Människor är olika starka. Själv har jag alltid sett mig som en ganska svag person. Och på något sätt har jag accepterat att det är så det är, att jag aldrig kommer nå speciellt långt eftersom jag inte har den inre styrkan. Att jag ska gå igenom livet utan att uppnå speciellt mycket. Men ju mer jag har funderat över det ju mer har jag ifrågasatt den känslan. Kanske är det så att jag egentligen varit ganska stark hela tiden. Men att jag lagt alla mina krafter på att klara av de utmaningar jag mött. Att leva med en depression är inte lätt. Det kräver faktiskt enormt mycket styrka. En sak som jag kämpat med är att hålla upp en fasad för min omvärld och klara av vardagen utan att den ska påverkas av mitt mående. Jag har ju dock insett att den där fasaden inte alltid är så bra, men att däremot tvinga iväg sig till skolan, jobbet, träningarna och umgänget med vännerna har hjälpt mig att inte tappa greppet totalt. Och det har också gjort att jag lärt mig leva med min depression och att det på något sätt blivit mitt normala. 

 

Det går att leva med en depression. Jag har haft bra dagar och uppnått saker trots att jag mått väldigt dåligt. Men det är inget att rekomendera. Och det kräver som sagt styrka. Och det tar framför allt kraft ifrån en som man hade behövt till annat i livet. Jag har känt mig väldigt trött. ibland så trött att jag mått illa. Jag har velat ge upp så många gånger, men jag har hållit fast och tagit mig igenom dippar gång på gång. Jag har bevisat att jag klarar det. 

Jag har dock inte klarat det på egen hand. Jag har så otroligt många människor att vara tacksam till. Och framför allt har jag Gud att vara tacksam till. Tack vare honom och min härliga kyrka har jag hittat ett helt annat fokus i livet som gjort att jag bestämt mig att en gång för alla ta mig ur den här depressionen. Att inte tillåta mig själv att leva i den i tio år till. Jag säger inte att det är lätt eller att jag är där än, men jag känner ändå att jag är på väg åt rätt håll. Jag har en längtan efter att verkligen få leva ut mitt liv. Att för en gång skull få känna mig stark och målmedveten. Att sätta upp nya mål som jag aldrig hade kunnat drömma om och att faktiskt se en ljus och spännande framtid framför mig. 

Kampen är inte över än, och det går fortfarande upp och ner, men jag vill tro att jag, med hjälp av Gud, kommer vinna den kampen en gång för alla. Förhoppningsvis inom en snar framtid. 

Sara ❤️