Svårt
Ibland är det bara så svårt. Svårt att hålla hoppet vid liv. Svårt att hålla tron levande. Svårt att känna glädje och lycka över livet. Det finns så mycket vackert runtomkring. Så mycket att vara tacksam över. Jag har de bästa vännerna. Grymmaste kollegorna, gosigaste katterna osv. Jag har alla förutsättningar. Men ändå är det så förbannat svårt. Orkar egentligen inte ens förklara vad det är som är svårt, vet inte om jag kan. Det känns komplicerat och enkelt på samma gång. Men jag vill bara skrika, gråta och slå på någonting. Samtidigt som jag vill ha en stor bamsekram och värmande, tröstande ord. Jag vill få ut alla känslorna på en och samma gång. Slippa älta, slippa minnas, slippa känna!
Jag vill lära mig leva i nuet utan att jämföra mig med andra. Bara få vara mig själv och vara nöjd med det. Jag vill vara stark och duktig och ta hand om saker. Jag vill vara en förebild och driva saker framåt. Jag vill ha energi att orka med det där lilla extra. Jag vill jobba bort mitt bekräftelsebehov och min avundsjuka. Jag vill leva för ett högre syfte och bli använd på de sätt som Gud har tänkt. Samtidigt vill jag bara vara ifred. Dra täcket över huvudet och stanna där. Egentligen vet jag inte vad jag vill, men jag vill inte må såhär!
Gud, ibland känns du långt borta. Men tack för att du tror på mig även när jag tvivlar på dig!
Sara ❤️
Babyboom
Det föds barn överallt känns det som. Väldigt många av mina vänner är antingen gravida eller så har de en eller några stycken små knoddar som springer omkring. Jag är väldigt glad för deras skull men kan samtidigt inte låta bli att känna en viss avundsjuka. Jag längtar så otroligt mycket efter egna barn. Jag längtar så det gör fysiskt ont ibland. Jag vill verkligen inte vara bitter och avundsjuk och jag är verkligen glad för deras skull. Men känslor är känslor som ibland är väldigt svåra att styra. Tänk om det aldrig händer mig..?
Tur att jag i allafall har min systerdotter och hennes lillasyster som snart är på väg.. Det gör livet lite lättare för hon känns ändå lite som min! Familjeband är starka när det kommer till sånt.
Ibland kan jag också bli så arg och frustrerad över de barn som inte får den kärlek de förtjänar. Vars föräldrar man kan ifrågasätta stort. Vissa borde inte ha barn rent ut sagt. När jag tänker på det känns livet ganska orättvist.
Jag är iallafall väldigt glad över att jag har ett jobb där jag får träffa barn varje dag. Barn är så härliga och underbara och just nu hade jag inte kunnat tänka mig något annat jobb. Barnen på jobbet ger mig så mycket glädje vilket många gånger gör att min tillvaro känns lite lättare.
Nu ska jag ta mig upp ur sängen, idag börjar jag halv tio så det fick bli en välbehövlig sovmorgon. Hoppas ni går en bra fredag!
Sara ❤️
Bryt ihop och kom igen!
Idag känner jag mig likgiltig. Ingenting lockar. Ligger på soffan och försöker komma på något att göra. Något som lyser upp tillvaron lite. Men jag orkar inte. Och egentligen så vet jag inte ens om jag vill. Känner mig så känslolös idag. Som att ingenting spelar någon roll.
Har haft tre nätter i rad med ångest. Den där förbannade ångesten som kommer och förstör. Jag vet att det gå över och att allting blir bättre så småningom. Jag kämpar hela tiden för att må bättre och slippa tänka och känna så mycket negativt. Det går åt rätt håll och jag märker en skillnad. Men ibland kommer ändå dipparna. Ångesten slår ner som en blixt från klar himmel och förgiftar hela tillvaron. All glädje känns som bortblåst. Och då vill jag för en kort stund bara ge upp. Bara slippa tänka och känna. Slippa kämpa för att andas och hålla mig vid liv. Jag vill inte dö, men i den stunden vill jag inte heller leva. Det gör så ont. De värsta känslorna försvinner ofta snabbt. Kvar finns bara tomheten. Och likgiltigheten. Och rädslan för när ångesten ska dyka upp nästa gång.
Det går som sagt åt rätt håll. Jag kan se det om jag tar ett steg utanför mig själv och försöker ha lite distans till mina känslor. Andra kan också påpeka det för mig och hjälpa mig att inse hur långt jag har kommit. Och för varje gång jag faller vill jag ändå tro att jag reser mig upp lite starkare. Det som inte dödar det härdar. En vacker dag är jag förhoppningsvis där. En vacker dag är det min tur att få vara lycklig utan att varje dag känna att livet är en kamp. En vacker dag ska jag vara fri från allt som har med ångest och depression att göra. Men tills dess tänker jag bara fortsätta kämpa. Och sådana här dagar tänker jag bara fortsätta vara där jag är. Gråta, skratta och låta känslorna svalla över tills jag tömt ut mig helt och kan starta om på nytt. Hade behövt en värmande kram och en hand att hålla i. Men vuxen som jag är får jag nöja mig med en filt och en kopp te i soffan.
Bryt ihop och kom igen!
Sara ❤️
Londons levererade!
Igår kom jag hem från en fantastisk Londonresa. Inte nog med att jag fick spendera några härliga dagar med fantastiska vänner, jag har även fått uppleva en helt fantastisk konferens där jag verkligen känt att jag har fått växa ännu mer i min tro och i min relation med Gud.
Min största bön innan colour conference var att få höra Guds röst. Att få en liten vägvisare i hur jag ska gå vidare i mitt liv. Och även om jag inte bokstavligt talat har hört honom tala så har jag känt tydligt att det som predikades under konferensen, lovsången och alla samtal jag haft med vänner har varit mitt i prick för det jag står i just nu. I en arena med 11000 kvinnor kändes det ibland som att det bara var jag där, att personen på scenen vände sig direkt mot mig och talade rakt in i mitt hjärta. En del pusselbitar i mitt liv börjar falla på plats och jag känner ett ännu starkare hopp om en ljus framtid.
Temat för konferensen var "Found". Jag har länge känt mig förvirrad över mig själv då min depression tagit överhanden och då jag inte varit den spralliga, glada tjejen som jag egentligen är. Jag har länge kämpat med mina känslor och tankar, och jag har många gånger känt mig lost. Min tro på Gud har många gånger hjälpt mig igenom men ändå har tvivlen varit starka många gånger. Under denna konferensen har jag känt mer och mer att jag börjar hitta tillbaka till den jag verkligen är. Jag känner mig taggad inför att ta nästa steg i mitt liv och just nu känns det som att inget kan stoppa mig!
Förutom en fantastisk konferens har vi även njutit av några härliga dagar med shopping, musikal och mysiga promenader längs Londons gator. London är en fin stad som har mycket att erbjuda. Har du inte varit där kan jag verkligen rekommendera dig att åka dit! Kanske ska du hänga med på Colour conference nästa år?! ;)
Några bilder från en underbar Londonresa:
Sara ❤️