Just nu känns det som att jag lever i någon sorts fantasi. Som att detta inte är min verklighet. Jag är så ovan vid att må såhär. Att faktiskt må bra. Har knappt tänkt några negativa tankar den sista veckan och livet har känts lätt och friskt (förutom förkylningen då). Jag har vaknat på mornarna och känt mig förvånad över att jag inte känt någon ångest. Och jag har gått och lagt mig på kvällarna med ett helt annat lugn och jag har kunnat sova gott på nätterna. Jag kan ärligt talat inte minnas när jag kände mig såhär bekymmerslös senast.. Men det var säkert flera år sedan. Kan inte riktigt släppa tanken på att jag snart kanske kommer falla tillbaka igen, men hoppas så innerligt att jag har fel och att jag inte tar ut någon seger i förskott. Men det känns i allafall annorlunda den här gången. Mer på riktigt liksom.