Det senaste dygnet har varit hemskt. Jag har nog inte gråtit såhär mycket sedan mormor gick bort förra året. Min älskade lille katt Elvis fick åka upp till Alingsås djurklinik får ca: 3 veckor sedan eftersom han kissade blod och vi misstänkte urinvägsinfektion. Då hade veterinären svårt att höra något hjärtljud när hon undersökte honom och när hon sedan röntgade honom såg hon någon form av massa runt hans lungor och sa att det kanske kunde vara en tumör så vi fick en remiss till Blå stjärnan djursjukhus i Göteborg för magnetröntgen. Angående blodet i kisset så visade det sig vara en urinvägsinfektion och han fick medicin för det och mådde ganska snart bättre.

Så igår åkte vi upp till Blå stjärnan där de röntgade honom och konstaterade att han hade en stor tumör som trycker på lungor och hjärta. De sa även att han inte skulle kunna leva länge till med tumören som tydligen växte ganska snabbt utan att han så småningom skulle kvävas om man inte gjorde någonting. Vi pratade om operation, men veterinären kunde inte lova att det var en bra idé förrän han visste om tumören var godartad eller inte, vilket han skulle ta reda på genom ett vävnadsprov. Så det blev till att skriva in honom på djursjukhuset och åka hem helt ovetandes om vad som skulle hända nu. Operera eller avliva var ju typ alternativen som fanns. Väl hemma väntade en hems kväll och natt. Jag grät om vartannat och fick inte mycket sömn alls. Tankarna bara snurrade och tanken på att inte ha elvis här hemma längre var verkligen hemsk.

Imorse vaknade jag tidigt och åkte till jobbet. Även där blev det ett gäng tårar, och det är tur att jag har goa kollegor som kunde trösta mig lite. Hela dagen väntade jag bara på att Elina skulle ringa till mig och ge besked om vad veterinären kommit fram till. Till slut ringde hon och jag tror nästan aldrig jag känt mig så lättad. Tumören var godartad och veterinären hade sagt att det var en god idé att operera honom och att han hade stor chans till ett fortsatt bra liv. Så direkt efter jobbet åkte vi upp till Blå stjärnan och hämtade hem vår lille älskling och jag tror aldrig jag har pussat så mycket på någon som jag gjort på Elvis sedan vi kom hem. Han är ju verkligen världens gosigaste katt och tillsammans med sin bror Costello är han ovärderlig! Nästa fredag blir det troligtvis operation och nu är det bara att hålla tummarna för att allting går bra!!!

Mina små älsklingar:


Sara ♥