Jag har funderat lite över hur vi människor fungerar. Många klarar av att hantera ganska mycket motgångar och ta emot ganska mycket skit utan att det påverkar dem sådär märkvärt. Men alla människor, starka som svaga, har en gräns. En kant på bägaren som gör att det inte går att tillsätta en enda droppe till. När gränsen är nådd, eller när den där sista droppen adderas så rinner bägaren över. Detta på både gott och ont för ibland kan det verkligen vara bra att rensa ut och kanske vända hela bägaren upp och ner. Men ibland kan det även få förödande konsekvenser. Det bästa hade väl varit om man kunde rensa ur sin bägare lite då och då så att den aldrig hinner bli full. Lättare sagt än gjort kanske..