Har varit sjuk ett par dagar och är fortfarande krasslig vilket inte heller bidrar till ett bättre psykiskt mående. Många tankar som snurrar och väldigt svårt att hålla fokus på det positiva. Men jag kämpar på, fast besluten om att allting kommer bli bra en vacker dag. 

Som vanligt kommer allting över mig i min ensamhet, och framför allt när jag ligger i sängen och försöker sova. Men jag har hittat sätt att kämpa emot och övervinna ångesten och för det mesta fungerar det bra. Varje gång ångesten kommer är det en fruktansvärd kamp, men varje gång jag övervinner kampen känner jag mig starkare och starkare. Det bästa ligger framför, jag vet det! Jag ska bara kämpa lite till innan jag är där,. 

"Det är alltid mörkast före gryningen" heter det ju, och jag tror faktiskt att det värsta mörkret har svept förbi nu. Men solen kanske inte riktigt har kommit ända upp på himlen och efterdyningar av nattens trötthet och mörker hänger fortfarande kvar tungt på mina ögonlock.. Men snart står solen högt på himlen och jag kan få dansa i dess strålglans. Snart, mycket snart.. Jag måste bara tro det! 

Nu ska jag göra ett nytt försök till att sova. Måste ju orka jobba dessa knappa två veckor som är kvar innan det är dags för semester. Hoppas jag lyckas! 

God natt! 

Sara ❤️