Mors dag.
Jag tycker det är fint att ha dagar då man firar saker lite extra. Idag är det mors dag och det är ju en fantastisk dag för alla hjältar som i vått och torrt finns där för sina barn. Idag var jag i kyrkan där mors dag uppmärksammades genom att ge gåvor till alla mammor samt ett tillfälle att fotas framför en fotovägg tillsammans med sina barn. Väldigt fint och säkert väldigt uppskattat av alla mammor som fick uppleva det.
En av alla saker jag kämpar med är min avundsjuka. Och sådana här dagar kan känslorna bli ganska starka. Jag längtar så otroligt mycket efter den dagen då jag själv får bli mamma. Och jag erkänner, jag är lite avundsjuk. Men jag försöker också tänka att min tid kommer, att det bästa ligger framför mig och att jag har så mycket välsignelser som väntar på mig. Jag vill ju så gärna tro att det är sant.
Nu ska jag sova för imorgon blir en lång dag med sommarfest på jobbet!
God natt!
Sara ❤️
Bättre!
Just nu känns det som att jag lever i någon sorts fantasi. Som att detta inte är min verklighet. Jag är så ovan vid att må såhär. Att faktiskt må bra. Har knappt tänkt några negativa tankar den sista veckan och livet har känts lätt och friskt (förutom förkylningen då). Jag har vaknat på mornarna och känt mig förvånad över att jag inte känt någon ångest. Och jag har gått och lagt mig på kvällarna med ett helt annat lugn och jag har kunnat sova gott på nätterna. Jag kan ärligt talat inte minnas när jag kände mig såhär bekymmerslös senast.. Men det var säkert flera år sedan. Kan inte riktigt släppa tanken på att jag snart kanske kommer falla tillbaka igen, men hoppas så innerligt att jag har fel och att jag inte tar ut någon seger i förskott. Men det känns i allafall annorlunda den här gången. Mer på riktigt liksom.
Sedan jag kom hem från Colour Conference i början av maj har jag haft en del saker med mig som jag funderat mycket över. Framför allt vad det innebär att verkligen överlämna allting åt Gud och lita på att han har lösningen. Joyce Meyer sa i sin predikan; "When God begs for obedience he doesn't ask for a sacrifice". Den meningen fastnade hos mig. Det är så lätt att man kompromissar med Gud och överlämnar det som känns bekvämt till honom. Men när det kommer till saker som verkligen är betydelsefulla för oss så är det genast svårare.
Jag har ägnat mycket tid åt att be, reflektera och läsa Bibeln. Och jag tror faktiskt att det är en av anledningarna till att jag mår bättre. På något sätt känns det som att Gud hjälper mig att hitta rätt fokus i min vardag och att han leder mig igenom dagarna.
Jag har också haft mycket mer energi än vanligt och orkat göra saker annat än att jobba. Idag när jag kom hem från jobbet har jag slipat och målat om en bänk, provat husmorsknep för att få bort gula deofläckar på vita kläder (har inte hämtat upp tvätten än så vi får se hur det funkade) och lagat mat. Det händer väldigt sällan att jag har den energin och det är verkligen fantastiskt. Imorgon tänker jag jobba i trädgården om vädret tillåter.
Nu ska jag gå ner och hänga tvätt och sedan blir det nog sängen. Börjar nog bli lite trött nu i allafall!
God natt!
Sara ❤️
Bra vecka
Den senaste veckan har varit bra! Jag har gjort mycket roligt, men också tänlt en hel del. Men jag känner återigen att jag är på väg åt rätt håll, att jag mitt genombrott kommer. Nu hoppas jag bara på att det faktiskt är dags! Att det är min tur att få blomstra. Idag vaknade jag dock med halsont och huvudvärk men det kan man ju leva med. Jag har ändå varit i kyrkan hela dagen och träffat massor av härliga människor. Jag ÄLSKAR min kyrka!
Just nu längtar jag galet mycket efter sommar och värme, det är mitten av maj men det är fortfarande väldigt kallt ute. Jag är trött på att frysa! Tänk när man kan gå i shorts, äta glass på stranden, sitta på altanen och grilla till sent på kvällen, sola och bada! Någon mer än jag som längtar?! ;)
Nu ska jag snart sova, imorgon börjar jag 06.00 igen och med tanke på att jag känner mig krasslig (igen) så är det nog bra med många timmars sömn!
Hoppas ni haft en härlig helg!
