Ja, så var det första advent igen. Kanske inte så mycket att blogga om, framförallt inte eftersom alla andra också gör det. Men jag tänkte ändå dela med mig av min dag. I morse vaknade jag kl 07.00 av att min klocka ringde. Jag gick upp och åt frukost. tände första ljuset och satt och myste i mitt kök en stund. Alldeles för länge faktiskt vilket resulterade i att jag kom lite för sent till träningen som började kl 08.00. I ishallen var det svinkallt idag. jag frös och hade på mig både pannband och halsduk under hela uppvärmingen. Träningen gick annars ganska bra. 

Efter träningen åkte jag till kyrkan. Det är verkligen en speciell stämning i kyrkan på första advent. Adventskören sjöng och alla var glada och pratsamma. 

Sedan åkte jag hem till mamma och pappa för att spela in lite ljud på digitalportan som vi har där. Jag har nämligen fått ansvaret för att spela in allt mellanprat för vår isshow som ska vara nästa vecka. Manuset var redan skrivet, men med mitt ansvar tog jag mig friheten att ändra lite i texten. Självklart till det bättre :)

När jag sedan åkte hem hade jag en hel del att göra här också. Diska, klippa färdigt musiken till showen, skotta snö, rensa bland mina noter och fixa med julkalendern för jobbet. Har inte riktigt hunnit med allt det jag ska och nu är det snart dags att åka iväg till ishallen igen för att träna uppvisning. Egentligen hade jag behövt lägga mig och sova för det blev allt för lite av den varan i natt tack vare en trevlig inflyttningsfest igår kväll. Men men.. sova kan man göra när man dör..

Här kommer en liten bild från mitt lilla korta adventsfirande imorse.
Katterna var självklart med =)

Fördelen med att börja kl 06.00 på morgonen är att man kan gå hem tidigt. Denna veckan hade jag bytt ett pass vilket innebar att jag började 06.00 både torsdag och fredag. Igår efter jobbet åkte jag och klippte mig, och sedan drog jag till ishallen för massa uppvisningsträning. Efter jobbet idag stannade jag kvar och planerade i en timme. När jag sedan kom hem städade jag lite i min bil och sedan åkte jag och Elina och storhandlade. Nu har vi kommit hem och jag har betalt alla räkningar och klockan är bara halv fem. Jag är nöjd att jag har avklarat massa sådant tråkigt innan helgen så att jag kan njuta av att vara ledig. Har dock en hel del att fixa med i helgen också, bland annat inför konståkningsuppvisningen som är nästa vecka, men också några jobbsaker.

Om en stund ska jag åka in till stan och träffa Johanna. Det var längesedan så det ska bli jättemysigt. Har dock lite ont i halsen fortfarande så jag ska ta det lugnt. Imorgon blir det att adventspynta lite här hemma och sedan blir det lite julklappsshopping i GBG med Hanna. Helgen är nästan redan fullplanerad utan att jag märkt det. Weird.

Nu ska jag fixa i ordning mig lite.. so long!!!

Sara ♥

Jag borde egentligen gå och lägga mig nu men efter att ha varit hemma från jobbet och varit sjuk i några dagar har jag liksom vridit lite på dygnet. I morse blev jag väckt av att telefonen ringde tjugo i elva.. och sedan låg jag kvar i sängen en bra stund efter det. Dagen har varit ganska lugn och jag har spenderat mycket tid i soffan. Då gör man inte av med jättemycket energi. Nu är klockan 22.00 och jag ska upp kl 05.00 imorgon. Går jag och lägger mig nu innebär det sju timmars sömn vilket kanske är välbehövligt. Men jag tror tyvärr inte att jag kommer kunna somna och det absolut värsta jag vet är att ligga vaken och försöka sova. Nej, då är det bättre att vara uppe tills man blir så trött att man somnar av sig själv. 

Imorgon efter jobbet ska jag äntligen få håret klippt. det blev ju inget förra veckan eftersom jag fick punktering. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska klippa mig. Är sugen på lite förändring och vill ha någon frisyr där mitt, annars platta hår, får lite volym. Jag tänkte fråga frisören om hon har några råd till mig. 

De senaste dagarna då jag har varit sjuk har jag känt en så enorm saknad efter min lilla mormor. Det närmar sig jul nu, närmare bestämt om exakt en månad, och detta blir min första jul som jag firar utan att hon är med. Det känns vemodigt och sorgligt. Hon har liksom alltid varit en stor del i vår familj och det kommer kännas som att något fattas. Jag ska försöka tänka att hon säkert har det bra där hon är nu och att hon kanske tittar ner på oss och önskar oss en god jul. 

Det känns en aning stressigt att det snart är jul. Jag har inte köpt en enda julklapp och jag vet hur fort tiden kommer gå. På jobbet kommer det inom de närmsta veckorna vara fullt upp med luciafirande, julpyssel och massa annat skoj. Nu är det ju dessutom snö ute så barnen kommer förmodligen vara ganska glada och pigga. Tur att det händer mycket roliga saker nu annars hade nog stressen tagit musten ur mig. 

Nu blir det en kopp te. Ha en go kväll!

Sara ♥

De flesta i min generation verkar tycka det är viktigt att ha stora drömmar och mål med sitt liv. varför nöja sig med det lilla när man kan gå så mycket längre? Karriär. Ett ord som jag nästan spyr på. Visst ska man väl hålla sig fast vid sina drömmar och mål, och visst ska man ta de möjligheter man får i livet. Men man kan inte bara ha som mål att klättra upp för någon sorts stege och erövra hela världen. Detta är en illusion som många (framför allt yngre) tror är möjlig. Jag tror att vi som är födda på 80- och 90-talet har blivit präntade med hur viktigt det är att följa sina drömmar och att ingenting är omöjligt. Måhända att detta är sant för vissa. Men förutsättningarna finns inte alltid där och det är viktigt att belysa att det ofta är en lång och stenig väg att vandra för att nå eller ens snudda vid sin dröm. 

Själv kan jag nästan få lite panik eftersom jag INTE har någon storslagen dröm att följa. Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag ville jobba med barn. Jag gick ur skolan med hyfsat bra betyg och pluggade vidare till lärare och nu har jag fått jobb på en förskola i samma kommun som jag är uppvuxen i. Jag har levt mitt liv utan att vidga mina vyer speciellt mycket. Jag har inte varit ute och rest speciellt mycket och har inte så mycket världsvana.

På ett sätt trivs jag med det. Det är bekvämt att göra nästan samma saker varenda dag och det är lite tryggt att bo i en kommun där jag nästan vet vart varenda liten gata ligger. Men samtidigt är det så tråkigt och vissa dagar känner jag mig så rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ibland önskar jag att jag hade drömmar som jag ville uppnå och att mina mål sträckte sig lite utanför kommunen. Det som är mest frustrerande är att jag inte har några direkt storslagna drömmar. De flesta av mina vänner verkar ha det och hälften av dem har visst redan förverkligat sina. Min enda dröm, eller mitt enda ordentliga mål med livet är att skaffa en kärleksfull familj, köpa hus och försöka trivas med min tillvaro. Ganska tråkiga mål för att vara åttiotalist.

Det är synd att tiden går så fort för innan jag ens har kommit på vad jag har för drömmar och mål med mitt liv kommer jag antagligen vara gammal. Gammal och alldaglig. Jag hoppas i alla fall att min enda dröm går i uppfyllelse och att jag lyckas hitta en tillvaro där jag trivs till hundra procent. Under tiden kommer jag inte kunna göra annat än att köra runt i mina gamla hjulspår.. Jag hoppas att jag inte gräver ner mig!

Sara ♥

Friday
I fredags efter jobbet hade jag och Emelie bokat biljetter till Stockholm för att åk dit och hälsa på vår kära vän Felicia. Detta var något som jag sett fram emot länge. Att bara få komma iväg en helg och få lite annat att tänka på. Under resan kände jag dock att jag började må dåligt. Ont i halsen, ont i huvudet och allmänt hängig. Det började egentligen redan när jag var på jobbet men jag tänkte att det kanske berodde på att jag endast sovit fyra timmar under natten. Resan (som tog fem timmar) gick ändå bra och jag och Emelie har börjat göra tradition av att ha musikquis på vägen upp (mp3-spelaren eller mobilen på shuffle och sedan ska man gissa låten). Vi lyckades även sova lite grann på tåget.

Och idag var verkligen en av dem. Dagen började väl helt okej (förutom att jag lyckades bli sen till jobbet för tredje gången den här veckan =S). Men när jag sedan skulle åka hem från jobbet, eller egentligen till frisören eftersom jag lyckats få tag på en klipptid med kort varsel, började eländet. Punktering på däcket. När jag sedan ska ta fram mobilen och ringa efter hjälp har jag inget batteri kvar. Inte en enda liten procent. Stendött. Så jag får börja traska över en åker till närmsta hus för att försöka få tag i en telefon.Blöt om fötterna och en aning frustrerad knackar jag på i ett litet hus och en gammal kvinna öppnar. Jag får gärna låna telefonen och lyckas få tag på pappa samt Elina (eftersom hon fick hjälpa mig att ställa in min klipptid som jag insåg att jag inte skulle hinna till). Efter ett tag kommer pappa och hjälper mig att byta till reservdäcket. Men tyvärr är det så dålig luft i det så när jag åker till närmsta däckfirma får jag punktering även på detta däcket. Som tur är ligger den nära så jag lyckas ta mig fram och även köpa ett nytt (begagnat) däck till min bil. 

När jag kommer hem träffar jag Elina som lyckats avboka min klipptid men dessvärre fanns det ingen ny senare under dagen. Ååh :( jag som ville klippa mig innan jag åker till Stockholm imorgon. 

Nu ligger jag i sängen nyduschad efter dagens andra träningspass och tänker att jag borde sova för längesedan. Om fem timmar ska jag upp igen! Tror jag har lyckats packa ner allt jag behöver inför Stockholm i alla fall, hoppas det för vi åker direkt efter jobbet imorgon. Ser fram emot en härlig bekymmersfri (?) helg med mina underbara vänner Emelie och Felicia!

Nä, nu behöver jag snart tandpetare för mina ögonlock.. god natt!!!

Sara ♥

Måndagskväll och jag myser med syster i soffan. Just nu tittar vi på "Svenska Hollywoodfruar" och jag måste säga att Maria Montazami är en riktigt skön prick. Smart också.. eller hur? "Nu vill jag bara säga en sak, -Att regler är till för att brytas och jag bryter många regler".. Men trots att hon är lite naiv och en aning blond så har hon verkligen en charm och en ödmjukhet som jag gillar. Till skillnad från flera av de andra Hollywoodfruarna som ser ner på folk runt omkring bara för att de inte har det lika gott ställt som dem.

Ikväll kommer även ett av de roligaste programmen på länge. Pensionärsjävlar. Hur kan man låta bli att skratta åt dessa underbara sköna pensionärer. Ja det blir en skön kväll i soffan och sedan en god natts sömn förhoppningsvis. 

Vill även nämna att jag färgade håret mörkbrunt igår. Blev ganska bra måste jag ändå säga. 

Sara ♥

Jag har verkligen insett på sistone hur otroligt snäll min pappa är. Så fort jag har något problem som han kan hjälpa mig med (oftast något fel på bilen) ställer han upp. Han har kanske inte tiden men han tar sig alltid tiden och det är faktiskt mer än jag förtjänar. Ja, jag kan verkligen vara lycklig över att ha en sådan fin pappa =)

..och det får mig att tänka på en My little ponnyfilm som jag och och mina systrar älskade när vi var små. Den elaka häxan ska hälla lila smojs över hela ponnyland för att ödelägga allt det vackra och göra det just "grått, mörkt och dystert". Ungefär den känslan har jag idag. Ja, tittar man ut kanske det inte är lila smojs överallt men allt känns förfärligt mörkt och trist och jag skulle kunna ligga i sängen och dra täcket över mig hela dagen. 

