Det där med ålder är märkligt. Egentligen kanske det inte spelar så stor roll vilken fysiska ålder man har så länge man tillåter sig att vara så barnslig som man vill vara. Som 25-åring kan jag fortfarande pendla mellan att känna mig vuxen och att känna mig som ungdom. Det beror oftast på sammanhanget och människorna runt omkring. När jag är på jobbet känner jag mig ofta mer vuxen än jag gör när jag t.ex. är i ishallen och tränar. Kanske för att jag har två helt olika roller, en "ledarroll" och en "elevroll". Jag trivs med båda rollerna och det är skönt att kunna växla mellan dem. Många skulle nog beskriva mig som ganska barnslig, men för mig behöver det inte vara något negativt. Jag tycker om att skratta och jag tycker om barsnlig humor. Man kan säga att jag har barnasinnet kvar och det är ju tur eftersom jag jobbar som förskollärare :)

Men jag kan lätt bli åldersnojig fast det beror oftast på att tiden går så väldigt fort. Det finns så mycket jag vill hinna med i livet innan jag blir för gammal (t.ex. skaffa barn och gifta mig) och där spelar kanske den fysiska åldern ändå en ganska stor roll. Och jag kan även känna ibland att kroppen åldras. Det är en viss skillnad mot när man var femton, till exempel så är det mycket lättare att lägga på sig några kilon om man inte tränar. Jag är inte lika vig som jag var när jag var yngre-man stelnar till helt enkelt. Jag hör sämre och ser sämre. Jag orkar inte leva ett lika hektiskt liv längre, det tar mycker mer på krafterna att ha almanackan fullbokad mot vad det gjorde när jag var femton. Fast jag skulle ändå inte säga att jag känner mig gammal (kanske bara ibland vid enstaka tillfällen). 

Idag hade vi över en timmes paus under vår träning. Då lekte vi "kändisleken" som går ut på att man har en kändis skriven på en lapp i pannan som man ska försöka ta reda på vilken det är genom att endast ställa ja och nej frågor. Då fick jag höra skönaste kommentaren då E (15 år) satt och funderade högt på vilken kändis som stod på hennes lapp. "okej, jag är inte barn.. och inte gammal.. men då måste jag ju vara död!!" Frågan är då vad jag är? jag anser inte att jag är barn längre men jag skulle inte heller säga att jag är gammal. död? nej det tror jag inte.. haha ibland undrar man hur ungdomar ser på oss som är 25+. Jag minns att jag själv tyckte att en 25-åring verkligen var vuxen och stor. Men jag kan inte direkt säga att det är så jag känner mig nu. Jag undrar hur det känns att fylla 50? För visst har jag en bild av mig själv som väldigt vuxen och mogen den dagen jag fyller 50. På många sätt önskar jag att jag har fel och jag hoppas att det kan bli vad man gör det till. 

Nu ska jag sova så att jag får min skönhetssömn. Jag tror ändå sömn är viktigt för att hålla sig ung!

God natt! Sara ♥