Sara ❤️
Likgiltighet blandat med lite andra jobbiga känslor..
Tårarna bränner bakom ögonlocken. Känslan av likgiltighet blandas med känslor av ångest, sorg, tomhet och hopplöshet. Vad jag vill att alla ska förstå, är det faktum att jag inte väljer att känna såhär. Ibland ger jag allt jag har för att kämpa emot, men ibland finns inte orken.
När folk frågar hur det är med mig kämpar jag ofta med mitt svar riktigt hårt. Ibland hatar jag den frågan. Jag är trött på att behöva känna efter. Att behöva ge ett svar. Att behöva ljuga och lägga på ett smile, eller att försöka vara ärlig utan att göra den andre personen alltför obekväm.
Joyce Meyers predikan förra söndagen i Hillsong London handlade om att vila i guds nåd. Att sitta ner tills man är redo att stå, gå och tillsist löpa det lopp som Gud har tänkt för oss. Och att man inte måste prestera massor när man sitter bredvid honom. Han har redan utkämpat den strid som vi står emot genom att han tog all vår synd på sig på korset. Och vi kan vila i det. Och lita på att det bästa ligger framför. Sålänge vi har tro.
Det låter så bra, och så vettigt. Och det låter så lockande. Men det handlar fortfarande om att ha tro, om än så liten som ett senapskorn. Jag får väldigt ofta göra det valet aktivt, valet att tro. Och det kanske är det som är det svåraste, att kämpa mot tvivlen och osäkerheten. Varje dag är en kamp.
Jag önskar så att jag visste vad jag skulle göra. Men jag har ingen aning. Just nu känns det som att jag står och stampar på samma stället. Som att jag är fast i depressionens järngrepp. Jag vet inte om jag någonsin kommer komma ur den. Jag orkar inte ens hoppas. Jag bara ber till Gud att vinden ska vända och att det ska ske ett mirakel och helande på min insida. Jag vill tro att det bästa ligger framför.
Idag tvingade jag mig själv att ta mig in till kyrkan. Idag var det jobbigt. Jag kände mig ledsen och trött och orkade egentligen inte träffa några människor. Men jag tror att det var bra för mig att ta mig iväg i allafall. Ibland måste man bara göra saker för att inte gå under.
Sara ❤️
Tankar.
Halvligger i soffan med katterna bredvid mig och tänker på livet. Tankarna snurrar som bara den. Hade en fantastisk Londonresa förra veckan och kom hem och kände mig motiverad och inspirerad. Så bra undervisning, massa rolig underhållning, härligt häng med underbara vänner och en hel del shopping. London är verkligen en fin stad och den visade sig dessutom från sin bästa sida med sol och vackert väder.
Men denna regniga dag känns allt som bortblåst. Idag har jag haft ont i huvudet, ont i magen och känt mig krasslig. Idag har negativa tankar regnat över mig som hagel och det har varit en kamp att ta sig igenom dagen. Barnen på jobbet har varit högt och lågt och jag har varit en arg och irriterad fröken.
Sådana här dagar blir ensamheten extra påtaglig. Sådana här dagar önskar jag inget hellre än att ha någon som väntar på mig här hemma. Någon som ger mig en kram och frågar hur min dag har varit. Någon som inte tröttnar på mina dåliga dagar och som vänder mina tankar från negativa till positiva.
Mitt liv går upp och ner. Så himla mycket upp och ner att jag inte hänger med. Jag känner mig förvirrad. Och jag skriver för att reda ut mina tankar lite, som en sorts terapi i min ensamhet.
Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att bestämma över sina egna tankar. Det borde ju bara vara att välja vad man ska tänka och att rikta fokus åt rätt håll. Tydligen är jag helkass på det för jag misslyckad varje gång. Men jag är medveten om det och jag jobbar stenhårt på det (även om det inte verkar så).
Nu ska jag gå och lägga mig och försöka läsa lite i Joyce Meyers bok "striden i ditt sinne". Den är verkligen superbra och uppbyggande och efter att ha sett och hört Joyce Meyer live i London känner jag bara för att läsa alla hennes böcker. Men man får ta det lite i taget. Jag är usel på att behålla disciplinen och läsa ut böcker som jag har påbörjat, men kanske kan det förändras?!
Hoppas ni haft en bra dag. Imorgon är det fredag. Kanske kan det bli en bra dag!
God natt!
Sara ❤️