Nersjunken i soffan efter en god kvällsmat bestående av yoghurt, musli, ostsmörgås och varm choklad. Jag funderar på att dra mig mot sängen, men det är svårt att slita sig från "Svenska Hollywoodfruar" på tv3. Vem älskar inte Maria Montazami liksom? så skön är hon ju. Någon som däremot inte är lika skön är ju Gunilla. Nä, henne blir jag bara upprörd av att titta på och jag tycker synd om hennes dotter som får utstå alla hennes påhitt.

Man ska tydligen inte få må bra. Inte under en längre period i alla fall. Just nu känns det som att hela världen är emot mig, var jag än vänder mig så stöter jag på motgångar och lugnet jag har känt den senaste tiden är som bortblåst. Jag har ju lovat mig själv att jag ska vara mer positiv så jag måste väl försöka i allafall. Men ibland är det inte lätt, ibland vill man bara ge upp!!! Jag längtar till helgen då jag får lite tid till att andas, träffa dem jag tycker om och bara få vara.

Det senaste dygnet har varit hemskt. Jag har nog inte gråtit såhär mycket sedan mormor gick bort förra året. Min älskade lille katt Elvis fick åka upp till Alingsås djurklinik får ca: 3 veckor sedan eftersom han kissade blod och vi misstänkte urinvägsinfektion. Då hade veterinären svårt att höra något hjärtljud när hon undersökte honom och när hon sedan röntgade honom såg hon någon form av massa runt hans lungor och sa att det kanske kunde vara en tumör så vi fick en remiss till Blå stjärnan djursjukhus i Göteborg för magnetröntgen. Angående blodet i kisset så visade det sig vara en urinvägsinfektion och han fick medicin för det och mådde ganska snart bättre.

Så igår åkte vi upp till Blå stjärnan där de röntgade honom och konstaterade att han hade en stor tumör som trycker på lungor och hjärta. De sa även att han inte skulle kunna leva länge till med tumören som tydligen växte ganska snabbt utan att han så småningom skulle kvävas om man inte gjorde någonting. Vi pratade om operation, men veterinären kunde inte lova att det var en bra idé förrän han visste om tumören var godartad eller inte, vilket han skulle ta reda på genom ett vävnadsprov. Så det blev till att skriva in honom på djursjukhuset och åka hem helt ovetandes om vad som skulle hända nu. Operera eller avliva var ju typ alternativen som fanns. Väl hemma väntade en hems kväll och natt. Jag grät om vartannat och fick inte mycket sömn alls. Tankarna bara snurrade och tanken på att inte ha elvis här hemma längre var verkligen hemsk.

Imorse vaknade jag tidigt och åkte till jobbet. Även där blev det ett gäng tårar, och det är tur att jag har goa kollegor som kunde trösta mig lite. Hela dagen väntade jag bara på att Elina skulle ringa till mig och ge besked om vad veterinären kommit fram till. Till slut ringde hon och jag tror nästan aldrig jag känt mig så lättad. Tumören var godartad och veterinären hade sagt att det var en god idé att operera honom och att han hade stor chans till ett fortsatt bra liv. Så direkt efter jobbet åkte vi upp till Blå stjärnan och hämtade hem vår lille älskling och jag tror aldrig jag har pussat så mycket på någon som jag gjort på Elvis sedan vi kom hem. Han är ju verkligen världens gosigaste katt och tillsammans med sin bror Costello är han ovärderlig! Nästa fredag blir det troligtvis operation och nu är det bara att hålla tummarna för att allting går bra!!!

Mina små älsklingar:


Sara ♥

Helt seriöst, man kan inte säga så mycket fel som jag gjort denna veckan. Jag vet inte vad det är med mig men när jag pratar så bara slinker fel ord ut ur munnen på mig och jag börjar nästan bli rädd för att jag ska säga något olämpligt, jag menar, tänk om man råkar säga något som man tänker men som verkligen inte borde komma ut.  "har du bajsat?" sa jag till ett barn på jobbet när jag egentligen skulle fråga om han hade kissat. Två sekunder senare skulle jag kolla om det var ledigt på toan "Är det tomt?" sa jag istället och min kollega fick sig ett gott skratt. Senare samma dag stod vi ute och vaggade vagnar varpå jag råkar säga "hon är också lite skäggig" när min kollega berättade om ett barn som var lite skinkigt. Hemma hos Hanna i lördags sa jag "Jag fattar inte hur man tänker" När jag skulle sänka ljudet på tv:n. Och så frågade jag "kan man snacka med den" (om gungstolen då jag egentligen skulle fråga om man kunde gunga i den). Igår på träningen sa jag till Jennifer "öppna dörren" när jag menade munnen då mathias skulle kasta in en godis i munnen på henne. Nu måste jag skärpa mig för detta börjar bli lite jobbigt.. 

