Sov till 11.00 idag. Så skönt att få sova ut så länge som jag kände för. Idag ska jag träffa Hanna och det blir mysigt. Har saknat henne mycket.

---

I natt drömde jag en konstig dröm. Kan bli svår att återberätta här, men jag ger det ett försök.
Jag var på jobbet och precis innanför dörren fanns det en frys som hade all mat i hela världen. Inuti frysen bodde Marie (min kollega), så ville man ha något var det bara att säga det till henne. Jag beställde Pan pizza och fick åka ner för en hiss på typ 200 våningar för att hämta den. Sedan skulle vi äta i bamba och jag satt tillsammans med barnen och en av våra vikarier som heter Nathalie. När vi ätit upp ville vi ha efterrätt och jag hade bakat semlor så jag bjöd alla på det. Men Nathlie var allergisk mot mjöl så hon blev jättesjuk. Jag skulle springa och hämta hennes medicin, men då kom rektorn Charlotte och stoppade mig, för man fick ju inte springa i korridoren. Sedan kom jag tillbaka och då var vi tvugna att ringa ambulansen för Nathalie kunde inte andas. När dom kom sa de att nathalie kunde dö och jag började gråta för jag tänkte att det var mitt fel. Fast jag hade ju ingen aning om att hon var allergisk mot mjöl. Men det var ingen annan som brydde sig för vi skulle ha APT på kvällen och det skulle komma gäster som alla skulle vara artiga och trevliga mot. Sedan vaknade jag till en stund. När jag sedan somnade om drömde jag att jag skulle återberätta hela den här drömmen för mina kollegor på jobbet. Snacka om weird hahaha!.

---

Just nu längtar jag otroligt mycket till sommaren. Jag vill kunna gå barfota utomhus, jag vill kunna sola och äta isglass. Jag vill använda mina sommarkläder. Jag vill bada i havet. Jag vill vara ledig (fast jag måste nog skaffa ett sommarjobb). Jag vill sitta på en uteservering och tjöta med mina vänner. Jag vill ha sommar helt enkelt!!!

---

Jag undrar ofta vad jag gjorde för fel? Varför saker och ting inte blev som jag tänkte mig? Jag undrar vad jag kunde gjort annorlunda? Men jag vet iallafall att jag har lärt mig otroligt mycket under årens lopp och den erfarenhet jag bär med mig gör mig till den jag är idag. Men den erfarenheten kanske jag kan tänka på ett annat sätt, agera annorlunda i vissa situationer och förhoppningsvis växa ännu mer som människa. Har jag lyckats överleva såhär långt så kan jag nog klara av de med- och motgångar som jag kommer möta i framtiden.
Men ibland tvivlar man. Ibland vill man bara ge upp. Det hade liksom varit enklast, iallafall för stunden. Just nu är jag inne i en fas då jag känner att jag bara vill ge upp. Men som tur var har man väl lite förnuft kvar. Att ge upp löser ju aldrig några problem och genom att fortsätta kämpa och tillslut övervinna problemen så blir man ju ännu starkare.
Det är tur att jag har mina underbara vänner som jag kan ta hjälp av. Ni som lyssnar när jag bara babblar på om allt och ingenting, ni som låter mig få gråta tills tårarna tar slut, ni som låter mig ringa mitt i natten om det så skulle behövas, ni som låter mig få veta att jag är värdefull, ni som frågar hur jag mår om och om igen och väntar tills jag samlar modet eller kraften att berätta, ni som kan gå bredvid mig i tystnad och ändå veta precis hur det är, ni som verkligen känner mig. Jag har nog sagt det förr, men det tål att höras; JAG ÄLSKAR ER!!!

---

---

Så var man hemma från jobbet. Fredag är min längsta dag på jobbet då jag jobbar 07.00-16.30. Det är lite segt eftersom det känns som att helgen blir lite kortare då. Men men, nu är jag iallafall hemma. Borde verkligen äta någonting, men jag orkar inte riktigt resa mig från soffan. Jag förstår inte denna tröttheten. Det känns som att jag inte varit riktigt pigg på flera månader. Jag försöker lägga mig tidigt på kvällarna, men har svårt för för att sova så det spelar egentligen ingen roll. Den här helgen blir lugn. Har inget speciellt inplanerat utan tänker försöka ta det som det kommer. Känner att jag behöver slappa och mysa för att hämta krafter.

Nu ska jag gå till köket och se vad som kan tänkas finnas?!.

over and out

Hittade blogginlägget som försvann igår.. det fanns kvar på min blogg fast var inte publicerat:


Nu gjorde jag sådär igen!!!

