Min största rädsla är ensamheten. Och trots att jag vet att jag har fantastiska vänner som förmodligen alltid kommer finnas där så finns rädslan där. Jag vet hur det känns att vara ensam i ett stort rum fullt av människor. Och jag vet hur ensamheten kan gnaga när man ligger hemma i soffan och är sjuk. Och jag är så rädd för de känslorna. Härom natten låg jag vaken och tänkte på framtiden. Snart fyller jag trettio, och det är inte det att det är en magisk siffra eller så, men tanken på att jag nyss var tjugofem får mig att inse hur svindlande fort tiden går. Tänk om jag fortfarande är singel om fem år? Eller om tio år? Tänk om jag aldrig lyckas bli kär i någon som blir kär i mig tillbaka. Tänk om jag aldrig lyckas få det jag längtar som allra mest efter. En egen familj. Egna barn. Tänk om dessa ensamhetskänslor förföljer mig resten av livet. 

Jag fattar att det är osunt att tänka så. Att oroa sig så mycket. Men dessa tankar gnager inom mig och håller mig vaken på nätterna. Och för att lätta lite på trycket väljer jag att dela med mig av tankarna här. 

Jag försöker som sagt ändå vara tacksam för det jag har. Och jag försöker leva i nuet och njuta av allt det goda i livet. Jag är övertygad om att kyrkan och alla vänner jag har därigenom har hjälpt mig en bra bit på vägen. Och jag vill tro att det bästa ligger framför. Min bön idag blir att Gud ska ge hjälpa mig att ha tålamod och vara uthållig i min tro, för att en dag få uppleva att jag är i fas med Guds plan för mitt liv. 

Sara ❤️

Tyvärr finns det inget sätt att bevisa sin tro och jag skulle vilja hävda att det gäller all typ av tro oavsett om man är kristen, muslim, buddist eller om man tror på vetenskapen. För vetenskapen är ju faktiskt också i mångt och mycket en tro, en massa teorier som vävs samman till någon slags fakta där man liksom inte lyckats hitta exakt hela sammanhanget, där det finns hål och plats för frågor som ännu är obesvarade. Vetenskapen är dock mycket mer accepterad vilket ibland kan irritera mig. Som när man lär ut evolutionsteorin i skolan utan att ens nämna att det faktiskt är en teori och inte ren fakta. Jag hade ett samtal med en vän en gång, hon blev väldigt förvånad och såg på mig som om hon sett ett ufo när jag berättade att jag faktiskt inte trodde på evolutionsteorin utan på bibelns skapelseberättelse. För för mig är den faktiskt mer trovärdig.

Jag begär inte mycket, jag vill inte starta någon debatt eller diskussion, jag vill bara ha din respekt för min tro precis på samma sätt som jag respekterar din tro. Så länge jag inte gör något som skadar någon så tycker jag faktiskt att jag förtjänar den respekten! 

Sara ❤️

Skriver inte detta för att folk ska sluta med att lägga upp bilder och skicka hälsningar, för jag kommer förmodligen (förhoppningsvis) vara där själv en dag. Jag tycker det är något fint. Och jag borde ju egentligen ta ansvar för mig själv och inte ens gå in på Facebook eller instagram en dag som denna. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Fast det är  lättare sagt än gjort! Jag skriver egentligen detta mer för att få ur mig det. För det finns mycket som är jobbigt som inte går att ändra, men att få pysa ut det kan ibland bara lätta bördan en aning! 

Idag ska jag i allafall försöka att inte vara bitter. Jag ska träffa mina systrar och min underbara systerdotter. Och senare ikväll ska jag umgås med mina fina vänner och jag hoppas att denna alla hjärtans dag kommer ge mig mycket kärlek trots allt! 

Take care! 

Sara❤️

I och med att man jobbar med sig själv kommer man till insikt om saker som man behöver jobba ännu mer med. En sådan sak är min osäkerhet. Jag har försökt analysera mig själv lite i olika situationer för att kunna greppa problemet. Jag har kommit fram till att jag blir som mest osäker när jag hamnar i situationer där jag inte vet vad som förväntas av mig, eller vad som är min roll i sammanhanget. Om alla runt omkring vet precis vad de ska göra och inte jag så har jag väldigt svårt för att ta initiativ utan drabbas istället av ångest och panik. Jag flyr hellre än möter det i dessa fall. Jag tror det är rädslan för att göra fel som sätter käppar i hjulen för mig. Men detta är självklart något som jag vill träna på och jag hoppas att jag kan träna upp den förmågan i små steg. 

Nu väntar en helg som jag hoppas blir härlig. Imorgon är det alla hjärtans dag och jag ska göra mitt allra bästa för att hålla modet uppe. Alla hjärtans dag är en jobbig dag när man känner att allt man längtar efter är någon att dela livet med. Men jag har planer på att träffa underbara mönniskor hela dagen så jag tror att det ska gå bra. Men först en skön natts sömn. 

