På lördagen vaknade vi vid halv tio och då berättade Linda (som jag delade rum med) att jag hade pratat i sömnen under natten-På engelska! Det bör tilläggas att jag faktiskt nämnt för henne att jag var lite nojig över att behöva prata engelska hela helgen på grund av att Tamara är från USA. Då fik jag mig verkligen ett gott skratt. Sedan gick vi ner och åt frukost. Vad kan man säga, hotellfrukostar slår det mesta. Sedan gick vi in till Farsta centrum för lite shopping. Jag började dock känna mig lite sämre när vi gick runt i affärerna och antog att det var min förkylning som. blossade upp. Sedan skulle vi ta bussen tillbaka men vi visste inte vilken buss och trodde att vi missat den så vi gick hela vägen istället. 

När vi kom tillbaka till hotellet började jag ganska snart göra mig i ordning inför tävlingen. Smink och håruppsättning och lite mental laddning. Jag mådde dock ganska dåligt och tog en ipren innan vi åkte iväg till ishallen. Så var det dags för tävling. Korta gick riktigt dåligt. Jag missade nästan allting och orkade knappt åka färdigt mitt program. När kortprogrammen var avslutade låg jag på sista plats vilket inte kändes speciellt bra.De andra tjejerna åkte bra, Nanna låg etta, Christine fyra och Linda femma.

På kvällen gick vi in till Farsta centrum och åt middag på en jättemysig restaurang. Jag mådde ganska dåligt även på kvällen, frös och kände mig jättetrött och hängig och jag kunde dessutom inte tänka på något annat än hur nervös jag var för tävlingen. Detta släppte lite när vi skulle gå tillbaka igen och vi flummade som bara den på vägen tillbaka till hotellet. 

Den kvällen hade jag väldigt svårt att somna. Jag var skitnervös och låg och tänkte på tävlingen hel tiden. Jag vaknade ett flertal gånger under natten och försökte tänka igenom mitt program. På morgonen mådde jag inte alls bra, kände mig nästan på gränsen till lite febrig och hade ingen särskild aptit vid frukosten. Det kändes så typiskt om jag skulle missa min SM-plats på grund av att jag var sjuk för jag visste att jag var i ganska god form i övrigt.

Sedan åkte jag till ishallen och började värma upp. Jag tror aldrig att jag har varit så nervös inför ett långprogram som jag var då. Tamara var i alla fall väldigt lugn och stöttande hela tiden vilket kändes bra och programmet gick faktiskt bättre än väntat. Jag stod på benen hela tiden även om farten, stegen och koreografin var riktigt dålig samt att jag höll på att spy när jag var färdig på grund av att jag kände mig så utmattad. När jag sedan hörde mina poäng och insåg att jag hade fixat det kände jag ett lugn över hela mig och jag blev så otroligt glad.

Sedan kunde jag bara sitta och titta på de andra och njuta. Christine åkte riktigt bra i långa medan Linda och Nanna missade lite. Slutplaceringarna blev i alla fall; Nanna på första plats, Christine på tredje plats, Linda på sjunde plats och jag på elfte plats. Så alla fyra är vidare till SM som går i Linköping i december och det känns så sjukt roligt.

Flygresan hem gick bra men jag har fortfarande lock i mitt högra öra som inte verkar vilja släppa. Sjukt jobbigt!!!

Idag har jag varit hemma från jobbet och jag mår inte så jättebra om jag ska vara ärlig. Men jag är glad åt att syrran installerat Voddler på datorn så att jag kan kolla på massa bra film. Nu ska jag se till att få något i magen. Den skriker!

Hoppas att er helg varit bra!

kärlek/Sara