Kom hem efter en dag på jobbet, sådär lagom trött och en aning ofokuserad. Min första tanke var: jag borde verkligen städa här för det ser inte riktigt klokt ut. Men sedan tog latheten över och jag fastnade i soffan. Jag fattar inte vad det är för fel på mig egentligen. Disciplin? vad är det liksom? Hursomhelst skulle jag mysa till det och bakade scones (som förövrigt inte alls smakade bra) och sedan bara vräkte jag i mig massa godis tills jag var helt proppmätt. Det är himla tur att jag tränar så mycket konståkning som jag faktiskt gör. Den dagen jag slutar kommer inte bli kul. Jag kommer nog lyckas komma med i programmet "Du är vad du äter". Kanske inte på grund av att jag kommer bli så tjock, men på grund av min ohälsosamma livsstil. Allt småätande och alla sötsaker som jag stoppar i mig gör ju sitt för hälsan. Nä, det kanske är dags att redan nu börja leva lite hälsosammare och sundare, lättare sagt än gjort men man kan ju iallafall försöka.

Nu är jag så trött så jag bara vill gå och lägga mig. Klockan är bara 20.00, men jag tror nog att jag ska lägga mig och läsa en stund och sedan försöka somna.

Hade skrivit ett lång inlägg som bara försvann. För att sammanfatta stod det ungefär såhär: Jag måste försöka sluta med mitt småätande och godisätande för det tar död på mig.

Nu ska jag lägga mig och läsa en stund innan jag somnar. Är såå trött trots att klockan bara är 20.00.

Nu är det bestämt. Min nya bil ska heta Harry. Det var det enda jag kunde komma på som passade på den lille golfen och eftersom syrran tjatar så om vad den ska heta så var jag ju tvungen att bestämma mig. Kan inte fatta att detta är min fjärde bil. Först hade jag Agda.. en röd Ford Sierra som jag köpte för tusen spänn. Den höll ganska bra i tre år och sedan krockade jag med den. Riktigt synd för den startade alltid!!! Sedan köpte jag Barry White. En liten Volvo som tyvärr bara levde några månader innan kamremmen gick av och hela motorn pajade. Efter det gick jag tillbaka till modellen Ford Sierra. Dock en nyare årsmodell och denna fick heta Ella. Ella tog mig dit jag ville i ett och ett halvt år, men tyvärr krånglade den en hel del så för en vecka sedan blev det skroten även för henne. Nu har jag som sagt skaffat en liten Golf och jag är nöjd än så länge. Välkommen Harry!

Syrrans bilar har hetat Blue Boy, Kerstin och den nuvarande heter Sune. Det började mest som en liten rolig grej men sedan kan vi inte låta bli att ge namn åt våra bilar. På något sätt blir dem mer personliga då. (eller kanske inte, men det är lite kul iallafall)

Nog om det tramset. Idag skulle vi åka pulka med barnen på jobbet. haha alla var glada och drog sina pulkor till backen. Men när vi kom fram var det ingen snö kvar. haha snopet. Barnen blev ledsna, men åkte ändå på gräset (!).Det var iallafall lite roligt tycker jag. Igår var det dock mer snö, iallafall ute på öjared där vi ängnade eftermiddagen till att åka pulka. Dels i backen och dels dragandes bakom en bil med bogserlina och snowracer. riktigt kul faktiskt!!!

Nu ska jag ta itu med gårdagens löfte. jag ska städa och diska!!!

god kväll!!!

Igår åkte jag pulka. Herregud vad längesedan det var som man gjorde det sist. Grymt kul var det iallafall, trots att jag råkade sitta sönder två pulkor(!). Kanske åker vårdslöst eller något? Hursomhelst gillar jag när det är snö på vintern. Om det ändå ska vara såhär kallt så får det gärna vara snö. Det blir ljusare ute och de flesta blir lite gladare. Framförallt barnen som är ute och leker hela tiden. Kanske ska försöka åka pulka någon mer dag denna vinter. Någon som är sugen att hänga på? man vet ju inte hur länge snön ligger kvar.

