Sedan ringde jag mamma för att bara kolla en praktisk grej, men när hon svarade hörde jag mest tunga andetag och hon berättade att hon hade ont i bröstet. Vi ringde vårdupplysningen som tyckte att vi skulle åka in. Så jag hjälpte mamma till bilen och gasade iväg till akuten. Den bilresan var jobbig då mamma knappt var kontaktbar. Funderade över om jag tagit ett bra beslut att skjutsa in henne själv eller om jag borde ringt en ambulans. Väl framme fick vi träffa några sköterskor som gjorde ett EKG samt mätte syresättningen i blodet, allt såg bra ut, men mamma däremot såg allt annat än bra ut. De tog även ett blodprov och sedan blev vi placerade i väntrummet med förhoppningar på att snart få träffa en läkare, de skulle bara få provsvaren först. De sa att det verkade vara en lugn kväll så det skulle nog inte ta så lång tid. Sköterskorna sprang fram och tillbaka men vi fick bara vänta, och vänta. Efter mer än fyra (!) timmar fick vi äntligen komma in på ett rum. Sedan dröjde det ytterligare två timmar innan vi till slut fick träffa en läkare. Då var klockan tre på natten och vi hade kommit in till akuten ungefär vid halv nio tiden. 

Efter lite frågor, undersökning och ytterligare blodprover bestämdes det att mamma skulle röntgas för att utesluta en blodpropp. Vi fick dock vänta några timmar till innan det blev av. När klockan var halv sju på morgonen fick vi komma upp till röntgen. Det gick ganska fort och sedan fick vi återigen komma tillbaka till akuten. Efter ytterligare 45 minuter kom läkaren in och berättade att de kunde utesluta en blodpropp tack vare röntgenresultatet. Hon sa att smärtan troligtvis berodde på inflammation i någon muskel som sitter nära hjärtat. Det skulle inte vara farligt, men kanske göra ont och vara jobbigt. Sedan blev vi hemskickade och redan på väg till bilen kändes mammas andning mycket lättare. Tror det kan bero på att mycket av oron över att det skulle vara t.ex. En hjärtinfarkt hade släppt. Hon visste nu att det inte var något farligt vilket gjorde att hon hade ett annat lugn. 

När klockan var åtta på morgonen var vi äntligen hemma. Jag hade varit vaken i över ett dygn och var så trött att jag knappt orkade gå upp för trappan. La mig på kudde och somnade ganska fort. Vaknade för en stund sedan, fortfarande trött, men tänkte att det är lika bra att gå upp så jag inte vänder på dygnet helt! Tre timmars sömn har jag ju klarat mig på tidigare! 

Idag har jag inte så mycket planer. Har tänkt köra bort min soffa till Hultet ned hjälp av grannens släpkärra, annars ska jag nog bara ta det lugnt och försöka återhämta mig efter denna sjukt jobbiga natt! 

Hoppas ni får en härlig lördag! 

Sara ❤️