Trots att jag verkligen blivit mer och mer övertygad om vad jag lever för så känns det inte lättare att leva. Utmaningarna är lika stora och tanken på att jag faktiskt kan få hjälp från någon så mycket större, men ändå inte alltid känner att jag får det är så frustrerande! Jag vill bara må bra och leva ett normalt liv! Är oerhört tacksam för min connectfamily och vad den har gett mig de senaste åren. Och visst kan jag se en positiv utveckling i mitt liv om jag blickar tillbaka. Tyvärr räcker inte det jag ser till. Tyvärr kommer alla negativa tankar och ångestkänslor krypande ändå och hur mycket jag än försöker lyckas jag inte alltid stå emot. Det är lätt att säga "skärp dig", "ta dig i kragen", "tänk positivt", "kämpa hårdare"., osv, men jag tror inte att någon som inte gått igenom något liknande kan förstå hur förbannat svårt det faktisk är. Det är ju inte det att man inte vill, utan helt enkelt att man inte klarar av det hur mycket man än försöker! Men jag har ändå bestämt mig för att inte ge upp. Jag jag har bestämt mig för att kämpa vidare och är glad för de dagarna det faktiskt går. Och jag har hoppet kvar om att jag en dag ska få vara lycklig. Det är ju bara det att hjärnan och känslorna inte riktigt fattar det!!!

Nu ska jag påbörja en ny arbetsdag!
Sara ❤️