Jag blir verkligen trött på mig själv!  Idag när jag kom hem från jobbet kändes det som att jag inte hade någonting att göra eftersom jag inte hade någont träning att åka till. Men så tänkte jag om och insåg att jag faktiskt hade en hel del att göra och t.om. en del saker som jag måste göra. Så jag gjorde en liten lista inuti mitt huvud och sedan satte jag igång. Först ut var att ta tag i disken och det gick ju ganska bra tills telefonen ringde och jag hamnade i soffan. Då hoppade jag på nästa punkt istället vilken var att klippa musik till mitt nya konståkningsprogram (ja, jag har bestämt mig för att fortsätta en säsong till åtminstone!). Men det gick inte heller så bra.. jag hittar ingen långsam som passar till de andra jag har och dessutom hade jag inte cubase installerat på datorn och jag vet inte var skivan är.. Blir så trött. Så istället tänkte jag att jag skulle lägga i en tvätt men på väg till tvättstugan snubblar jag över min väska och blir påmind om jobbet. Snart är det dags för utvecklingssamtal och jag behöver verkligen planera färdigt inför dem omgående så jag sätter mig i soffan igen och försöker tänka. Ett barn i taget och massor att gå igenom och jag skulle inte påstå att det går smidigt eftersom mina tankar hela tiden snuddar vid andra saker, men jag lyckas få lite gjort i alla fall.

Sedan kommer jag ihåg fysträningen som ska göras (helst tre gånger per dag). Vi har haft en fystränare på besök i klubben som har gett oss massa övningar bl.a. med en balanskudde. Bra stabilitetsträning för hela kroppen och ganska roligt också, men lätt att glömma av. Så jag gör programmet oc h känner mig lite mer nöjd med mig själv. Sedan inser jag att jag har glömt både disken och tvätten samtidigt som katterna börjar gnälla. Bäst att ge dem mat och rensa lådan. Inser då att även jag är hungrig och verkligen borde äta. Eftersom jag inte handlat på ett tag fick jag ta det som fanns. Pulvermos, mamma scans köttbullar och gräddsås. Kändes sådär okej, men bättre än gårdagens middag (rostade mackor) i alla fall. Resten av kvällen spenderades i soffan framför datorn där jag försökte få lite struktur på mina tankar. Istället trängde sig ensamheten på och jag började känna mig trött, rastlös och ledsen på samma gång. Jag blir allvarligt talat knäpp av att inte ha mitt inrutade liv. Behöver fasta rutiner precis som ett litet barn annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Är kanske inte riktigt som jag ska och har många gånger funderat över var jag egentligen passar in. I vilket fack? Får väl hoppas att jag en vacker dag får reda på det. 

Nu är klockan 21.21... är det då man får önska? Jag har egentligen bara en riktigt stor önskan som jag itne tänker avslöja här, men jag börjar tvivla på om den någonsin kommer att slå in.. men men.. hoppet är väl det sista som lämnar människan så man ska väl aldrig sluta hoppas. 

Trots att klockan inte är så mycket känner jag att det är dags för mig att dra mig till sängs. Att man kan bli så trött av att inte göra någonting. Jag måste verkligen börja planera mitt liv lite bättre.. En gång i tiden använde jag faktiskt min almanacka, men jag vet inte vad som hände där?!

Sara ♥