shit.. jag tror aldrig jag har varit med om en riktig chock tills idag. Jag krockade med bilen och nu är det bye bye MLF237. Jag kände inte igen mig själv och jag skakade och grät. Det var ingen stor smäll och jag mår bra, men shit va läskigt det kan vara. Är nog fortfarande lite shockad det är därför jag skriver så konstigt (?!) Skakar fortfarande lite när jag tänker på det. Det hela gick så snabbt. Alla var så snälla. Helt plötsligt låg jag i en ambulans med halskrage och blodtrycksmätare och var påväg mot sjukhuset. Helt plötsligt var jag framme och träffade en snäll doktor som gjorde lite tester på mig. Sedan fick jag åka hem. Det var iallafall tur att ingen blev allvarligt skadad. Man måste nog försöka tänka på hur värdefullt livet är. Jag känner mig fruktansvärt hemsk. Barnen och mamman i den andra bilen grät och jag kände mig fruktansvärt skyldig. tänk om.??.. fast så kanske man inte får tänka..Nu undrar jag vad som kommer hända. Vad går på försäkringen och vad gör inte det? Hur mår dom i den andra bilen?  Vart är min bil? och vad ska jag göra idag för att inte gräva ner mig?

JAG ORKAR INTE!!!

(tack till alla snälla människor; Mikaela, Magdalena, Anneli, Lena och Lina!)

//SARA