En fantastisk och utmanande helg!
Hemma efter ett fantastiskt läger med Connect church. Jag är så otroligt tacksam över min kyrka. Över alla relationer jag har där och över alla nya människor jag hela tiden får lära känna. Helgen har bjudit på så mycket. Bra undervisning, härliga bön och lovsångsmöten, dop, god mat, sol, regn, skratt, gråt, bad, vattenskoteråkning, volleyboll och fantastisk gemenskap. Men trots att det varit en fantastisk helg så har den samtidigt varit ganska tuff. Jag hade varit vaken sedan klockan 05.00 på fredagen så redan när lägret startade var jag ganska trött. Jag har haft ont i ena axeln och nacken en tid och jag kände att det påverkade hela min kropp och framför allt min sömn. Det gjorde tyvärr att jag inte kände mig helt bra rent fysiskt under helgen vilket självklart är påfrestande. Men jag försökte hänga med så gott det gick ändå. Jag vill inte vara den som ligger och vilar på rummet när alla andra har roligt och umgås. Det fick jag sota för när jag kom hem istället då jag blev så yr att jag trillade i trappan hemma och slog mig på svanskotan och armbågen samt vred till knät så att det gör ont. Jag är dock glad att jag inte skadade mig mer.
Temat under lägret har varit TRO. Undervisningen har varit så bra. Stark och talande men också väldigt utmanande. Jag känner att jag har så mycket att jobba med. Jag vill välja att tro på en Gud som hjälper mig igenom alla svårigheter jag möter i livet. Jag vill välja att ha mitt fokus på framtiden istället för på mitt förflutna. Men samtidigt ser jag bilden av ett oändligt berg som jag ska bestiga och jag känner mig så fruktansvärt liten. Jag undrar hur jag ska orka fortsätta klättra. Men jag vet ju självklart att jag måste ta det ett steg i taget. Inte tänka för långt framåt utan leva i nuet.
Jag önskar bara att jag slapp känna mig så ensam i min kamp. Jag vet att det låter vansinnigt då jag har enormt mycket vänner och folk runtomkring mig som ber för mig, stöttar mig och finns där för mig. Jag gråter ofta fast jag vill vara stark och jag skäms över att jag känner så. Jag önskar så att jag kunde styra ännu mer över mina känslor och tankar. Men jag känner mig fast i min psykiska ohälsa. Det går inte att säga till någon med cancer "sluta känna smärtan i kroppen". Det går liksom inte. Däremot tror jag på en Gud som kan hela cancer och ta bort smärtan. Och jag tror att man kan leva och vara glad emellanåt trots att cancern finns där. På samma sätt är det med psykisk ohälsa. Jag fick diagnosen depression av min läkare för några år sedan. Och det är också en sjukdom även om den är psykisk istället för fysisk. Det går inte att säga "sluta känna ångest och oro". Jag önskar så att det gick, men känslorna finns där ändå. Men precis som med cancer kan jag ändå leva och vara glad emellanåt.
Medicinen för cancer är väl vanligtvis någon form av cellgift. Medicinen för psykisk ohälsa är väl kanske då snarare samtalsterapi och bearbetning av det som ligger till grund för sjukdomen. Och i detta tror jag att tid är en viktig faktor. Jag tror att Gud kan hela min depression i ett ögonblick, och jag har så många gånger undrat varför jag aldrig får mitt bönesvar och blir fri från allt det smärtsamma. Men ju mer jag har bett över det, ju mer har jag känt att det nog inte är så Gud har tänkt. En vän till mig gav mig en gång bilden av en fjäril. Och hur viktigt det är att den själv får ta sig ur sin puppa för att kunna utveckla de färdigheter som krävs för att kunna flyga. Den bilden har återkommit till mig många gånger och jag tror att min väg till friheten är att verkligen få kämpa mig igenom ALLT som ligger ivägen för mig för att kunna leva mitt liv så som Gud har tänkt.
Jag vet som sagt att jag har kommit en bra bit på vägen, men än är jag inte fri så kampen måste fortsätta. Jag ber om kraft och mod att orka fortsätta. Och jag ber också om vila och frid så att energidepåerna kan få fyllas på där emellan. Jag ber att alla tårar jag gråter ska få vara smärta som försvinner och att kärlek och ny kraft ska få fylla det tomrummet som blir efter att tårarna runnit ut.
Slutligen ber jag om en god natts sömn så att jag kan få vakna pigg och alert och full av ny tro imorgon.
Det bästa ligger framför, så måste det ju bara vara!
God natt!
Sara ❤️
Kommentarer
Trackback