Ibland kan jag verkligen förfäras över vart vår värld är på väg. När jag gick på gymnasiet och skulle ha nationella prov i Svenska A var ämnet "TID". En av delarna i de nationella proven är att man ska hålla ett tal. Rubriken för mitt tal var "Det var bättre förr" och jag minns att jag ritade upp ett diagram på tavlan med en linje som bara gick utför. Mitt argument var att "Om allt var bättre förr så borde det betyda att allting bara blir sämre och sämre" och även då ifrågasatte jag vart vår värld var på väg. Jag minns också att jag tog upp fördelar med nutiden vs dåtiden och konstaterade att det faktiskt finns mycket som är bättre nu. Som sjukvården till exempel. Jag fick MVG så något vettigt borde jag ju ha sagt..

Men jag kan ändå inte sluta att fundera på om vi lägger krokben för oss själva genom att försöka göra samhället så lättillgängligt och bekvämt för oss. En sak som jag tänker på är internet. Facebook, MSN, mejl och bloggar. Lär vi känna varandra genom att läsa om varandras dagar på internet? Vad händer med vår sociala kompetens? Jag har ju (obsiously) själv fallit dit och det är svårt att låta bli. Jag tror att det är viktigt att försöka hålla det på en nivå så att det inte tar över ens liv. Också lättare sagt än gjort och jag borde väl egentligen inte uttala mig som lägger ner alltför mycket tid framför datorn. Men jag tycker att det är lite skrämmande och jag är övertygad om att internet inte bara är positivt för oss. 

En annan sak som jag funderat lite över är stressen som vi skapar i samhället. Man ska vara överallt samtidigt och helst hänga med i alla svängarna med nya teknikprylar, moderna kläder, karriär och allt sånt. Jag är så trött på det men återigen kan jag inte urskuldra mig eftersom jag verkligen är ett offer för allt det där. Det som skrämmer mig mest är att det är så många människor som mår dåligt nu för tiden. Och i många fall beror det på höga prestationskrav, dåligt självförtroende och stress. 

För mig som är van vid detta samhälle får jag genast dåligt samvete och blir rastlös om jag inte gör någonting. Tiden är alltför dyrbar för att kasta bort på att inte göra någonting, fast egentligen kanske det är precis det man behöver ibland. Jag försöker lära mig att njuta mer av livets små goda stunder men det är verkligen svårt. Jag hoppas att jag en vacker dag kan köpa ett litet hus vid en lugn skogssjö dit jag kan fly och bara vara. Jag tror att alla människor hade behövt det. 

Sara ♥