Är det aldrig bra med den där tjejen?

"Är det aldrig bra med den där tjejen?" Jag får för mig att människor jag möter tänker just så. För alltid är det något som inte är bra med mig, och alltid klagar jag på något. Jag känner det själv och jag är själv så förbannat trött på det. 

Samtidigt som jag har så svårt att veta vad jag ska svara när folk frågar hur jag mår. För varje gång jag får den frågan tvingas jag tänka efter, känna efter. Hur mår jag? Och hur mycket jag än vill att svaret ska vara "bra" så har jag väldigt svårt att känna att det faktiskt är det. Sedan kan man ju fråga sig hur ärlig man ska vara. Det beror givetvis på vem som frågar. Ibland blir svaret "bra" eftersom jag inte orkar förklara något mer. Men väldigt ofta känns det så fel att stå och ljuga någon rakt upp i ansiktet och då blir svaret ofta "jag vet inte", "sådär" eller "jotack, jag kämpar på". Jag tycker det är skönt när människor istället säger "hej, kul att se dig" eller liknande för då behöver jag inte känna efter hur jag mår. 

Samtidigt så kan jag förvänta mig att mina riktigt nära vänner ska fråga. För annars kan jag lätt tänka att de slutat fråga eftersom de är så trötta på mina evigt negativa svar och att de således tycker jag är jobbig eller krävande (vilket jag kanske i och för sig är). 

Frågan är hur man ska hitta en balans där. Och frågan är om man någonsin kommer kunna svara "det är bra" och verkligen, verkligen känna det i hjärtat! 

Idag har jag varit i kyrkan nästan hela dagen, och trots att jag känner att det är mycket tankar som snurrar i huvudet så har det varit en ganska bra dag. Och jag är så tacksam över att jag har en kyrka som jag kan kalla mitt andra hem och där jag känner att jag faktiskt vill vara även när det stormar runtomkring! 

Nu ska jag sova! God natt!

Sara ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback