Aaaaaaaaaaaaaa!!!!
Vill bara skrika för jag orkar inte mer. När den här jävla ångesten kommer krypande gång på gång vet jag snart inte vad jag ska ta mig till längre. Jag kämpar och kämpar varenda eviga dag men ändå kommer dipparna. Om och om igen. Visst, jag kan se en förbättring och visst går det åt rätt håll. Men tyvärr mycket långsamt. Och frågan är om tålamodet räcker. Om jag orkar vara uthållig och hålla lågan uppe. Om jag orkar kämpa mig igenom. Jag har riktigt bra dagar emellanåt. Och jag kan även ha bra veckor och månader ibland. Det är de snabba svängningarna som gör det så svårt. Ibland kan jag vakna och känna att allt känns riktigt bra, för att sedan samma kväll ligga vaken med ångest och tillsist gråta mig till sömns.
Ofta kommer alla känslor över mig när jag är ensam och får tid över till att tänka. Det är då jag vrider och vänder på alla tankar, går igenom dagen som varit för mitt inre och spelar upp alla situationer där jag kunde agerat annorlunda. Det är då jag grämer mig över alla dagens misslyckanden och hittar fel hos mig själv som kanske egentligen inte finns. Det är då ångesten kommer och trycker ner mig i skorna! Och hur mycket jag önskar jag kunde styra känslorna och tankarna så går det bara inte. Jag har försökt på alla sätt jag förmår men det tycks inte hjälpa.
Jag ber till Gud varje kväll om kraft och hjälp att klara mig igenom och ibland upplever jag att jag fylls av en inre frid som gör att ångesten avtar. Men många gånger känner jag ingenting och det gör mig ofta ännu mer frustrerad. Men jag antar att det är lite så med Gud. Allting kan ju inte bara gå som man vill så fort man ber..
Nu hade jag behövt en stor fet kram!
God natt!
Sara ❤️
Kommentarer
Trackback