Igår kväll var jag hemma hos Anna och tittade på massa gamla kort från högstadietiden. Det är helt sjukt vad man såg ut. Stilen var obeskrivlig, inte konstigt att man fick stämpeln "tönt" i pannan, haha. Jag och Anna diskuterade även att det snart är tio år sedan vi slutade nian och att det hade varit kul med en klassåterträff. Det hade varit intressant att se om man fortfarande tar samma plats i gruppen som man gjorde för tio år sedan. I klassen fanns det "De populära", "Plugghästarna", "töntarna" och så en och annan som bara flöt runt. Kan man byta ut sin stämpel eller kommer man alltid ha samma stämpel i deras ögon? Min högstadieklass var den bästa klassen jag har gått i. Trots alla gruppindelningar och de tjafs och bråk som vi tjejer hade ibland. Jag glömmer aldrig klassresan i nian då vi var i Tyskland, Frankrike och England. Ibland saknar jag verkligen den tiden!

Måste även läcka veckans citat som kommer från min älskade syster.. "Vad heter Pippi Långstrumps apa?, heter han Herr Larsson?".. Ännu roligare var ju att Anna igår då jag berättade detta för henne kläckte kommentaren "Men är inte det hästen som heter så?" Hahaha.. Nog för att jag jobbar på förskola och kanske har barnfilmerna och dess diskussioner lite mer färskt i huvudet. Men vi snackar Sveriges mest kända barnfilm och världens mest underbara barnboksförfattare! Jag fick mig ett gott skratt i alla fall!!

Vi har startat en ny grej på jobbet. Varje fredag tar alla med sig en DVD-film och så har vi lite filmbyte över helgen. Kanonbra då man slipper lägga pengar på att hyra film. Igår lånade jag filmen "Inte utan min dotter". En film från 1991 som utspelar sig i Iran och där man får följa en amerikansk kvinnas kamp att försöka ta sig ut ur landet tillsammans med sin dotter trots hot och våld från sin man och den iranska staten. Stark, hemsk och väldigt bra film som dessutom är verklighetsbaserad. 

Ikväll blir det myskväll med bästa Emelie! Kanske planera lite inför Stockholm weekend nästa helg också =)

Sara ♥

Motgång på motgång och man ger upp till slut.

Jag har ju för längesedan konstaterat att mitt liv verkar gå ut på att problemen avlöser varandra. Jag har också en gång bestämt mig för att försöka se en möjlighet i varje motgång samt lära mig att leva med problemen och kanske bli starkare av dem. Därmed är ju tanken att jag inte ska störas av problemen utan se dem som en del av min utveckling för att bli en starkare och bättre människa.
Visst låter det fint???
Synd bara att det ska vara så förbaskat svårt!!!

Dagens problem var att bilen steg i temperatur när jag åkte hem från jobbet. När jag sedan kollar kylarvätskan ser jag att det inte finns en droppe kvar. Och med tanke på att jag fyllde på i söndags är detta faktiskt en aning oroväckande. Min supersnälla pappa erbjuder sig (eller kanske kände han sig en aning tvingad av mig?-förlåt i så fall) att undersöka saken. Någonstans under bilen läcker det vatten. Det går bara inte att lokalisera läckan. Så typiskt och faktiskt inte alls otippat att detta händer mig!! Efter en och en halv timmes meck är pappa fortfarande inte säker på om han lyckats åtgärda problemet, men läckan är inte lika stor längre och det verkar som att det kanske håller tätt. Jag får helt enkelt hålla ordentlig koll på detta elände! 

