Ångest-en del av min vardag

Många av mina dagar består av ett visst mått av ångest. Vissa dagar är det inte så farligt medan andra dagar känns väldigt tuffa. Det är så svårt att förklara för någon som aldrig har upplevt det hur det faktiskt är att leva med det dagligen.  För även om det inte alltid syns så tär det fruktansvärt mycket på insidan. Jag är ofta trött och energilös och behöver ofta en powernap på dagen för att orka ända till kvällen. 

Jag är egentligen inte en negativ människa. Jag gillar att hitta på saker, skratta, flumma, stå i centrum och bara få vara i nuet. Men min kropp, min hjärna och mina känslor hänger inte riktigt alltid med på det. Många gånger kommer ångesten, oron och osäkerheten och infekterar hela min tillvaro och jag påminns om att något med mig inte står rätt till. 

Jag kan inte hjälpa att det blir så. Och ibland, när känslorna tar över, gör jag saker som jag egentligen inte vill. Men det känns som om jag måste göra det för att klara av ångestattacken. Däremellan kan jag ha bra stunder då livet känns lätt. 

För er som undrar så får jag hjälp att klara av det här. Jag är inte ensam i detta och jag har massor med folk runtomkring mig som stöttar mig. Ändå känner jag mig ibland så ensam i allting. Det känns som att ingen kan förstå fullt ut hur jag har det och jag hittar inte de rätta orden för att kunna förklara. 

Ändå kan jag känna mig stolt över att jag lärt mig att leva med det. Att jag klarar av att gå igenom mina ångestattacker även om det är skitjobbigt. Att jag för det mesta håller ihop ganska bra. Och att jag har ett socialt liv, ett jobb som jag trivs med, en fantastisk kyrka, ett bra boende osv. Jag har så mycket att vara tacksam över! 

Den jobbigaste frågan kan ibland vara när folk frågar hur jag mår. Hur ärlig ska man vara? Hur många gånger kan man säga att det är sådär? Låter jag alltför negativ om jag är ärlig? Ska jag ljuga och säga att det är bra fast det är en skitdag? Eller ska jag bara låta bli att svara? Det där är så svårt och det beror självklart på vem som frågar. Samtidigt uppskattar jag ju när folk frågar. Jag hoppas bara att de är redo för att höra ett ärligt svar. Att de har tid att lyssna. För det värsta jag vet är när folk frågar hur det är och sedan ändå inte är intresserade av att veta! 

Psykiskt ohälsa är så vanligt i dagens samhälle. Jag kan koppla mitt mående till många saker men det spelar ingen roll. Jag kan inte ta mig ur det på egen hand ändå. Därför är det så viktigt att man vågar prata om det. Jag hade aldrig varit här idag om det inte vore för vänner runtomkring mig som såg mig när jag mådde som sämst. Jag har lärt mig att inte skämmas. För jag kan inte hjälpa att jag mår såhär. Men jag har också lärt mig att kämpa hårt för att ta mig ur det. Jag kan se att jag tar mig framåt och att jag är på väg åt rätt håll. Men precis som med mycket annat är det ofta två steg framåt och ett steg bakåt. 

Vägen är krokig men än så länge har jag inte trillat av. Vissa dagar vill jag ge upp och ser ingen ljusning, men gång på gång påminns jag också om hur vackert livet kan vara. Jag vill tro att det bästa ligger framför och att mina drömmar också kommer slå in en vacker dag. Tills dess ska jag bara försöka leva dagarna en efter en, vara den bästa versionen jag kan av mig själv och försöka ha fokuset rätt så gott det går! 

Varje dag är en kamp men jag ska vinna i slutänden! 

Sara ❤️

Ikväll är det tufft!

Här kommer ett såntdär ogenomtänkt inlägg där syftet bara är att få skriva av sig. Ikväll har ångesten varit påtaglig och jag har känt mig ledsen, arg och frustrerad över alla jobbiga känslor som bara kommer! Försöker ha fokuset rätt men misslyckas gång på gång. Har egentligen bara lust att skrika rakt ut. Slå på något tills knogarna blöder och bara försvinna in i ett vakuum tills allt är över. Ikväll orkar jag inte hålla ihop. 

Ska försöka sova nu och hoppas på att detta är över när jag vaknar! 

Sara ❤️

Söndagsångest med en ny innebörd!

