Jag bestämde mig en gång för att vara ganska öppen med hur jag mår eftersom jag inte har något att skämmas över (eller åtminstone har jag inget jag borde skämmas för). Frågan är om jag istället "skrämmer" bort folk genom min öppenhet. Jag har mött blandade reaktioner och det gör mig väldigt förvirrad. En del kanske har lättare att möta mig när de känner till min situation, medan andra kanske undviker mig (antingen av rädsla eller av risk för att jag tråkar ut dem). 

Det är oattraktivt med negativa människor och jag förstår om folk runt omkring mig tröttnar på mig när jag håller på såhär. Jag har själv tröttnat på mig för längesedan! Jag har tröttnat så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. En del av mig behöver fortfarande den ständiga bekräftelsen av att jag duger som jag är och att jag är  älskad. Därav alla bilder och uppdateringar i sociala medier där jag liksom "fiskar" efter bekräftelsen. Men en annan del av mig äcklas av det behovet eftersom det ibland blir för överdrivet. Att det bara blir ännu en bild och ännu ett patetiskt försök att få bli tillfredställd i mina känslor. Och jag  erkänner att jag ibland räknar "likes" eller blir sådär löjligt glad över vissa människors kommentarer (och även besviken när jag inte tycker att jag får den uppmärksamhet jag vill ha). 

Detta är bara en av flera saker som jag kämpar med att försöka förändra hos mig själv! Och jag jobbar med det varje dag. Och det är skitjobbigt rent ut sagt. Framförallt när man är hemma själv, men jag vill inte ge upp! Jag vill igenom och ut på andra sidan. Vad ska man göra om inte försöka? 

Nu ska jag i allafall sova!

God natt! 

Sara ❤️