"balsamvinäger i min vagel" är ändå inte det dagens citat. Jag och jenny satt och tittade på sex and the city och fick oss ett gott skratt under denna scen; Carrie skulle dejta en väldigt nervös kille som ursäktade sig för det mesta och då framförallt för sin vagel i ögat. Han pratade snabbt och nervöst och helt plötsligt blev han så darrhänt att han råkade skvätta balsamvinäger i ögat. haha.. hur ofta händer det liksom?!!. Men när jag tänkte efter insåg jag att jag känner igen mig så otroligt mycket i hans sätt. Det känns ju som att det är bättre att ursäkta sig en gång för mycket än en gång för lite. fast ibland kan den där "en gång för mycket" verkligen bli för mycket, och det är då man framstår som den där nervöse typen (som man egentligen är) som försöker att passa in men ändå inte gör det. begripligt?

är just nu ute och vikarierar lite på skolor och förskolor för att tjäna lite pengar. Under de år som jag har åkt runt och vickat har jag aldrig blivit så chockad som jag blev igår. Jag skulle jobba i en 2-3:a och kände att det skulle bli jätteroligt. Men detta var nog värstingarnas värstingklass. Dert var ett gäng killar i klassen som verkligen inte hade någon uppfostran överhuvudtaget. Under samlingar och lektioner satt de och störde och skrattade, sprang runt, lämnade klassrummet, kastade saker på varandra, skrattade högt och struntade fullkomligt i vad någon vuxen sa till dem. Men detta var inte det värsta. Det värsta var när eleverna bråkade med varandra och kallade varandra för "jävla cp-barn", eller "fittjävel". Detta språket fick mig att tappa hakan helt. Eleverna går i andra och tredje klass, jag tror inte ens jag kunde sådana ord i den åldern. Jag förstår inte hur detta kan få förekomma på en skola. Det värsta var att jag pratade med en fritidspedagog som var ganska trött på det hela, och hon sa att hon var så van vid att höra sådana ord att hon inte ens reagerade längre. Då är det ju verkligen något som har gått snett.

Jag tycker mest synd om de övriga eleverna som faktiskt sköter sig fint under lektionerna, som aldrig får någon arbetsro på grund av de stökiga killarna. Tragiskt, det är vad det är!

Nu har Em i konståkning börjat på TV.. gissa vem som sitter klistrad framför  TV:n all ledig tid? Igår var det paråkning, korta programmet och idag är det herrarnas kortprogram (Heja Kristoffer!!).

När konståkning går på TV blir jag själv som en annan människa på isen. (iallafall tror jag det själv). Jag vill prova alla saker som de gör, och tror att mina rörelser blir lika vackra och smidiga som deras. En illusion som iallafall ökar min motivation till att träna, vilket kanske är positivt?!!

Sverige har i år även en representant i damklassen.. Victoria.. hon är helt grym.. ska bli roligt att följa henne också.

Själv har jag tockså täving till helgen, vilken för mig är en gansa viktig tävling. Jag måste åka bra för att ta mig vidare till SKF-trofén.. konkurrensen är hård!! wish me luck!!!

Äntligen. igår hade vi vår slutopponering på våra examensarbeten och idag är det examensfest. känns helt underbart. Efter alla dessa år av slit och plugg är jag äntligen färdig med min lärarutbildning. Nu är det ut i verkligheten som gäller. känns helkonstigt, men ska samtidigt bli väldigt kul. men gosh vad rädd jag är. Jag känner mig inte riktigt redo för att stå på egna ben ute i den stora farliga verkligheten. Jag hoppas att detta är en känsla som släpper när man väl börjar jobba. Igår fick jag min lärarnål. den är jättefin och jag ska spara den för alltid!!!

så.. önska mig lycka till i framtiden!! =)

tänk dig något som är jätteviktigt för dig i ditt liv, just nu. Tänkt dig något som du kämpar för men gång på gång misslyckas med. Något som du ber om och drömmer om men börjar inse att du kanske aldrig kommer att få. Till slut vill du bara ge upp. Men egentligen, vem mer än du bryr sig. Visst du kan få människors ömkan och värmande kommentarer, men hur mycket bryr de sig egentligen?.

Tänk dig att någon som står dig nära plötsligt blir sjuk eller kanske till och med avlider. tänk dig den rädsla och sorg du känner. hela din värld stannar upp. Men det är bara din värld. folk runt omkring lever sina liv som om inget har hänt. Deras jord snurrar på precis som vanligt.

Tänk dig de dagar som du bara vill ligga kvar under täcket och aldrig komma fram igen. eller en dag då du är riktigt sjuk och itne orkar ta dig för att göra någonting alls. Ingen annan kanske märker. ingen annan än du.


Du vet inte hur jag känner. Du vet inte hur jag tänker. Du vet inte när min värld stannar... för din värld stannar inte.. inte samtidigt iallafall.

Varför får dina blickar mig att känna mig så liten och betydelselös. varför tittar du på mig som om jag vore helt värdelös. Varför kan du inte bara säga rakt ut vad jag har gjort för fel? säg vad du stör dig på så att jag kan rätta till det. men egentligen. varför bryr jag mig. varför måste jag vara omtyckt av dig? jag gillar inte alla. alla gillar inte mig. så är det bara. så kommer det alltid att vara. Men jag kan ju inte släppa det. varför kan jag inte släppa det.? varför låter jag det få mig att må dåligt och vara ledsen? varför låter jag dig styra mig?  jag måste börja styra över mitt eget liv. jag ska.. jag ska!