Denna hösten har jag hittills tagit mig an ett flertal utmaningar och uppgifter som ligger långt utanför min comfort zone. Jag har tagit steg i tro och vågar göra saker som jag länge inte vågat. Jag har känt mig modig och livrädd på samma gång, men jag har samtidigt känt mig stolt och inspirerad att fortsätta utmana mig själv. Jag har märkt hur tydligt man faktiskt kan växa genom att anta nya utmaningar. Och genom att se tillbaka på sig själv och den resa man har gjort kan man faktiskt ibland känna sig helt awesome!

Jag säger verkligen inte att det är lätt. Och för min del har vissa jobbiga beslut och perioder även inneburit att min ångest blivit starkare, att jag sovit sämre på nätterna och känt mig deprimerad. Men jag är ändå stolt över att jag sällan ger upp. Många gånger vill jag inget annat än att ge upp, stanna hemma och dra täcket över huvudet och bara strunta i de åtaganden jag tagit mig för. Men någonting i mig har ändå gjort att jag faktiskt, hur jobbigt det än varit, har pallrat mig iväg och genomfört saker. Ibland med ett leende på läpparna och ibland med klagan i rösten. Men jag har ändå alltid gjort det.

Jag är en plikttrogen människa. Jag är i princip aldrig hemma från jobbet. Jag har hög närvaro på kurser eller liknande som jag signat upp mig på. Jag prioriterar att fullfölja de åtaganden jag tagit mig an. Jag vill att människor ska kunna lita på mig och kunna räkna med mig i olika sammanhang. Jag vill växa ännu mer i den jag är och få känna ännu mer att jag är uppskattad för just den som jag är.

Jag är fortfarande på en resa med dalar och kullar. Mina dippar kommer då och då och depressionen och ångesten gör sig påminda ibland. Men jag har lärt mig att leva med det, och hur tufft det än är så har jag även lärt mig att utmana mig själv och växa på andra plan i livet, samtidigt som jag fortsätter kämpa med alla de saker som jag behöver bearbeta färdigt för att kunna bli helt frisk.

Idag känner jag nig stolt över mycket. Men jag hoppas att jag ska få växa mycket mycket mer. Jag vet inte vad Gud har för planer för mig, men jag ber om lyhördhet för Guds ord, visdom och ännu mer mod för att våga ta nya steg.

Sara ❤️

Så ligger man här igen. I sängen. Försöker sova men det går inte. Tankarna snurrar. Klockan står på 05.00. Jag är ju trött men ändå kan jag inte slappna av. En jobbig känsla i magen. Känslor som tar över. NEJ! Jag ska inte låta känslorna ta över. Jag ska välja rätt, ha rätt fokus och undvika att ångesten tränger sig på.

Det låter så enkelt. "Jag har makten att välja". Jag läste igenom mina anteckningar från gårdagens Shinekurs. Så bra, och så självklart på något sätt. Men ändå, så förbannat svårt. Det krävs så mycket styrka för att kunna välja rätt. För att inte ge vika för känslorna som kommer. För det är tunga känslor som behöver brottas ner ordentligt innan de kan hålla sig på avstånd. Rädsla, oro, ångest, stress, besvikelse, avundsjuka.. Ja listan kan göras så lång. Jag vet inte om jag har den där styrkan som krävs. Eller jo, det är klart att jag har.. Eller? Tankarna som far igenom huvudet. "Gör rätt val". Jo tack, jag försöker så gott jag kan.

På dagen känns det lättare. Då klarar jag kampen så mycket bättre. Men när natten kommer och allt blir mörkt och tyst. Då känner jag mig så liten och så ensam. Som om jag satt ensam i en liten eka mitt ute på ett stormigt hav. Där jag inte lyckas hålla fast i rodret utan bara tumlar runt åt alla möjliga håll.

Fokus var det ja. "Med Jesus i båten kan man le mitt i stormen..🎶". Jo, kanske kan man le, men ibland vill man kanske inte ens det. Ibland vill man bara lägga sig på botten av ekan, skrika och gråta tills allt runtomkring lugnat ner sig. Lite den känslan har jag idag. Jag vet att denna stormen snart är över. Men just precis idag vill jag inte kämpa på. Krafterna finns helt enkelt inte just idag.

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova. Är ju galet trött efter flera dåliga nätter och klockan står ju som sagt på 05.00..

Tror jag fick ut lite av den värsta ångesten genom detta inlägg. Tack för att du läste! Allt stöd från människor runtomkring mig är det som får mig att fortsätta framåt trots allt!

Sara ❤️

Ikväll har det känts lite tungt. Har haft en galet intensiv period och ikväll hade jag en helkväll hemma. Med mig själv. För mig betyder det massa tankar och känslor som vill tränga fram och bearbetas. Jag har helt enkelt inte haft tid till det det sista, på gott och ont.

Det har hänt mycket roligt det sista. Bland annat har jag varit med och startat upp en kurs som heter Shine. Det är en kurs för kvinnor om identitet där grundpelarna är värde, styrka, mening. Det är jätteroligt att få vara med i teamet och hålla i kursen, men det är samtidigt väldigt utmanande. Jag har så många saker som jag jobbar med själv och jag har lite svårt att hitta min roll i det hela. Men jag vill utmanas och jag tror att detta kommer få mig att växa enormt mycket.

