andra argument jag ofta hör är att flyktingarna kommer hit och bråkar och begår brott. Jag blir så trött på att man ska dra alla över en kam. Visst finns det idioter bland de som kommer hit, men inte fler än de som redan finns här. Brott och bråk kommer man aldrig ifrån för vi är människor allihopa. Människor med brister och mänskliga egenskaper. Återigen måste vi sluta göra skillnad på vi och dem! Jag är dessutom helt övertygad om att har föder hat och att kärlek föder kärlek. Tänk om de som kommer hit hade fått bli emottagna med öppna armar och massa kärlek. Det tror jag hade gjort stor skillnad.
Ikväll går mina böner till de som är på flykt i världen och min tacksamhet går till allt jag har som är så fantastiskt i livet.
Sara ❤️
Söndag!
Söndagkväll igen. Sitter i soffan och tittar på Safe haven, så mysig film! Ska dock snart åka och träna konståkning så jag hinner tyvärr inte se klart den.. Men det är så kul att få vara tillbaka på isen!
Denna helgen har varit både bra och lite kämpig. Jag har gjort många roliga saker, bland annat varit på två roliga födelsedagskalas och varit i kyrkan. Men jag har också kämpat en hel del med mina tankar. Framför allt så har nätterna varit jobbiga och jag har även drömt en del riktigt otäcka mardrömmar och vaknat helt kallsvettig och skakig. Inte roligt. Jag försöker allt jag kan att bara fokusera på allt positivt och blicka framåt. Det går sådär, men jag är ändå (för det mesta) fast besluten i att fortsätta. Jag kan ändå se att jag har kommit en bra bit på vägen och att jag är på väg åt rätt håll.
Är så tacksam över alla som stöttar mig i det här. Ni fattar inte vad ni betyder!!
Nu är det dags för mig att dra till ishallen! Ha en bra kväll allihopa!
Sara ❤️
Fredagskväll i soffan och lite funderingar kring livet...
Det blev en fredagkväll i soffan då mina planer på att träffa en vän blev inställda. Det resulterade som vanligt i en del funderingar. Denna veckan har dagarna gått ganska fort och på jobbet har jag lyckas hålla uppe den där fasaden ganska bra och till och med kunnat släppa alla jobbiga tankar ganska mycket.
Men denna veckan har också varit oerhört kämpig. Dels för att jag känner en viss hopplöshet inför min egen situation, men också för det medlidande och den sorg som uppstår när jag ser och läser om allt som händer i världen. Det är en sjuk värld! Och här lever jag och har det egentligen alldeles för bra men ändå kan jag inte bara njuta av det. Och återigen skäms jag!!
Idag har jag som sagt bara haft en lugn kväll i soffan. Tänk vilket privilegium att kunna ha en lugn kväll i sin soffa. Tänk om hela jag kunde fatta hur bra jag faktiskt har det och hur tacksam jag borde vara!
Kvällens bön blir om att få hjälp att vara tacksam över allt fantastiskt som jag har i mitt liv och att inte ta något för givet!
Sara ❤️
Skuldkänslorna över mina känslor
Världen är hemsk. Folk drunknar, svälter ihjäl och blir dödade på grund av andra människors idioti. Andra människor (eller jag skulle hellre kalla dem monster) utan hjärta och medlidande, och som blivit så hjärntvättade att de tror att de gör "rätt". Mitt hjärta gråter för alla människor som flyr för sina liv och som längtar efter ett liv i frihet och trygghet. Jag försöker hjälpa på de sätt jag kan. Jag skänker pengar och ber för hela situationen. Men mitt i allt detta ligger jag också vaken om nätterna med ångest över mina egna problem. Problem som egentligen är bagateller om man jämför. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över och ändå ligger jag där med ångest och oro över mina egna problem och över min framtid.
Jag skäms! Idag har jag skämts så mycket över att jag ens ägnar tanken åt mina egna problem när det finns människor som kämpar för sina liv därute. Jag har tänkt att jag lika gärna kunde dött i deras ställen. Ändå är känslorna så starka och de påverkar mig så mycket att jag ibland inte orkar resa mig upp ur sängen och blicka framåt. Och förvirringen känns total. Gud är ju garanterat (och med all rätt) väldigt upptagen av allt som händer i världen. Och ibland kan jag tänka att det kanske inte är så konstigt att jag får vänta så länge på mina bönesvar.. De kan ju liksom inte vara prio ett om man säger så..
Trots det kan jag inte sluta be om mirakel även i mitt liv. Men skuldkänslorna finns där hela tiden, skuldkänslorna över att bönerna är själviska och ofta kretsar kring mig själv är ganska stora. Och skuldkänslorna över mina känslor gör inte direkt problemet mindre. De får mig istället att må ännu sämre och trycka ner mig själv i skorna. Jag borde kanske istället låta skuldkänslorna trigga mig till att börja be mer för andra, skifta fokuset från mig själv till mina medmänniskor och känna ännu mer tacksamhet över allt fantastiskt jag har i mitt liv. Jag ska verkligen försöka! Det är bara så förbannat svårt! Men nu ber jag om ett större hjärta och att jag får bli mer lik Jesus i allt jag gör.
"Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft!" (Fil 4:13)
Sara ❤️