Idag har jag jobbat och tränat. Träningen gick verkligen skitdåligt och just nu är jag inne i en svacka. Har dessutom ont i benet och känner att min benhinneinflammation börjar smyga sig tillbaka. Tur att jag inte har tävling förrän om en månad ungefär. 

Nu blir det sängen! är dötrött..

Sara ♥

Nu har höstterminen dragit igång på allvar och jag känner att mina dagar fylls ganska snabbt med saker att göra. jobb, träning, träffa kompisar, äta och sova. Och allt ska liksom gå ihop. Man ska hitta en balans som gör att pusselbitarna får plats inom ramen för spretar det för mycket blir det till slut bara kaos. Jag är ganska bra på att organisera mig, men jag är dålig på att planera in något av det viktigaste, nämligen tiden för mig själv. Men jag har märkt mer och mer att den tiden verkligen behövs och oavsett om jag planerar in den eller inte så infinner den sig iallafall. Skillnaden är bara att den infinner sig när jag egentligen inte har tid för den, som t.ex. sent på kvällarna när jag verkligen behöver sova. Idag är det onsdag och om jag tittar i min kalender så ser jag att jag är ganska så uppbokad fram till nästa helg utan att egentligen veta hur det gick till. Jag klagar egentligen inte, för jag trivs med att ha mycket saker att göra, men man kan väl ändå få önska att dygnet hade fler timmar och att veckan hade fler dagar?! Just a wish! 

Nu tänkte jag gå och lägga mig så att jag är utvilad imorgon. Inte för att det händer något speciellt, men det hade varit skönt att slippa känna sig så trött på jobbet för en gång skull! :)

God natt! Sara ♥

"Du uppdaterar ju aldrig din blogg längre.. det är ju tråkigt att gå in på den då" sa min syster idag. Okej, okej, för er som ändå läser så ska jag bli bättre på att uppdatera.  Idag är det söndag och jag har varit i ishallen och tränat. Träningen gick ganska bra och det känns som att det är på väg åt rätt håll nu faktiskt. Konsitionen börjar komma tillbaka och likaså hoppen. Ikväll är det tävlingsträning så vi får se hur det går då. 

Igår hade jag en heldag på Liseberg tillsammans med Carro. Andra för i år faktiskt, men det var riktigt roligt. Inte alls så långa köer som det var i somras när vi var där så vi kunde ta det lite lugnare och kände oss nog ganska nöjda med karuesllåkning när vi åkte hem. Jag lyckade nästan lura upp Carro i Atmosfear också :)

Nu blir det till att  ta tag i tvätthögen.. tråkigt, men ett måste!

Sara ♥

En vän hade skrivit såhär på facebook häromdagen: "Gaaah!! Jag säger upp mig från mitt liv". Och jag kände faktiskt ungefär samma sak. Ibland hade man iallafall velat ta en liten paus och bara få känna sig fri. Så mycket måsten och så många krav, samtidigt som man ska försöka vara käck, glad och social. Ibland förstår jag verkligen inte hur det ska gå till. Jag har bestämt mig för att denna hösten ska bli bra. Jag har lätt för att bli lite extra deppig och trött på hösten då det gråa vädret kommer och kylan tränger på. Men denna hösten ska det bli annorlunda har jag sagt. Och det är väl trots allt mest jag som kan styra över hur det blir för mig?!
Jag tror det är viktigt med små pauser ibland. Att få stanna upp och tänka igenom saker innan man kör vidare för det blir så lätt att man bara kör på..

Idag är det urtrist väder, jag är trött och dessutom lite förkyld. Men det blir ändå lite träning och jag hoppas att det kan få mig att må lite bättre!

Sara ♥