Vips så var det fredag igen..
Ligger i sängen 21.30 en fredagkväll. Ikväll blev det en myskväll i soffan med katterna. Stackars Elvis har blivit dålig igen, denna gången haltar han och har feber och en knöl ovanför benet. Kanske en ny böld, det ska vi kolla upp imorgon hos veterinären. Tycker så synd om honom när han lider så.. ❤️
Veckan har varit jobbig. Mycket ångest, många tårar och alldeles för lite sömn. Jag vill inte må såhär. Jag vill må bra och vara glad. Ha livsenergi och blicka framåt. Jag försöker allt jag kan. Jag ältar och plågas av att detta aldrig verkar ta slut. Jag tänker dock inte ge upp men ibland behöver jag bara en paus från verkligheten, Jag har mycket roligt att se fram emot, december närmar sig med stormsteg och då blir det julkonserter, Juluppvisning, luciafirande, julbak, julpynt, julafton osv.. Och jag vill inte att min depression eller mitt mående ska sätta käppar i hjulen för mig när det gäller allt som är roligt. Jag blir förbannad när jag tänker på hur mycket den redan har tagit ifrån mig! Jag tänker inte låta den ta mer!
Tyvärr slår ångesten ofta till på kvällen när jag är hemma i min ensamhet. När inget annat distraherar mig eller ger mig fokus. Jag känner mig så svag över att jag då, i min ensamhet, inte lyckas hålla fokus på det som faktiskt är viktigt. Alla underbara relationer jag har i mitt liv. Kyrkan. Mitt jobb.
Jag förstår om ni är trötta på mitt ältande. Det är jag med. Men jag vet inte hur jag ska kunna överleva om jag inte får dela med mig. Lätta på bördan. Slippa ensamheten i allting.
Nu ska jag sova. Och i natt har jag bilden av att jag får krypa upp i Guds famn, att han håller om mig, talar lugnt till mig och bara låter mig drömma vackra drömmar.
God natt!
Sara ❤️
Tröttmåndag med lite funderingar
Detta har nog varit den tröttaste måndagen på länge och jag hade riktigt svårt för att hålla ögonen öppna på vårt planeringsmöte på jobbet idag. Helgen var väl okej, ganska kämpig men ändå med en del ljusglimtar. Den senaste veckan har varit ganska turbulent med många olika känslor, tankar och beslut och jag känner att jag har så svårt att landa i hur jag ska gå vidare. Jag vill blicka framåt, jag vill förlåta och gå vidare, men det är inte helt okomplicerat. För hur jag än gör känns det som att jag sviker någon. Allt hänger inte på mig, det vet jag, men någonstans måste jag ändå ta ståndpunkt. Stå upp för det jag tycker är rätt.
Mina kvällsböner handlar just nu mycket om vägledning i detta. För om det är något som jag verkligen vill är det att bli mer lik Jesus i mina handlingar. För er som inte tror att Jesus var guds son kanske ni ändå kan hålla med mig om att han var en god man som gjorde väldigt goda gärningar och som undervisade en god lära. Jesus såg alltid till de svaga i samhället, han lärde oss att vara osjälviska, förlåtande, ödmjuka, kärleksfulla och mycket mer. Men någonting i vår mänskliga natur gör allt det där så svårt. Jag tror alla (oavsett hur mycket man kämpar med det eller är medveten om det) har en bra bit kvar, och jag tror aldrig vi riktigt kan lyckas rakt igenom. Men jag tror att vår strävan efter det kan göra oss till bättre människor. Och jag vill definitivt sträva efter att vara den bästa versionen av mig själv!
Nu ska jag sova och hoppas på en god natts sömn. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
God natt!
Sara ❤️
Lördag!
Så var det lördag igen. Idag vaknade jag av sirener och tittade ut genom fönstret för att se flera brandbilar och andra utryckningsfordon som svängde in på högsboholmsvägen i riktning mot Uspen. Min första tanke var "nu brinner det på Bockaberg". Tyvärr hade jag rätt fick jag reda på senare då jag läste att Bockaberg brunnit ner till grunden. I veckans Lerums tidning löd förstarubriken på framsidan "Bockaberg blir asylboende". Vissa väljer att inte se kopplingen och uttrycker sig att de kan ha varit elfel eller liknande som startade branden. Men för mig är det hur tydligt som helst. Detta kan inte vara ett dåligt sammanträffande, detta handlar om någon eller några idioter som inte har något hjärta för andra människor. Jag har känt mig ledsen och arg över detta hela dagen. Att människor i min närhet är sådana idioter och inte kan se konsekvenserna av sitt handlande är för mig obegripligt! Vart är världen på väg?
Förutom sorgen och känslorna inför det som har hänt har jag försökt jobba med mig själv idag. Det är kämpigt och hår trögt men jag försöker! Jag har talat ut positiva meningar, läst uppbyggande ord och försökt fokusera på allt jag har som är bra. Jag har så mycket att vara tacksam över och även om det pågår jobbiga saker i mitt liv just nu och denna veckan har varit skittuff så har jag faktiskt mycket att glädjas över. Jag bara glömmer det ibland.
Igår spenderade jag tid med min syster och min systerdotter. Det var supermysigt och välbehövligt och den positiva energi lilla Alice ger mig är helt fantastisk. Att man kan älska någon så mycket!
Nu ska jag måla naglarna och baka en kladdkaka inför ikväll, det är ju trots allt kladdkakans dag idag!
Hoppas ni har en bra lördag!
Sara ❤️
Mixed feelings..
Igår hände en sak (som jag inte tänker skriva här i respekt för alla inblandade) som fick mig att reagera. Jag blev nästan rädd för mig själv samtidigt som känslor av ilska, irritation, frustration och sorg blandades med känslor av tillfredställelse, upprättelse och frihet. Jag vet inte om jag gjorde rätt, men för stunden så kändes det som om jag äntligen fick sagt saker som borde sagts för längesedan.
Jag sårade definitivt någon, och det är jag inte stolt över, men någon gång, någonstans måste man kanske bara få sätta ner foten och markera det som är rätt. När man länge stått och sett på hur människor blivit sårade, dåligt bemötta och orättvist behandlade är det till slut svårt att bara hålla tyst. Jag exploderade!
Idag har det känns tungt. Som om ett mörkt moln hängt över mig och tryckt ner mina axlar till marken. Jag har haft en stark känsla av att inte vilja. Att inte orka. Att inte bry mig.
Samtidigt försöker jag tänka jag att jag måste kämpa, att jag måste vara stark och att allting kommer att bli bra. Men vissa saker kanske aldrig blir bra? Vissa saker kanske man måste hitta andra sätt att hantera eftersom de kanske aldrig förändras? Det gör ont att tänka så. Men sanningen kanske gör ont. Och jag vet inte hur jag ska tänka annars.
Känner mig ganska förvirrad just nu och har väldigt svårt för att urskilja mina känslor. När saker som är jobbiga händer kommer alla möjliga tankar och känslor upp. Känslor som egentligen inte ens hör till situationen men som ändå finns där och är för starka för att kunna motarbeta. Känslor från mitt förflutna, känslor från andra obearbetade situationer. Känslor all over! Och ångesten känns nära! Men jag kämpar för att hålla den borta. Och jag ber att jag ska få lägga mig ner och sova gott i natt!
Jag ber också att Gud ska hela allting som är trasigt på insidan av mig, och att han ska ge mig den frid som jag så länge längtat efter.
Och för er som vill vara med mig i den bönen är jag evigt tacksam!
God natt!
Sara ❤️