Tog en lång sovmorgon idag. Käkade frukost framför tre avsnitt av sex and the city och bara tänkte att här kan jag stanna i evighet. Carrie Bradshaw I wanna be like you!! Fatta va grymt om man hade pengar, kunde åka till NY och bara gå runt och shoppa, haffa en gul taxi och äta på fency restaurants.. Och on top of all that se riktigt snygg ut i vadsomhelst och bara behöva oroa sig över sin stora finne "just above the freckle".
Handlar det bara om att våga? handlar det bara om att släppa alla hämningar och kasta sig ut i det okända? New york klingar fint i munnen. Kanske är det så att man hämnar sig själv alldeles för mycket? Jag kan inte riktigt se mig själv som en chick citybrud som hela tiden säger "rätt saker" och är så fåfäng att ett par skor kan vara dagens stora samtalsämne. Jag skulle vilja, tanken är lockande. En dag.. kanske!!!