Jag har ju allt jag behöver, eller? okej, man kan ju alltid drömma om en pojkvän också, men i övrig har jag ju faktiskt allt jag behöver. Världens bästa kompisar, utbildning, jobb (för tillfället iallafall), mat för dagen, kläder, fritidssysselsättningar osv... men varför känns det så förbaskat tomt? vad är det som saknas? Självklart kan man alltid drömma om mer än vad man har, men det är inte så att jag känner att jag egentligen behöver något mer. Jag tror att jag behöver lära mig att uppskatta det jag har ännu mer.