Idag efter jobbet var jag förbi på mitt gamla jobb en sväng. Ååå vad jag saknar alla på fågelkärr!!! jag fick ett riktigt varmt mottagande av barnen i form av kramar, pussar och fina ord. Lovely!

Imorgon är det äntligen freeeedag!!! Jag börjar dock 06.00 imorgon så det blir till att lägga sig i tid ikväll! 
Nu en kopp te till min frusna kropp!

Sara ♥

Jag önskar så att jag hade råd och tid att åka utomlands nu! Syster och jag satt och kikade runt lite på internet på olika resmål häromdagen. Inte för att vi ska åka någonstans utan mest för att få drömma lite. Jag vill ha värme! För om det är något som jag är trött på är det att gå runt och frysa sex månader om året. Synd att jag är en sådan frusen människa. Jag är i alla fall sjukt nöjd med min dunjacka som jag köpte tidigare i höst. Den är verkligen varm och go (sedan är det lite tråkigt att man ser den på var och varannan människa i hela stan).

För övrigt går tiden väldigt fort. Snart är det helg igen. Och denna helgen har jag återigen ingenting särskilt uppbokat mer än att jag ska försöka träffa så många av mina vänner som möjligt. Nästa helg däremot, då bär det av till huvudstaden. Det ser jag mycket fram emot!

Idag har jag som vanligt jobbat och tränat och slappat i soffan en stund på kvällen. Det är ungefär så mina dagar ser ut och ibland gillar jag det. Men ibland kan det kännas lite tråkigt och långrandigt att hela tiden göra samma saker. Det är den där förändringen som jag fortfarande väntar på. Jag ska bara komma på vad det är som ska förändras. Något som jag däremot vet att jag vill förändra väldigt snart är min frisyr. jag funderar på att klippa och färga håret mörkare. Vet dock inte vilken sorts frisyr jag vill ha. Alla dessa beslut!

Nu ska jag i alla fall krypa ner i mitt gosiga duntäcke och försöka sova!!!

Sara ♥

"Ta ett djupt andetag" var kommentaren jag fick av en kund då jag stod i kiosken i ishallen idag. Anledningen var jag att jag blev en aning stressad då en av hockeyledarna kom och ville köpa en hel termos med kaffe, alltså allt kaffe som fanns kokat. Jag tyckte att jag hade läget under kontroll men efter att han köpt upp allt mitt kaffe kom självklart tio personer till som ville ha kaffe samtidigt som  fyra personer ville köpa toast. Och med mina kaffekokarskills och den smörgåsgrillens kapacitet kan det inte annat än att ta massa tid. mackorna skulle ligga på grillen mellan 5-10 minuter för att bli ätbara och kaffet tog också sin tid att brygga. Och samtidigt växte kön av kids som ville köpa dricka och godis. Då blir man stressad. Det blir ju dessutom inte bättre när kunderna är missnöjda pg.a. att jag inte sålde korv med bröd och att toastbrödet tog slut. Usch jag hatar att stå i kiosken!

Annars har helgen varit bra. Igår träffade jag min goa Emelie och sedan hade vi taco och singstarkväll med konståkningsgänget. mys!!! Idag har jag förutom den där himla kiosken tränat och sedan varit hemma hos pappa och fått lite hjälp med bilen. Han är snäll min pappa! 

Om en timme ska jag åka och träna men innan dess borde jag diska upp efter dagens middag.

So long! Sara ♥

Sitter just nu och tittar på grannfejden på tv 3. Om det är något som jag är sjukt trött på är det alla dessa konflikter som finns överallt och jag slutar aldrig att förvånas över hur otroligt barnsliga och omogna människor kan vara. Framför allt när det handlar om vuxna människor. Jag har vid flera tillfällen fått höra att jag är konflikträdd eftersom jag kanske inte är den som säger ifrån eller väljer sida i första taget. Men jag skulle nog inte uttrycka det så. Enligt mig är jag bara neutral och tycker inte om konflikter. Att jag skulle vara rädd för dem är en helt annan sak.

