Mitt livslopp

Hela livet har jag varit på väg någonstans. Kanske inte i geografisk mening, men det har alltid funnits mål att sträva mot och mål att uppnå. Livet har liksom varit som ett lopp med olika etapper att erövra och känslan av att kämpa för att lyckas genomföra loppet har alltid funnits där. Nu känns det som att jag står och stampar någonstans och inte riktigt får kraft för att orka ta mig vidare. 

En sak som hela tiden följt mig (eller åtminstone så länge jag kan minnas) är skolan. Jag gick grundskolan precis som de felsta andra, och sedan valde jag lite inriktning på min utbildning i och med gymnasiet. 

Efter tre år på BF började jag plugga på lärarprogrammet och det var då jag verkligen började fundera på allt som har med vuxenlivet att göra. Det var som att kliva in i en annan värld och helt plötsligt skulle man ta ansvar för allting själv. t.ex. så var det inte självklart att man fick studiemedel bara för att man pluggade, man var tvungen att ansöka om det. Varje ny kurs var man tvungen att söka in till och det är egentligen ett under att jag lyckades utan att missa någon av alla de viktiga papper och blanketter som skulle fyllas i. 

Nu har jag varit färdigexaminerad lärare i ett och ett halvt år, men jag har fortfarande inte jobbat som just det. Jag har vikarierat lite, men i huvudsak har jag ju jobbat som elevassistent. Visserligen inom skolans värld, men inte riktigt det jag vill. Och nu söker jag alla tjänster jag kan hitta men det ser inte så ljust ut. Det finns ju inga jobb. Jag erkänner. Jag oroar mig väldigt mycket inför hösten och inför framtiden överhuvudtaget. Vad är mitt nästa mål? Vad är min nästa etapp? och kommer jag någonsin komma längre än in till Göteborg? 

Just nu är jag bara trött på mitt liv just för att det är så tråkigt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback