Veckan har varit jobbig. Mycket ångest, många tårar och alldeles för lite sömn. Jag vill inte må såhär. Jag vill må bra och vara glad. Ha livsenergi och blicka framåt. Jag försöker allt jag kan. Jag ältar och plågas av att detta aldrig verkar ta slut. Jag tänker dock inte ge upp men ibland behöver jag bara en paus från verkligheten, Jag har mycket roligt att se fram emot, december närmar sig med stormsteg och då blir det julkonserter, Juluppvisning, luciafirande, julbak, julpynt, julafton osv.. Och jag vill inte att min depression eller mitt mående ska sätta käppar i hjulen för mig när det gäller allt som är roligt. Jag blir förbannad när jag tänker på hur mycket den redan har tagit ifrån mig! Jag tänker inte låta den ta mer! 

Tyvärr slår ångesten ofta till på kvällen när jag är hemma i min ensamhet. När inget annat distraherar mig eller ger mig fokus. Jag känner mig så svag över att jag då, i min ensamhet, inte lyckas hålla fokus på det som faktiskt är viktigt. Alla underbara relationer jag har i mitt liv. Kyrkan. Mitt jobb. 

 

Jag förstår om ni är trötta på mitt ältande. Det är jag med. Men jag vet inte hur jag ska kunna överleva om jag inte får dela med mig. Lätta på bördan. Slippa ensamheten i allting. 

Nu ska jag sova. Och i natt har jag bilden av att jag får krypa upp i Guds famn, att han håller om mig, talar lugnt till mig  och bara låter mig drömma vackra drömmar. 

God natt! 

Sara ❤️