Idag kom dock första dippen sedan vi kom hem. Idag kände jag en viss ångest komma krypande och rädslan som varit frånvarande ett tag blossade upp. Rädslan för att aldrig bli fri från ångestattackerna. Rädslan för framtiden. Rädslan för att mina negativa tankar ska ta överhanden igen. Jag lyckades dock skifta fokus och bryta ångesten och rädslan. Inte i egen kraft utan med hjälp av Gud. 

Under resan har jag bara blivit mer och mer övertygad om att Gud är sann och att han är den enda vägen för mig. För det har inte bara varit en fysisk resa utan även en själslig och en andlig resa. Tack vare det kändes det lite lättare att bryta ångesten idag. För jag visste mer än någonsin att jag inte behövde kämpa i egen kraft! Gud lyfter och bär mig igenom mina svårigheter, det enda han begär av mig är att jag ska släppa kontrollen och låta honom ta över. Något som är mycket lättare sagt än gjort! 

Jag hoppas innerligt att jag ska minnas detta varje gång ångesten kommer krypande. Att jag ska ta Gud i handen och bara låta honom styra mig igenom alla känslor och tankar. Och jag hoppas ännu mer att jag aldrig mer ska behöva känna denna typ av ångest mer över huvudtaget. Att jag på något sätt ska få besegra den en gång för alla så att den aldrig mer kommer nära mig och påverka mig. 

Jag hoppas och ber om detta i Jesu namn! 

Nu ska jag försöka sova. Har många tankar i huvudet så det blir kanske inre hellätt, men jag måste göra ett försök! Klockan ställer vi på 05.00, tjoho! 

Sara ❤️