Gårdagens kurstillfälle handlade om att vi alla är unika. Vi diskuterade skillnaden på att jämföra sig med andra och att inspireras av andra. Jag är expert på att jämföra mig med andra och avundsjuka är en stor bit som jag jobbar med i mitt liv. Jag vill inte vara avundsjuk på människor runt omkring mig, men det är svårt att låta bli ibland. Framför allt när det gäller saker som inte går att påverka.

Ikväll har jag funderat mycket över just detta. Jag har gjort precis som man INTE ska, nämligen suttit och scrollat igenom flödet på instagram och Facebook och jämfört mig med allt och alla. Jag har klagat och gråtit över allt jag inte har istället för att vara TACKSAM för allt fantastiskt jag faktiskt har i mitt liv. Jag har gått igenom mina drömmar och mål tusen gånger om i huvudet och tänkt att jag förmodligen aldrig kommer uppnå dessa.

Sedan påmindes jag om läxan alla fick på kursen igår. Att vända sina svagheter till något positivt. Jag VET att det bara är dumma tankar som spelar mig ett spratt. Jag har så mycket att vara tacksam och glad över och jag bestämde mig för att försöka vända kvällen.

Jag satte mig och läste lite i en väldigt uppbyggande bok (striden i ditt sinne, av Joyce Meyer), jag satte mig och spelade och sjöng lite lovsång vid pianot, jag fixade naglarna och tog hand om mig själv lite, och jag lyckades nog faktiskt vända de flesta tankarna till positiva. Det är en kamp varje gång, men för varje gång jag märker att det går känner jag mig mer och mer fri.

Nu är det dags att sova. En liten uns av ångest finns fortfarande där i magen, men jag ska be en bön om att få sova gott och vakna utvilad imorgon!

Hoppas ni haft en fin dag!

Sara ❤️

Oktober slog till med rejäl kyla. Kanske för att jämna ut att vi haft den varmaste septembermånaden sedan 30-talet. Jag vet inte, men kallt är det och fryser gör jag. Typ hela tiden!! Jag har även startat månaden i full fart. Har knappt haft en ledig dag vilket är både roligt men också väldigt utmattande.

Förr i tiden kunde jag köra på såhär jämt, jag älskade att ha ett fullspäckat schema och försökte alltid fylla varenda lite lucka med något att göra. Sedan hände något. Tankarna blev för många och känslorna som jag hade tryckt undan ville fram. Stressen drabbade mig och allt eftersom kände jag mig tröttare och tröttare. Energin försvann och där var jag. Mitt i depressionen som kom att förändra mitt liv. Jag kunde helt plötsligt inte sova på nätterna. Ångesten blev starkare de negativa tankarna fyllde hela mitt sinne. Jag var i ett mörker och hela mitt inre var i kaos.

Det syntes kanske inte på utsidan till en början. Jag har ju alltid varit den där tjejen med ett leende på läpparna och med massa energi. Jag jobbade, tränade, träffade vänner, dejtade killar och försökte gång på gång hålla upp en fasad om att allt var bra. Men inombords grät jag. Och till slut sprack även den där fasaden. Jag lät den spräckas för jag orkade inte hålla på och förklara för människor hela tiden. Jag kunde lika gärna vara ärlig. Såhär i efterhand kanske det inte bara varit bra. All integritet försvann och jag har aldrig känt mig så naken och sårbar som då. Men det hjälpte mig samtidigt väldigt mycket då mina vänner verkligen visade att de stöttade mig till 110 %. Och det är jag så otroligt tacksam över.

Idag är jag fortfarande i en kamp, men jag kan också se att jag gjort enormt mycket framsteg. Jag mår bättre och bättre även om bakslagen kommer då och då. Men jag har en annan energi än innan. Jag klarar att ha ett ganska fullspäckat schema så länge jag kan planera in mina dagliga powernaps. För tröttheten är fortfarande så mycket mer påtaglig än innan, och för att orka en hel dag måste jag få komma ner i varv en stund och bara fylla på energidepåerna lite extra. Jag börjar hitta en balans som funkar och jag är så glad att jag äntligen börjar komma tillbaka till den person som jag egentligen är. Tjejen med livslust, energi och det där äkta leendet på läpparna.

Jag har så enormt mycket att vara tacksam över. Förutom det faktum att jag bor i ett land med fred, har en fin bostad, en bra bil, ett jobb som jag trivs med osv.. Så har jag även världens bästa vänner, världens bästa kyrka och framför allt; världens bästa Gud att falla tillbaka på gång på gång!

Tänk att jag får vara så otroligt älskad av någon som är så enormt mycket större än vad vi kan föreställa oss. Och tänk att jag äntligen börjar förstå det mer och mer!

Kvällens bön är för alla som kämpar med ångest och depression. Jag ber om Guds frid och välsignelse över era liv!

God natt!
Sara ❤️