Jag hatar att ligga vaken på nätterna och inte kunna sova. Alla problem blir så mycket större. och ångesten visar sig allt starkare där i mörkret. Pratade med en vän för ett tag sedan om min ångest och mina känslor. Hon sa att hon gärna hade velat veta hur det känns att må såhär. Att hon hade velat byta plats med mig för en dag. Det kanske hade varit bra. Då kanske någon verkligen hade förstått mig. Fast samtidigt hade jag inte önskat min värsta fiende att må såhär. 

Jag begär självklart inte det från någon och jag vet att mina vänner försöker förstå mig så mycket de kan. Det kan verkligen inte vara lätt att vara min vän för det känns som att jag bara suger ut massa energi istället för att ge något tillbaka. Men jag begär inte så mycket av mina vänner. Jag vet av erfarenhet att det är jättesvårt att stå vid sidan om när någon annan mår dåligt och man bara vill hjälpa till men inte vet hur. Det finns ärligt talat inte så mycket mina vänner kan göra för att förändra situationen, det är en process som jag själv måste arbeta mig igenom. Men jag vill ändå säga att det räcker med att bara finnas där, ha tålamod med att jag har dåliga perioder och dagar och bara låta mig få vara den jag är och där jag är. Och möjligtvis be en bön då och då! 

Sara ❤️