förväntningar och prestation
I natt har tankarna snurrat. Började känna ångesten komma krypandes igår kväll när jag skulle sova. Hade haft en riktigt go dag och förstod inte riktigt varför jag skulle känna så. Har haft nästan två veckor utan ångest och faktiskt känt att jag mått bra. Har varit ganska ovant att överhuvudtaget svara "Jotack det är bra" och faktiskt känt att det stämmer när någon frågat. Det jag låg och oroade mig över i natt var egentligen det vanliga. Vad folk runt omkring tycker om mig och hur folk ser på mig. Har jättemånga vänner och jag försöker verkligen lita på att de älskar mig trots mina brister och fel. Men kan inte låta bli att tänka att folk ser mig som svag, patetisk, mesig osv. emellanåt. Kommer nog ta lång tid för mig att se mig själv på "samma nivå" som jag ser mina vänner. Har ju liksom alltid känt mig lite sämre än alla andra och på något sätt accepterat att det är så det är.
Har också tänkt mycket på det där med förväntningar. Skrev ju i mitt förra inlägg att jag kände att jag mår bättre. Och med det känns det som att det kommer en del förväntningar. "jaha, nu mår hon bra, nu slipper vi hennes tjat". Eller "Okej, nu kan vi ställa lite mer krav på henne för nu är hon frisk". Detta är förmodligen BARA mina egna idiotiska tankar, men jag blir lite skrämd av tanken på att det kanske inte längre är okej för mig att ha dåliga dagar. Nu har jag liksom använt upp min dos av tröst och stöd hos mina vänner. nu är det min tur att vara stark för någon annan. Det är ju inte det att jag vill ha dåliga dagar, men imorse vaknade jag och kände mig vemodig och ledsen. Dålig nattsömn och ångest gör ju tyvärr så med en. Och nu känner jag att det är jobbigt att återigen höra av mig till mina vänner och prata om min situation. Det blir istället en prestation i att försöka må bra och att utåt sett leva upp till folks förväntningar. Att återigen sätta på sig den där masken. Förhoppningsvis är detta bara en liten dip och imorgon känns det kanske bättre. Då kanske jag är på rätt väg igen. Men idag känner jag för att bara gräva ner mig i soffan och tömma tårkanalerna för att sedan försöka ta nya tag. Ska dock på kalas i eftermiddag så då blir det väl till att dra på den där masken igen. Kanske blir trevligt och kanske till och med kan vända denna dagen till något positivt.
Hoppas ni har en go lördag, vilka ni än är som läser!
Sara ❤️
Har också tänkt mycket på det där med förväntningar. Skrev ju i mitt förra inlägg att jag kände att jag mår bättre. Och med det känns det som att det kommer en del förväntningar. "jaha, nu mår hon bra, nu slipper vi hennes tjat". Eller "Okej, nu kan vi ställa lite mer krav på henne för nu är hon frisk". Detta är förmodligen BARA mina egna idiotiska tankar, men jag blir lite skrämd av tanken på att det kanske inte längre är okej för mig att ha dåliga dagar. Nu har jag liksom använt upp min dos av tröst och stöd hos mina vänner. nu är det min tur att vara stark för någon annan. Det är ju inte det att jag vill ha dåliga dagar, men imorse vaknade jag och kände mig vemodig och ledsen. Dålig nattsömn och ångest gör ju tyvärr så med en. Och nu känner jag att det är jobbigt att återigen höra av mig till mina vänner och prata om min situation. Det blir istället en prestation i att försöka må bra och att utåt sett leva upp till folks förväntningar. Att återigen sätta på sig den där masken. Förhoppningsvis är detta bara en liten dip och imorgon känns det kanske bättre. Då kanske jag är på rätt väg igen. Men idag känner jag för att bara gräva ner mig i soffan och tömma tårkanalerna för att sedan försöka ta nya tag. Ska dock på kalas i eftermiddag så då blir det väl till att dra på den där masken igen. Kanske blir trevligt och kanske till och med kan vända denna dagen till något positivt.
Hoppas ni har en go lördag, vilka ni än är som läser!
Sara ❤️
Kommentarer
Trackback