Världen är hemsk. Folk drunknar, svälter ihjäl och blir dödade på grund av andra människors idioti. Andra människor (eller jag skulle hellre kalla dem monster)  utan hjärta och medlidande, och som blivit så hjärntvättade att de tror att de gör "rätt". Mitt hjärta gråter för alla människor som flyr för sina liv och som längtar efter ett liv i frihet och trygghet. Jag försöker hjälpa på de sätt jag kan. Jag skänker pengar och ber för hela situationen. Men mitt i allt detta ligger jag också vaken om nätterna med ångest över mina egna problem. Problem som egentligen är bagateller om man jämför. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över och ändå ligger jag där med ångest och oro över mina egna problem och över min framtid.