Dags att skriva av sig lite..
Har haft en liten dip igen. Några dagar av ångest och några sömnlösa nätter. Jag blir så trött på att det inte bara kan få vara bra! Och jag blir så trött på mig själv att jag tillåter det att bli såhär. Jag kan inte heller låta bli att tänka på hur mina vänner ser på saken. Jag vet att jag har vänner som stöttar mig och som pushar mig framåt. Men frågan är hur länge de kommer orka (och vilja) finnas där? För tänk om de försvann? Det vore en total katastrof! Jag hade nog inte klarat det. Ensam är inte stark, vi människor behöver varandra!
Jag förstår att det ibland kan verka som om jag inte försöker. Men tro mig, det är allt jag gör! Jag försöker så mycket jag bara kan för just nu har jag bara ett mål i livet, och det är att få må bra! En av de värsta känslorna är faktiskt känslan av att vara misstrodd av folk runt omkring. Jag har ju valt att vara ganska öppen och ärlig med hur jag mår, men det innebär också att jag öppnar upp för människor att kunna döma mig och att ha åsikter om vad jag borde göra/inte borde göra.
Kanske borde jag sluta med det här, gå tillbaka till att inte prata om det, stänga in det i mitt innersta och hoppas på att det försvinner av sig själv. Men jag tror att det skulle ta dö på mig i slutänden. Jag har ju liksom redan provat det i ganska många år! Erfarenheten säger mig att det inte är någon bra idé.
Kanske borde jag bara dela det med en eller två av mina närmsta vänner. Ja, kanske hade det varit bättre, men frågan är hur länge de hade orkat i så fall. Det sista jag vill är att känna mig som en börda för andra människor. Och det absolut sista jag vill är att förlora någon av mina vänner! Därför tror jag inte att det är en bra idé det heller.
Jag har som sagt valt att vara öppen. Och för de som inte vill se eller höra om det så är det bara att sluta följa mig på instagram, säga upp vänskapen på Facebook, sluta läsa min blogg och framför allt sluta ställa frågan "hur mår du?" när vi ses. Jag tvingar ingen att ta del av mitt mående. Men jag hoppas att jag kan få vara en förebild för någon annan som kanske också kämpar hårt med saker i livet.
En dag ska jag vittna om det här. En dag ska jag vara helt fri och då hoppas jag kunna vara till hjälp för någon annan. Tills dess kämpar jag vidare. Dag för dag, steg för steg.
Tack till alla vänner som finns där och som stöttar mig i min kamp! Tack till alla som står ut med en simpel människa som mig!
Sara ❤️
Kommentarer
Trackback