Läste lite gamla blogginlägg från 2006 och 2007, då min blogg var nystartad. Det väckte en del känslor. Anledningen till att jag började blogga 2006 var att jag redan då mådde dåligt (och hade gjort det ett par år) och kände behovet av att uttrycka det. Och det gör mig så ledsen att inse hur många år som gått sedan dess och att jag fortfarande kan känna samma känslor av ångest och oro. 

Även om jag kan se att det gått framåt så känns det som att jag kastat bort så många år av mitt liv på att kämpa mig igenom dagarna. Jag är redo för förändring men det känns inte som att förändringen är redo för mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Och även om jag får goda råd och bra stöttning känns det som att jag gör allting fel hela tiden. Som att jag sätter käppar i hjulen för mig själv och tar de mest kämpiga omvägarna för att nå mitt mål. Det känns som att denna processen kommer hålla på ett bra tag till och den står mig redan upp i halsen. Jag kan inte ens beskriva hur trött jag är på att kämpa såhär varje dag! 

Jag ville inte hamna i dessa tankebanorna idag. Men tyvärr blev det så ändå. "Låt bli att tänka så" kanske ni tänker, och jag håller med, jag önskar verkligen att jag kunde låta bli. Men tyvärr är det lättare sagt än gjort. 

Just nu ligger jag i soffan och tittar på Braveheart. Det var längesedan man såg den filmen alltså men den är faktiskt riktigt bra. Funderar över vad jag ska hitta på imorgon när det är påskafton. Har inga planer än så om någon är ledig och vill hitta på något så hojta! Klarar inte ytterligare en hel dag ensam hemma.