Ikväll har det känts lite tungt. Har haft en galet intensiv period och ikväll hade jag en helkväll hemma. Med mig själv. För mig betyder det massa tankar och känslor som vill tränga fram och bearbetas. Jag har helt enkelt inte haft tid till det det sista, på gott och ont.

Det har hänt mycket roligt det sista. Bland annat har jag varit med och startat upp en kurs som heter Shine. Det är en kurs för kvinnor om identitet där grundpelarna är värde, styrka, mening. Det är jätteroligt att få vara med i teamet och hålla i kursen, men det är samtidigt väldigt utmanande. Jag har så många saker som jag jobbar med själv och jag har lite svårt att hitta min roll i det hela. Men jag vill utmanas och jag tror att detta kommer få mig att växa enormt mycket.

Gårdagens kurstillfälle handlade om att vi alla är unika. Vi diskuterade skillnaden på att jämföra sig med andra och att inspireras av andra. Jag är expert på att jämföra mig med andra och avundsjuka är en stor bit som jag jobbar med i mitt liv. Jag vill inte vara avundsjuk på människor runt omkring mig, men det är svårt att låta bli ibland. Framför allt när det gäller saker som inte går att påverka.

Ikväll har jag funderat mycket över just detta. Jag har gjort precis som man INTE ska, nämligen suttit och scrollat igenom flödet på instagram och Facebook och jämfört mig med allt och alla. Jag har klagat och gråtit över allt jag inte har istället för att vara TACKSAM för allt fantastiskt jag faktiskt har i mitt liv. Jag har gått igenom mina drömmar och mål tusen gånger om i huvudet och tänkt att jag förmodligen aldrig kommer uppnå dessa.

Sedan påmindes jag om läxan alla fick på kursen igår. Att vända sina svagheter till något positivt. Jag VET att det bara är dumma tankar som spelar mig ett spratt. Jag har så mycket att vara tacksam och glad över och jag bestämde mig för att försöka vända kvällen.

Jag satte mig och läste lite i en väldigt uppbyggande bok (striden i ditt sinne, av Joyce Meyer), jag satte mig och spelade och sjöng lite lovsång vid pianot, jag fixade naglarna och tog hand om mig själv lite, och jag lyckades nog faktiskt vända de flesta tankarna till positiva. Det är en kamp varje gång, men för varje gång jag märker att det går känner jag mig mer och mer fri.

Nu är det dags att sova. En liten uns av ångest finns fortfarande där i magen, men jag ska be en bön om att få sova gott och vakna utvilad imorgon!

Hoppas ni haft en fin dag!

Sara ❤️