Så lätt att tappa fokus..
Jag har haft en jättebra vecka. Solen har skinit, costello har varit hemma igen, det har gått bra på jobbet, jag har träffat goa vänner och jag har sovit hyfsat bra på nätterna. Jag har känt mig glad och tacksam för livet. Och det är väl då, precis när det känns bra, precis när jag lyckas koppla bort alla negativa tankar, det är väl då som smällen kommer. Ångesten som svämmar över mig som ett stort vattenfall med starka strömmar och som drar mig tillbaka ner mot djupet igen. Jag vill skrika men får ingen luft. Jag känner bara hur kroppen skakar, gråter och återigen ger upp. Paniken, ensamheten, tomheten, rädslan.
Mitt upp i alltihopa glömmer jag av Gud! Jag tappar fokus och hopplösheten förgiftar hela mitt sinne. Det är som att fienden vet precis när och hur han ska attackera. Men jag vet att det går över. Jag vet att jag tar mig igenom. Jag har gjort det gång, på gång, på gång, på gång.. Men jag vill bara få ett slut på det en gång för alla. Jag vill inte, orkar inte, pallar inte mer. Snälla, inga fler panikångestattacker!
Till slut kommer jag ihåg att jag inte behöver fightas själv. Att jag har Gud vid min sida och att han strider för mig även när det känns som mörkast. Och när jag äntligen lyckas skifta tillbaka fokuset till honom känner jag hur kroppen börjar samla sig igen. Hur jag blir lugnare och hur ångesten långsamt avtar. Kvar finns nu tankarna. Varför blev det såhär igen? Vad gjorde jag för fel denna gången? Varför ska det vara så svårt? När kommer detta hända nästa gång? Kommer jag alltid ha det såhär? Det finns så många frågor och inte blir jag klokare för att jag ligger och grubblar på dem. Ändå gör jag det! Typiskt mig!
Men inatt vill jag inte. Inatt ber jag till Gud att jag bara ska få krypa upp i hans famn, att han ska omfamna mig och trösta mig och att jag ska få sova gott. Jag ska upp om fem timmar så jag behöver verkligen det nu!
God natt!
Sara❤️
Kommentarer
Trackback