Sara ❤️

Efter en helg med alldeles för lite sömn var det ganska skönt med en lugn dag på jobbet. Sammanlagt endast nio barn p.g.a både sjukdom och sportlovstider. Ändå har jag jobbat från 07.00-18.00 eftersom jag hade möten inbokade på eftermiddagen så när jag kom hem var jag väldigt trött. Hade både en väldigt mysig helg men också en ganska jobbig. Spenderade mycket tid med min kära vän Anna med familj. Bland annat var vi på genrepet av melodifestivalen på Scandinavium i lördags vilket var riktigt roligt. Sedan blev det en del mys hemma hos dem också vilket jag verkligen uppskattar!

Men helgen har tyvärr även varit ganska jobbig då jag haft en hel del ångestattacker. Jag undrar ofta vad det är som utlöser ångesten för det känns som att den drabbar mig hårdast när jag känner att jag mår bättre. Jag blir inte klok på det och jag kan inte låta bli att tänka att det är någonting som jag gör som utlöser det.

Trots en nästan sömnlös natt mellan lördagen och söndagen så pallrade jag mig ändå iväg till kyrkan på eftermiddagen. Jag är glad att jag gjorde det. För jag vet av erfarenhet att jag alltid känner mig bättre till mods efter att jag varit där. Där har jag mina vänner och min andra familj och där känner jag mig älskad och omtyckt oavsett vad. Och trots att tvivlen ibland kan vara enormt stora så har jag andra som tror på mig vilket ger mig styrka att orka fortsätta kämpa. Jag kan inte ge upp på grund av, eller snarare tack vare mina underbara vänner.

Idag har jag känt mig väldigt tom. Nästan likgiltig. Men jag har försökt att lägga på det där leendet och vara positiv och glad. Vill inte dra ner hela stämningen på jobbet och vill framför allt inte vara en sur och grinig fröken. Kvällen spenderades i soffan framför en brasa i öppna spisen. Har slötittat på TV, ätit godis och gosat med Elvis och Costello. Mer än så orkade jag inte ikväll. Nu är det dags att hoppa i säng så jag orkar pallra mig iväg till jobbet imorgon.

Sov gott alla fina!
Sara ❤️

Just nu känner jag mig ledsen, misslyckad och frustrerad. Och en känsla som jag inte haft på länge verkar ha smugit sig på. Den där hopplösheten. Jag har egentligen haft en bra helg hittills. Men veckan har varit tuff. Mycket ångest, sömnlösa nätter och alldeles för mycket grubblande. Och så en förkylning på det! Just nu känner jag bara för att skita i allt, dra täcket över huvudet och ge upp! Jag vet att det alltid blir bättre igen och jag vet att detta bara är en dip. Men än sen? En dip i mängden av hur många? Jag orkar inte fler dippar. Jag har mått bättre ett tag, kan det inte bara få vara så? 

Har gått tillbaka lite till att försöka hålla uppe den där fasaden. Så att människor inte ska tröttna på mig. Jag kan skratta, skämta, sjunga och dansa trots att jag mår såhär. Det är bara väldigt jobbigt inuti. Som att något därinne bara vill explodera och komma ut. Men jag håller tillbaka, stänger till och försöker dölja de känslorna så gott det går när jag är bland andra. Sedan brister det istället så fort jag är själv. Idag hann jag precis bara sätta mig i bilen när jag skulle åka hem från några vänner, innan tårarna rann och allting brast. Jag vill inte ha det såhär! Och jag kämpar varje dag för att ta mig ur det, men varje gång jag faller tillbaka känns det värre än innan. Och trots att jag så gärna vill tro att det kommer att bli bra en dag så är det just sådana här dippar som får mig att tvivla! 

Nu ska jag försöka sova. Får se hur det går, men är i allafall väldigt trött! Hoppas ni får sova gott i natt! 

Sara ❤️

Människor är olika starka. Själv har jag alltid sett mig som en ganska svag person. Och på något sätt har jag accepterat att det är så det är, att jag aldrig kommer nå speciellt långt eftersom jag inte har den inre styrkan. Att jag ska gå igenom livet utan att uppnå speciellt mycket. Men ju mer jag har funderat över det ju mer har jag ifrågasatt den känslan. Kanske är det så att jag egentligen varit ganska stark hela tiden. Men att jag lagt alla mina krafter på att klara av de utmaningar jag mött. Att leva med en depression är inte lätt. Det kräver faktiskt enormt mycket styrka. En sak som jag kämpat med är att hålla upp en fasad för min omvärld och klara av vardagen utan att den ska påverkas av mitt mående. Jag har ju dock insett att den där fasaden inte alltid är så bra, men att däremot tvinga iväg sig till skolan, jobbet, träningarna och umgänget med vännerna har hjälpt mig att inte tappa greppet totalt. Och det har också gjort att jag lärt mig leva med min depression och att det på något sätt blivit mitt normala. 

