Idag har jag jobbat 09.00-21.00. Det har minst sagt varit en lång och seg dag framförallt eftersom det varit så mycket dötid. 

För det mesta brukar jag inte hålla med om den meningen, men det finns undantag. Jag är en sådan person som alltid vill kunna allting som alla andra kan. Jag är ganska orädd, envis och även oförsiktig. Var ute och hälsade på Sofia på Hönö. Från början hade jag inte planerat att sova där, men efter en go kväll och ett glas vin blev det ändå så. När vi vaknade imorse var det strålande sol och eftersom deras sommarstuga ligger ca 200 m från havet var det ju givet att gå ner och bara och sola. Efter ett tag kom dock molnen och vi gick upp till huset igen. 

Det är självklart att man inte kan tycka om alla människor man möter, men man kan faktiskt ändå respektera alla. Denna helgen har jag träffat på många otrevliga och respektlösa människor.

..och jag är sjukt osugen. Men självklart känns det ändå bra att jag har lite jobb i sommar så att jag får lite pengar. Än så länge har jag ju ingen aning om hur det ser ut med jobb till hösten. Så ni kan ju hålla alla tummar för att det dyker upp något passande =)

Sitter hemma i morgonrock och pyjamas och har jättetråkigt. Fryser även om fötterna och är hungrig eftersom jag inte ätit frukost än. Detta är inte okej. Jag blir så trött på mig själv.

Och jag menar det verkligen. Fick nyss ett glädjebesked av min goa kompis Paula. Hon ska bli mamma!!! (jag antar att det är okej att sprida det eftersom hennes man Nicko har skrivit ut det på facebook). Jag vet att hon kommer att bli den mest perfekta mamman, eller rättare sagt, de kommer att bli den mest perfekta familjen. Båda är skitsnygga, genomgoa och härliga människor. De har varit gifta i två år och har nyss byggt ett hus. kan det bli bättre? Jag är så himla glad för deras skull. 

Hela livet har jag varit på väg någonstans. Kanske inte i geografisk mening, men det har alltid funnits mål att sträva mot och mål att uppnå. Livet har liksom varit som ett lopp med olika etapper att erövra och känslan av att kämpa för att lyckas genomföra loppet har alltid funnits där. Nu känns det som att jag står och stampar någonstans och inte riktigt får kraft för att orka ta mig vidare. 

..och sömn hjälper inte. 

.. är inte kul. Idag har jag haft ont i huvudet precis hela dagen och jag har jobbat dessutom. Jag som i princip aldrig har ont i huvudet kan inte förstå varför det aldrig vill släppa. Tänkte gå och lägga mig nu så kanske det går över till imorgon. 

Så har jag fått benhinneinflammation. Inte roligt alls. Hade velat gå ut och springa, måste ändå säga att min kondition varit ganska bra denna sommaren. Jag har tränat tillräckligt mycket för att inte tappa den helt. Men med benhinneinflammation blir det lite svårt att underhålla just konditionen och det stör mig riktigt mycket. Vila och värme är tydligen det som gäller.

frustrerad, rädd, motbjudande, efter, förvirrad, dålig, ful, arg, mesig, kräsen, ledsen, liten, ensam...

Vad är poängen med det här egentligen?

Ännu ett jobb som försvann ur min åsyn. Fick idag ytterligare ett brev som meddelade att "tjänsten har gått till annan sökande". Synd för detta var verkligen ett jobb som jag var sugen på (på tolleredskolan) och jag fick inte ens en intervju =(. Har sökt mängder med jobb nu, men det känns som att chansen för att få jobb i dessa tider är minimal. Man måste nog ha extrem tur. Så om ni har lite tur över som ni kanske inte behöver så kan ni gärna få skicka den till mig =)

Kommer ni ihåg mitt nya "nyttiga" liv? Det startade rätt bra, inget godis på vardagarna och mycket mindre småätande. Tiden gick och jag var duktig, jovisst, jag var faktiskt rätt duktig. 

En vän fick mig att inse att jag kanske borde jobba lite mer i sommar. Som läget sett ut nu så har jag jobb varannan helg på Björkebacken i Gråbo och jag har på något sätt nöjt mig med det. Men när en kompis ringde häromdagen och sa att det behövdes vikarier på hennes jobb (Hedegårdens äldreboende i Stenkullen) så tog jag mig i kragen och ringde upp. Lite extra tiden är ju ändå inte fel att ta för att dryga ut kassan en aning. Så idag var jag där och träffade enhetschefen och imorgon ska jag gå bredvid min första dag. Känns helt okej och det faktum att jag faktiskt bara kommer att vara vikarie tycker jag är bra. Jag vill inte jobba heltid under sommaren och nu har jag möjligheten att tacka ja eller nej till tider som passar alternativt inte passar. perfekt!

Ibland känns det bara inte rätt.

Imorse blev jag väckt at att telefonen ringde. Tråkiga nyheter. Tyvärr fick jag inte jobbet på Montessoriskolan i Floda. Han (rektorn alltså) sa ändå att han tyckte att jag gjort ett gott intryck på intervjun och jag är ganska stolt över att jag iallafall fick komma på en intervju. Sammanlagt hade de fem intervjuer av nästan 50 sökande. Jag har sökt mängder med andra jobb men det är tufft. så ni kan ju hålla tummarna lite för mig iallafall ;)

Idag blev det havet igen. Har varit vid havet sju av de senaste åtta dagarna. Känns rätt bra. Idag var jag där med Jenni och hennes kompisar Claes (stavning?) och Sara. De var redan ute vid Smithska udden när jag ringde men eftersom jag verkligen älskar havet så kände jag att det var värt att åka ut och göra dem sällskap. Efter ca: 2 timmars sol och bad åkte vi hem igen.  Då tänkte jag diska. Tyvärr kom jag inte längre än till tanken av att diska utan jag satte mig och läste en stund istället. 

Min kväll började som en vanlig kväll. Kanske till och med bättre. Jag åkte in till stan med picknicken packad och mötte upp Emelie. Efter ett kort stopp i hennes lägenhet åkte vi ut till Saltholmen där vi mötte Johanna och Felicia. Tillsammans såg vi fram emot en skön kvällspicknick vid havet, med bad, sol och gött häng (som en göteborgare skulle säga). Efter ett dopp i det blå satte vi oss för att äta. Efter en stund hörde vi hur någon började skrika och ropa efter hjälp. Första tanken var att det var ett skämt men efter ett tag såg vi hur det samlades mer och mer människor runt omkring och det var många människor i vattnet som dök efter något. Efter ett bra tag kom räddningstjänsten, ambulansen och polisen. Dykare satte igång att söka i området (som tydligen var fullt av strömmar) men efter 20-25 minuter hade de fortfarande inte hittat någon. Då kände vi att det var dags att åka därifrån. Killen som var försvunnen var i 30-årsåldern och vi hade sett honom tillsammans med sin flickvän bara ett litet tag innan.