Söndag kväll och här ligger jag och ska försöka sova. Idag har ångesten funnits där i magen hela dagen. Men jag har lyckats trycka bort den, lägga på ett leende på läpparna och försöka låtsas som att det är bra. Men det är inte bra. Jag känner mig egentligen väldigt ledsen och bitter. Bitter på att ångesten finns där och vill förpesta min tillvaro. Bitter på att jag går runt och tänker negativa tankar, bitter på all avundsjuka som finns inom mig och på allt som känns orättvist här i världen. Och hur mycket jag än försöker lyfta blicken och skifta fokus så kommer alla jobbiga känslor krypandes och försöker ta över mitt sinne. Det är en ständig kamp och jag tror inte att någon som inte har upplevt något liknande kan förstå hur jobbigt och svårt det faktiskt är. "Tänk positivt" får jag ofta höra. Jo tack, jag försöker faktiskt. Det verkar kanske inte så, men tro mig, det gör jag verkligen.