När man åker till jobbet i mörker och kommer hem i mörker, då känns det ibland lite svårt att motivera sig. Hade en lång dag på jobbet och det faktum att jag idag åkte buss (vilket ger ungefär två timmars restid) gör ju självklart att dagen känns extra lång. Arbetsdagen var dock ganska bra. Är glad för mina kollegor som oftast kan frambringa lite goa skratt under dagen. Barnen är ju också för härliga och deras funderingar kan ibland vara helt underbara att få ta del av.

När jag kom hem fanns det inget annat att göra än att slänga sig på soffan. Tröttheten tog över fullständigt. Tyvärr avslutades dagen ganska trist då jag fick höra en väldigt tråkig nyhet. Kan inte skriva
vad det gäller men känner mig just nu ganska ledsen och nedstämd. Undrar ofta hur jag ska orka. Varje dag är en kamp men det sista har jag ändå tagit mig an kampen på ett helt annat sätt och med en helt annan kämparglöd än tidigare. Trots det undrar Jag ibland om jag kommer orka hela vägen. Vissa dagar slår likgiltigheten till som en blixt och fullständigt förlamar mitt sinne. Då vill jag inte känna, tänka eller ens vara. Då vill jag ingenting. Det är nog den värsta känslan av dem alla.

Nu ska jag försöka sova. Ögonen är rödgråtna och huvudet dunkar. Borde kunna somna snabbt med tanke på hur trött jag är, men har lärt mig att tröttheten inte är en garanti för sömn. Ska väl ändå göra ett försök.

God natt alla fina!

Sara ❤️