Idag är jag nog lite övertrött. Skrattar åt ungefär allt som folk säger. Träningen idag var rolig trots att jag har lite ont i min axel, Kan bero på alla flummiga och roliga människor. Humor säger jag bara. Tack för att ni finns och förgyller mina dagar <3

Nu ska jag äta innan det är dags att åka och träna igen. Tävlingsträning ikväll och jag är inte alls på humör. Det får gå som det går.

over and out

Som om det inte vore nog. Alltid ska det vara någonting. problemen bara avlöser varandra. Nu har jag under den senaste veckan bogserat bilen två gånger, varit sjuk, fått reda på att det förmodligen kommer att bli ännu tuffare för oss på jobbet, och sist men inte minst; dragit min högra axel ur led. Jag börjar tröttna på det här. Om mina veckor ska vara så otursdrabbade hela tiden så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte gå runt med en klump i magen hela tiden och inte kunna sova på nätterna på grund av att jag oroar mig för saker och ting. Nä, nu får detta ha ett slut!!!

När ska detta gå över?

Så var det dags igen. Alla hjärtans dag. Ytterligare ett år äldre -fortfarande singel. Jag börjar tappa hoppet helt om kärleken nu. En vän sa såhär till mig för ett tag sedan; "Om du slutar att leta efter kärleken så kommer den". Jag hoppas att hon har rätt.

Jag har sett många kärlekspar idag. Alla verkar vara sådär nykära och helt upptagna av varandra. Jag vill också ha någon att tycka om. Jag vill också känna mig så älskad av en person att jag kan glömma alla mina bekymmer och bara få vara.

Jag är iallafall oerhört tacksam för att jag har alla mina vänner! utan er vore jag ingenting. Kärlek till er alla!!!

Idag är det fredag. Men det är inte vilken fredag som helst, det är fredag den 13:e och det är faktiskt en otursdag för mig. Efter en lång och seg dag på jobbet erbjöd jag mig att skjutsa hem en kollega. Jag vet att jag haft problem med min bil innan så det var väl egentligen inte så konstigt. Men när vi kör på motorvägen så lägger bilen bara av helt plötsligt. Jag blir stående vid väggrenen inte långt från avfarten i Floda.  Vad ska jag göra nu? tänker jag. Vi fryser och det ryker från motorn. Jag ringer till min pappa och hoppas på att han är hemma. Han är i affären och har dåliga batterier på mobilen så jag får aldrig fram det jag ska säga. Typiskt tänker jag! Fast på motorvägen! Vi försöker starta bilen några gånger, men det fungerar inte. Och jag som skulle vara snäll och skjutsa hem min kollega och istället får vi stå och halvt frya ihjäl på en motorväg! kul... Efter ett tag ringer pappa igen och han blir då inte glad. Men snäll som han är kommer han och hjälper oss genom att bärga bilen. Nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra. Skulle egentligen på födelsedagsmiddag ikväll, men jag kom ju precis hem och jag har inte direkt lust att åka iväg någonstans. Är så trött och ska dessutom upp och tävla imorgon. Har även haft en förkylning på G hela veckan så det bästa jag kan göra är väl att vara hemma och kurera mig, dricka något varmt och lägga mig tidigt. Förlåt Carlsson att jag inte dök upp ikväll, hoppas du inte tycker att jag är en dålig vän!

Ha en go helg allesammans!!!

Du ljuger för dig själv och för andra.
Du Låtsas som att allt är bra.
Du är för feg för att göra något åt saken.
Du lyssnar inte på andra.
Du lever ditt liv och undrar vad som ska hända härnäst.

Du måste sluta, jag orkar inte med dig!

Kör idag.
Vi sjunger en superfin låt av Kirk Franklin:

When you fall
There are angels there
To catch you when you fall
There's a saviour who
Can hear you when you call
When you fall

When you cry and you cannot
Figure out the reasons why
Know that weeping only endures
For a night
When you cry

When you fall
Know that God will never take his love away
He is faithfull to his people come what may
Here me Say
When you fall 

When your heart
Has been shattered by the storm and
Torn apart
And you wonder when wiil the healing ever start
For your heart

Don't you know
That He loves you to much to ever let you go
And the storm is there to only help you grow
He loves you so
When you fall

Hur kommer det sig att det är så lätt att säga till andra vad de ska tänka på och vad de borde göra när man aldrig någonsin kan ta till sig det själv? Och hur kommer det sig att det är så lätt att försöka hjälpa andra att ta sig ur sina problem genom massa förnuftigt prat, när man själv står där med problem upp över öronen? Egentligen hade man nog många gånger kunnat hjälpa sig själv om man bara kunde se problemen utifrån ett annat perspektiv. Men det är ju förstås inte så lätt.  Jag ska försöka vara positiv. Jag ska försöka bli en bättre människa. Jag ska sluta trycka ner mig själv. Nu är jag iallafall en lite bit på vägen =)

och glöm inte av att du är bra!