Det är lätt att hitta ursäkter för det mesta. Som t.ex. "idag är jag så trött så jag kan faktiskt unna mig en bit choklad trots att det är vardag och jag faktiskt har godisförbud". Eller "Jag köper denna tröjan fast jag egentligen inte har råd.. men den var billig och jag behövde (?) ju faktiskt den!". En annan variant är att belöna sig själv för vardagliga saker. T.ex. "idag har jag ju städat och tvättat.. då kan jag ju faktiskt få trycka i mig lite extra godis". Jag har insett (egentligen för längesedan) att jag måste göra vissa förändringar i mitt liv.

Så som jag lever nu rullar jag bara runt i gamla hjulspår utan att ha någon egentlig struktur på livet. Tröttsamt är var det är, och ohållbart i längden. Det är viktigt med drömmar och mål för framtiden men ibland är jag lite för bra på att blicka framåt istället för att leva i nuet. Och när verkligheten kommer i kapp mig känns det ibland som att jag bara står och stampar på samma ställe utan att ta mig någonstans. Det är oerhört frustrerande. 

Ibland känner jag dock helt tvärtom. Ibland kan jag inte se någon framtid utan låter istället det förflutna påverka mig alldeles för mycket och göra mig till någon som jag inte vill vara. För att utvecklas som människa måste man våga släppa taget om saker och ting kasta sig in i det okända. Något som ofta är mycket lättare sagt än gjort, framförallt när rädslan, jantelagen eller det dåliga självförtroendet tar över.

Jag tycker självklart att det är viktigt att leva i nuet. Att ta tillvara på tillvaron och försöka njuta av varje sekund. Att leva varje dag som om den vore den sista. Jag är inte riktigt där än utan låter ofta dagarna passera utan att de har något egentligt innehåll eller någon egentlig mening. Viss trivs jag väl för det mesta med det, men ibland undrar jag vad jag går miste om när jag sitter i min soffa och glor på tv istället för att vara ute och upptäcka världen. Jag är väl lite för lat antar jag. "Orkar inte" eller "en annan dag" är fraser som kommer upp och blockerar handlingskraften. Men allt går bara man vill eller? jag vet inte..

Jag har skrivit det förr men skriver det igen: Nu är det dags för förändring! Frågan som alltid följer detta påstående är förstås "Vad är det som ska förändras och hur?". Vissa förändringar kan man påverka och genomföra helt själv genom stark vilja och målmedvetenhet. Men det finns självklart även saker som man inte kan påverka hur mycket man än vill att de ska förändras. Dessa saker måste man helt enkelt lära sig att leva med eller acceptera alternativt hoppas på att de ska förändras. Jag vet i alla fall några saker som jag själv ska ta tag i och förhoppningsvis leder det till någon sorts förändring och förbättring av min livskvalité. Nu gäller det bara att ha den rätta viljan och orken att kämpa på!