Jag har så länge levt med ångest, negativa tankar och jobbiga perioder. Men emellanåt har jag ju också haft bra perioder, härliga dagar och känt att jag har mått ganska bra. Problemet har ju varit att varje gång jag haft en bra period så har jag fallit tillbaka, ibland hårdare än innan och då har jag verkligen känt att jag velat ge upp helt och hållet. Det har känts som att någon hånskrattat åt mig och sagt "haha, jag ville bara visa dig hur livet kan vara, men tro inte att du kommer få det". Men ju mer tiden har gått, ju mer saker i mitt liv som jag har tagit tag i och bearbetat, och ju mer jag har vuxit i mig själv och framförallt i min tro på Gud så har jag sakta börjat tro att jag faktiskt kommer få må bra en vacker dag. Och bara den tanken och det hoppet i sig gör ju att jag faktiskt känner att jag mår lite bättre.

De senaste två veckorna har känts ganska bra. Någon kväll med ångest, men faktiskt mest positiva framsteg i mitt tänkande. I kyrkan har det varit bön och fasteperiod och jag har verkligen försökt att haka på och ha mycket större fokus på Gud under dessa veckor. Jag har bett, läst Bibeln, lyssnat på lovsång och försökt mata mig med sådant som är uppbyggande för själen. Det är inte alltid lätt och det kräver ibland omprioriteringar som kan kännas lite jobbiga, men jag börjar mer och mer inse att det är värt det!

Kanske är det så att jag en gång för alla kan få mitt genombrott. Att jag kan få känna den frihet som det innebär att få leva som Guds barn. Att jag kan få vakna upp på morgonen utan den där klumpen i magen eller oron i tanken. Att jag kan få känna mig pigg och glad istället för ständigt trött och nedstämd. Kanske är det faktiskt min tur nu!

Jag tror att Gud har en plan för mig. Och jag tror att min välsignelse kommer. Jag tror också att Gud har rätt timing för alltihop men min bön ikväll är att det ändå inte ska dröja allt för länge!

God natt alla fina!
Sara ❤️