För de flesta innebär söndagsångest att man går runt och är stressad över att helgen snart är slut och att måndagen närmar sig med stormsteg. För mig innebär det något helt annat. Jag älskar egentligen söndagar, för då spenderar jag oftast dagen i kyrkan. Men väldigt ofta vaknar jag med ångest på söndagmorgon och en känsla av att jag borde stanna i sängen hela dagen. 

Jag tror att det är någon som vill hålla mig borta från kyrkan. Att det är någon som ser mina söndagar i kyrkan som ett hot. Någon som vet att när min relation med Gud växer så minskar dennes makt avsevärt. Jag pratar givetvis om djävulen. För ja, jag tror att även han finns, lika mycket som jag tror att Gud finns. Och jag tror att djävulen har makt att påverka oss även om jag tror att hans makt inte är värt någonting när den jämförs med Guds makt. 

Jag brukar ofta trotsa mina känslor och ta mig iväg till kyrkan i allafall. Och varje söndagkväll brukar det kännas som en seger. Söndagskvällar är den tiden på veckan då jag mår som bäst. Då jag har fått energi för en ny vecka och känner mig redo att ta mig an måndagen och dess utmaningar. Då har Gud fyllt mig med det jag behöver och söndagsångesten är som bortblåst. Oftast i allafall. 

I natt har det varit en tuff natt med mycket ångest. Jag ligger fortfarande kvar i sängen och känner ett stort motstånd mot att gå upp. Men samtidigt vet jag att det bara är jag som kan bestämma över vart mitt fokus på dagen ska ligga. Därför tänker jag välja att öppna min bibel, mata mig med Guds ord och be att han tar hand om mig idag.  

Sedan blir det en dusch och en lång frukost tror jag! 

Hoppas ni har en bra söndag och att vi ses på 16-mötet i Connect Church! 

Sara ❤️

Att ha saker att se fram emot

Livet blir lite enklare, lite gladare och lite mer spännande när man har saker att se fram emot. Förutom att jag verkligen ser fram emot våren så har jag några andra höjdpunkter inplanerade. I början av mars åker jag tillsammans med ett stort gäng från kyrkan till Israel på Pilgrimsresa. Vi ska besöka många kända bibliska platser och få guidning av ingen mindre än Hans Weischbrodt. Ser fram emot det så mycket och kan inte ens fatta att det är mindre än en månad kvar.

I slutet av april-början av maj åker vi på Colour conference i London. Detta börjar bli lite av en tradition för mig och jag har höga förväntningar på årets konferens. Dessutom har vi även bokat in oss på musikal. Vi ska se Matilda-the musical, något som jag och Malin pratat om i flera år nu. Det ska bli så kul!

Att ha något att se fram emot gör dessa mörka regndagar lite ljusare. Idag har jag tillbringat hela dagen på soffan. Har inte riktigt orkat med så mycket. Egentligen skulle jag och Mia åkt till Ulricehamn och åkt skidor idag, men på grund av regnet så sköt vi på det. Förhoppningsvis kommer vi iväg nästa lördag istället.

Det var nog lika bra med tanke på hur trött jag känt mig idag. De senaste veckorna har verkligen tagit musten ur mig. Framför allt på jobbet där mina kollegor varit borta pga. sjukdommar och VAB. Igår var jag helt slut eftersom jag är den enda som faktiskt inte varit borta från jobbet en enda dag och därmed har fått dra det tyngsta lasset. Jag hoppas att det blir bättre, men tyvärr brukar ju februari vara den månad då det florerar flest sjukdomar så förhoppningarna är inte jättehöga. Men som sagt, i början av mars får jag lite ledigt. 10 dagar i Israel ska nog göra att man blir lite påfylld med energi så att man håller ut resten av vårterminen också.

Annars har januari varit ganska tuff även på det personliga planet. Vill inte gå in på detaljer, men familjesituationen och min hälsa har varit några orosmoment som tagit mycket energi från mig. Nu hoppas och ber jag om en förändring så att 2016 kan få bli mitt år! Jag har så mycket drömmar som jag bara längtar efter att få bli sanna. Och jag vill så gärna tro att Gud har en plan för att även jag ska få leva ett lyckligt liv. Kanske måste jag bara ta mig igenom vissa stormar först. Än så länge har jag ju i allafall inte gett upp även om det varit nära. Och tack vare mina underbara vänner som alltid finns där för mig så orkar jag nog hålla ut ett tag till.

Nu ska jag gå och fixa iordning mig. Ikväll är det födelsedagsfirande av Maria på Condeco i stan. Blir nog mysigt med lite caféhäng!

Ha en bra lördagkväll!

Sara <3