Trött eller TRÖTT?!
Man kan vara trött och så kan man vara TRÖTT! Jag känner mig ofta väldigt trött och vissa dagar kan jag härleda det till för lite sömn, för mycket på jobbet eller liknande. Men väldigt ofta känner jag en trötthet och en matthet inför själva livet. Tror det är depressionen som spökar med mig lite då. För det är utmattande att gå runt med negativa tankar och känslor. Och man blir trött (både fysiskt och psykiskt) av att försöka hålla upp en fasad för människor man möter. Tror faktiskt det kan vara svårt att förstå för någon som inte upplevt det. Jag märker stor skillnad under perioder då jag mår sämre jämfört med de bättre perioderna. Energinivåerna ändras drastiskt och ibland undrar jag om det inte är något annat som är fel (typ blodvärden eller liknande).
Denna tröttheten gör mig ledsen ibland. För jag orkar inte alltid ta mig för att göra saker, umgås med vänner, ställa upp för människor som behöver min hjälp eller hjälpa till som volontär i kyrkan (vilket är något jag gärna vill göra). Jag försöker trotsa tröttheten och göra saker ibland ändå, men det är inte alltid det går.
Igår var jag på volontärsfest i kyrkan. Jag stod där och kände nästan dåligt samvete på grund av att jag jämförde mig så mycket med alla andra. "Alla andra" som är med som volontärer och tjänar VARJE söndag, ALLA tre mötena. (Okej. Jag vet ju att inte alla gör det, men många i allafall). Jag vill så gärna vara en av dem. Jag vill vara den som lägger ner varje söndag i kyrkan och som lägger ner hela mitt hjärta i att bygga kyrkan. Jag vill det men jag orkar inte. Och för att ingen ska misstolka det jag skriver vill jag bara förtydliga att kyrkan inte på något sätt har krav på sina besökare att man måste hjälpa till. Det är helt, hundra procentigt frivilligt och alla ska kunna göra det utefter sin förmåga, sin tid och sin ork. Det viktiga är att man gör det med hjärtat. Jag har förmåga (tror jag) och jag har tid. Men tyvärr har jag inte den orken som krävs för att lägga ner så mycket tid jag vill.
För två veckor sedan var jag med och hjälpte till som volontär på två möten. Jag var så trött på kvällen och hela dagen efter att jag nästan mådde illa. Det påverkade tyvärr hela min arbetsdag dagen därpå och jag kände mig väldigt uppgiven. Jag vill verkligen inte att det ska kännas som en stor börda att hjälpa till. Jag vill kunna göra det av hjärtat. Sedan fattar jag att man kanske behöver göra vissa uppoffringar av sin bekvämlighet för att nå dit man vill. Frågan är hur jag ska hitta rätt balans för mig. För så som jag mår ibland så är det (under vissa perioder) med nöd och näppe som jag klarar av mitt vardagliga jobb, vilket känns väldigt viktigt för mig. Sedan blir det tyvärr ofta många eftermiddagar och kvällar som jag bara slösar bort genom att ligga och försöka återhämta mig på soffan. Jag vill inte ha det så!
Nu ska jag försöka sova så att jag åtminstone är hyfsat utvilad imorgon. Pigg vet jag inte riktigt när jag kände mig senast, men sömnen är ju såklart ändå viktig och nu är klockan alldeles för mycket!
God natt alla fina!
Sara ❤️
Kommentarer
Trackback