Hur kommer det sig att det är så lätt att säga till andra vad de ska tänka på och vad de borde göra när man aldrig någonsin kan ta till sig det själv? Och hur kommer det sig att det är så lätt att försöka hjälpa andra att ta sig ur sina problem genom massa förnuftigt prat, när man själv står där med problem upp över öronen? Egentligen hade man nog många gånger kunnat hjälpa sig själv om man bara kunde se problemen utifrån ett annat perspektiv. Men det är ju förstås inte så lätt.  Jag ska försöka vara positiv. Jag ska försöka bli en bättre människa. Jag ska sluta trycka ner mig själv. Nu är jag iallafall en lite bit på vägen =)

och glöm inte av att du är bra!