Något som är viktigt för mig (och för de flesta människor) är att bli bekräftad och omtyckt för den jag är. Och jag tror att enda sättet att bli det är att inte döma eller se ner på människor i min omgivning. Självklart kan jag inte älska alla människor jag möter. Det vore lögn att påstå det. Men jag försöker välja att ägna mina tankar (bra som dåliga) åt de människor som jag faktiskt tycker om (något som är lättare sagt än gjort). Och jag är väldigt noggrann med vad jag säger om folk. För visst har jag negativa tankar om människor som jag tycker mindre om ibland men jag försöker till mitt yttersta att inte uttala mig negativt om människor i min omgivning. 

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte brydde mig om vad folk sa eller tänkte om mig men det kan jag tyvärr inte. Det finns ett ordspråk som lyder: "Ett skepp som seglat för långt kan alltid återvända, men det finns ingen väg tillbaka för de ord som sagts". Det ligger mycket i det. Ord kan svida i hjärtat en hel livstid om man inte lyckas bearbeta dem eller lägga dem bakom sig.

Peace!!!

Jag har funderat lite över hur vi människor fungerar. Många klarar av att hantera ganska mycket motgångar och ta emot ganska mycket skit utan att det påverkar dem sådär märkvärt. Men alla människor, starka som svaga, har en gräns. En kant på bägaren som gör att det inte går att tillsätta en enda droppe till. När gränsen är nådd, eller när den där sista droppen adderas så rinner bägaren över. Detta på både gott och ont för ibland kan det verkligen vara bra att rensa ut och kanske vända hela bägaren upp och ner. Men ibland kan det även få förödande konsekvenser. Det bästa hade väl varit om man kunde rensa ur sin bägare lite då och då så att den aldrig hinner bli full. Lättare sagt än gjort kanske..

Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på alla som har lov denna veckan. Det hade verkligen varit välbehövligt att få vara ledig en vecka och bara vila upp sig. Men men.. veckan blir väl antagligen något lugnare då några av barnen på jobbet är lediga.

Idag har det dock varit studiedag vilket har varit lugnt. På förmiddagen planerade vi i arbetslaget och på eftermiddagen var vi på en föreläsning på Dergårdsteatern. Jag måste säga att jag tyckte att föreläsningen var riktigt bra! Den handlade om ledarskap och kommunikation och eftersom detta inte var den första föreläsningen jag varit på som handlat om detta var jag lite skeptiskt och ifrågasättande om detta verkligen skulle ge mig något. Denna skeptism förstärktes ännu mer då jag på scenen såg en kvinna som såg ganska försynt och intetsägande ut. Men så fort hon började prata ändrade jag uppfattning. Hennes sätt att föreläsa var både intressant och roande och innehållet fick mig verkligen att fundera över vilka förmågor som är viktiga att ha för att vara en så bra ledare/pedagog som möjligt. Den här föreläsningen tycker jag borde ingå i lärarutbildningen istället för allt annat trams som man får läsa om under benämningen "pedagogik". Och jag tror även att alla människor (även de som inte jobbar med människor) hade behövt fundera över detta för att kunna bygga upp bra relationer med människor runt omkring sig. 

Efter jobbet åkte jag som vanligt till ishallen för att träna. Och jag måste ge mig själv en klapp på axeln då jag hade en av mina bättre träningar. Trippel salcowen var riktigt bra, nu har jag den snart =) Det som känns lite tråkigt är att jag haft lite ont i halsen idag. Är så rädd för att bli sjuk nu när träningarna äntligen börjar gå bra. Jag vet hur mycket man tappar, både i kondition och teknik när man är sjuk och det är så himla tråkigt att komma tillbaka efter en sjukdomsperiod och känna att man har tagit ett steg tillbaka igen. Nej, nu ska jag äta mina vitaminer och knapra i mig lite esberitox så kanske jag lyckas hålla mig frisk!


Sara ♥