 

Det går att leva med en depression. Jag har haft bra dagar och uppnått saker trots att jag mått väldigt dåligt. Men det är inget att rekomendera. Och det kräver som sagt styrka. Och det tar framför allt kraft ifrån en som man hade behövt till annat i livet. Jag har känt mig väldigt trött. ibland så trött att jag mått illa. Jag har velat ge upp så många gånger, men jag har hållit fast och tagit mig igenom dippar gång på gång. Jag har bevisat att jag klarar det. 

Jag har dock inte klarat det på egen hand. Jag har så otroligt många människor att vara tacksam till. Och framför allt har jag Gud att vara tacksam till. Tack vare honom och min härliga kyrka har jag hittat ett helt annat fokus i livet som gjort att jag bestämt mig att en gång för alla ta mig ur den här depressionen. Att inte tillåta mig själv att leva i den i tio år till. Jag säger inte att det är lätt eller att jag är där än, men jag känner ändå att jag är på väg åt rätt håll. Jag har en längtan efter att verkligen få leva ut mitt liv. Att för en gång skull få känna mig stark och målmedveten. Att sätta upp nya mål som jag aldrig hade kunnat drömma om och att faktiskt se en ljus och spännande framtid framför mig. 

Kampen är inte över än, och det går fortfarande upp och ner, men jag vill tro att jag, med hjälp av Gud, kommer vinna den kampen en gång för alla. Förhoppningsvis inom en snar framtid. 

Sara ❤️

Sitter hemma i soffan, äter glass och dricker varm choklad och tittar på uppvisningen från konståknings-EM. Det är tur att man kan spela in när man inte har möjlighet att se det i direktständning. Det har verkligen varit ett fantastiskt EM. Spännande finaler och otroliga prestationer av våra svenska åkare. Önskar ju så att man befann sig i Stockholm och Globen och kunde se det live. Man blir så sugen på att tävla igen, men den tiden är förbi. Skulle egentligen ha tränat ikväll, men mår inte så bra så det får bli att försöka sova bort detta. Har verkligen inte lust att vara sjuk nu.

I övrigt har helgen varit bra. I fredags träffade jag Hanna och Cami, och igår var jag och Mia och åkte skridskor på Heden för att senare på kvällen åka ut till Vrångö på Emelies och Louises födelsedagsparty. Det var en riktigt rolig kväll med god mat, roliga lekar och dansgolv!  I morse vaknade jag med ont i halsen, snuva och ont i huvudet. Tog mig ändå in till stan och kyrkan. idag var det vision-sunday vilket var så otroligt bra. Spännande att höra om alla nyheter och allt som är på gång i kyrkan.

Den senaste veckan har det verkligen varit fullt upp. Mycket på jobbet och många tankar som snurrat i huvudet. En del halvt sömnlösa nätter och mycket trötthet. Jag kämpar varje dag med att försöka vara positiv och må bra. Vissa dagar och veckor går det bättre än andra, men denna veckan har varit riktigt tuff!

De senaste månaderna har jag ändå fått uppleva en del saker som gett mig en helt annan framtidstro och ett helt annat hopp än jag någonsin haft tidigare och det tackar jag Gud för. Som kristen är det lätt att ibland tvivla på sin tro, framför allt när saker och ting går lite sämre i livet. Det är lätt att ställa sig frågan varför man ska behöva må såhär om Gud nu kan svara på alla böner. Och det finns inget lätt svar på det. Men jag tror ändå att Gud har saker och ting under kontroll och att han inte tillåter oss att utsättas för mer prövningar än vi klarar av. Vissa saker kanske man bara måste gå igenom för att bli den människa som Gud har tänkt att man ska vara.

 

Kanske kan våra jobbiga och tuffa erfarenheter leda till något positivt eller kanske hjälpa någon annan människa. För jag tror att Gud har en plan för var och en av oss men att vi måste välja om vi vill följa hans plan och låta honom styra eller om vi själva vill försöka styra över våra liv. Vi har ju trots allt en fri vilja. Gud lovar aldrig att livet med honom ska vara lätt och problemfritt, däremot lovar han att alltid gå vid vår sida och lyfta oss när det behövs. Vissa människor kanske klarar av att styra sina liv hyfsat bra själva, men jag har försökt och det har inte gått så bra. Jag behöver Gud vid min sida!

Nu ska jag ta en Alvedon och försöka sova och hoppas på att må bättre imorgon. Klockan ställer vi på 05.00, tjohoo!!

 

Sara ❤️