I helgen var jag i Stockholm och tävlade min andra elitserietävling. Det gick mycket bättre än helgen innan men därmed inte sagt att det gick bra. Nu till helgen blir det elitserietävling nummer tre för mig i Tibro. Jag måste se till att åka bra ifall jag ska ha en chans att kvalificera mig vidare till SM vilket är mitt mål! Just nu fokuserar jag oerhört mycket på min konståkning och däremellan jobbar jag och försöker behålla mitt sociala liv. Det är lite pussligt måste jag säga.

Det är svårt när man inte känner att man hänger med. Just nu har jag väldigt mycket på gång. Det är mest roliga saker men ibland känner jag verkligen att hjärnan säger en sak medan känslorna säger en helt annat och en känsla av totalförvirring och frustration infinner sig. Jag önskar att det fanns fler timmar på dygnet. Tyvärr, eller kanske lyckligtvis, är det ju så med tiden att den är den enda av alla våra tillgångar som vi människor har fått lika mycket av. Tiden är ju totalt rättvist fördelad, alla har vi 24 timmar per dyg till vårt förfogande sedan handlar allt om planering och prioritering. Det är väl antagligen där jag brister. Jag vill ju helst hinna med allt och kan ju dessutom inte tacka nej till saker och ting. Då blir det svårt ibland. Svårt att känna att man räcker till och svårt att ta sig tid för att verkligen känna efter om man själv mår bra.



Om jag kunde styra över mina känslor hade jag tvingat dem att älska mer.

Så har man tävlat sin första elitserietävling i Kungsbacka. Behöver väl egentligen inte säga mer än att det var min sämsta tävling någonsin. Har aldrig fått så låga poäng någonsin med detta bedömningssystemet. Jag kände mig som bambi på hal is tävlingen igenom. Nästa helg blir det tävling i Stockholm och jag hoppas verkligen att det ska gå bättre! Jag får faktiskt skylla lite på att jag har nya skridskor. Jag har ingen känsla alls med de skridskorna vilket gör att mina programkomponenter försämras avsevärt. Men jag hoppas på att hinna åka in dem lite bättre till nästa helg så att jag kan visa vad jag verkligen går för.

Så har man börjat åka på sina nya skridskor. Kan ju inte säga att jag känner mig speciellt graciös, men det går ändå hyfsat. Känner dock stressen inför min första elitserietävling som går av stapeln nu till helgen. Men man kan ju inte göra annat än sitt bästa och det tänker jag verkligen göra.

Denna veckan har varit intensiv med ett jobbigt flängande hit och dit. Därmed inte sagt att den varit dålig, nej, nej tvärtom så har den varit riktigt bra.

Så har man avslutat säsongens första tävling i Partille ishall (kan det vara en av de kallaste ishallarna i Sverige?) Kortprogrammet gick inget vidare, två fall och en flopp. Som tur var fick jag lite revanch i dagens långprogram där jag faktiskt åkte helt okej.

Om det ändå ska vara höst kan det väl iallafall vara fint väder. Jag orkar inte med detta gråa, kalla och trista väder. Blir så uttråkad och känner inte för att göra någonting. Har nog aldrig velat åka iväg till varmare breddgrader såhär mycket som jag vill nu. Jag saknar sommaren och saknar mina vänner som jag nästan aldrig hinner träffa. Fryser gör jag även. nää usch.. nu ska jag ta en varm dusch och sedan blir det nog sängen!

och jag är inte alls sugen på den. Det är förbaskat kallt, grått och trist och jag känner mig verkligen inte på humör för någonting. Ikväll tänkte jag försöka träna trots min förkylning. Ska ta det lugnt och bara känna lite på isen eftersom det är tävling till helgen. Imorgon blir det jobb igen och jag ska klä mig varmt! Det ska tydligen blåsa ännu kallare imorgon än det gjort idag. Usch och fy!!!

Så har man jobbat sin första riktiga arbetsdag på nya jobbet. Måste säga att det var en aning jobbigt eftersom jag var frusen, hade ont i huvudet och var allmänt hängig. Min förkylning har inte riktigt släppt ännu och saken förbättrades ju inte av att jag hade fel skor på mig så att jag fick gå runt halva dagen med blöta fötter. Trots detta gjorde jag mitt bästa för att försöka göra ett gott intryck, om jag lyckades eller ej kan jag inte svara på men det känns ändå som att jag kommer att trivas ganska bra. Personalen verkar trevlig och barnen verkar jättegoa.

Usch och fy.. så har man gått och blivit sjuk! Inte riktigt läge med tanke på att jag precis börjat på mitt nya jobb. Ont i halsen, hosta, snuva, huvudvärk och trötthet.. näää inte kul alls!!! Idag ska jag vara hemma och kurera mig hela dagen.. ska bara göra saker om jag känner för dem och då endast icke ansträngande saker som t.ex. att sy eller redigera bilder på datorn.

"Vänner är de där ovanliga människorna som inte bara frågar hur du mår utan även väntar på det riktiga svaret"

..på saker som jag måste göra. Förra veckan fixade jag massa saker hela tiden och ändå finns det massor av saker som måste göras. Det dyker liksom upp nya saker hela tiden, så fort man avslutat en sak så kommer nästa. Antar att det alltid kommer att vara så och att det är lika bra att vänja sig.

Så var det snart måndag igen. Jag kan inte fatta hur snabbt helgerna går. Denna helgen har jag verkligen fått gjort mycket. Köpt och installerat trasiga lampor i lägenheten, hjälpt mormor att göra kopia på hennes nyckel, hämtat skrivaren hos mamma och pappa, hjälpt Paula och Nicko att måla huset, varit på UG, varit på Allum och shoppat, varit på trerätters middag hos Carlsson, tränat två gånger, varit på Noas barnvälsignelse, satt fast alla stenar på min  nya konståkningklänning, träffat J. Inte konstigt att tiden har gått fort, jag har knappt hunnit sitta ner. Imorgon ska jag jobba och träna, jag ska även försöka diska och städa lite i lägenheten och kanske lägga i en tvätt. Nu ska jag stupa i säng så att jag orkar med den kommande veckan.

En ledig dag mitt i veckan är helt underbart. Framförallt när det är strålande sol och man känner att man har energi över. Idag har jag sovit länge, käkat sen frukost, tagit en lång promenad med syrran i solskenet, storhandlat, tränat och tagit det lugnt. Igår jobbade jag, städade hela lägenheten, tvättade alla fönster, klippte gräsmattan, rensade rabatterna, diskade ca 1 veckas disk och käkade pizza med Anna. Jag tror ALDRIG att jag har fått såhär mycket gjort på två dagar som jag fått nu och det känns rätt bra. Nu sitter jag och tittar på 2½ men, en av mina favoritserier på TV och om en timme ska jag åka och träna igen. Trots att jag gjort så mycket känns det verkligen som att jag har fått en chans att andas. Nu känns det inte längre så tokigt att hösten är på väg.

 

Och till alla mina vänner vill jag passa på att säga: Jag älskar er väldigt mycket och jag hoppas att ni som känner er träffade verkligen tar åt er!!! <3

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så har jag, Anna och Paula vår egen lilla version av tv-programmet "halv åtta hos mig" Utan tv-kameror och bedömningar bjuder vi helt enkelt hem varandra på trerätters middag och har en mysig kväll tillsammans. Jag hade min middag i augusti och nu var det Annas tur.

Nu ska jag berätta om min värsta dag på jobbet på länge. Idag blev jag ombedd att hålla i en SO lektion för en åtta. Jag hade ingen ursäkt till att säga nej och eftersom de verkligen behövde en vikarie och jag hade ett hål på ca: 2,5 tim så var det bara att ställa upp. De höll på att jobba med svens geogafi så jag kände mig ändå hyfsat säker på ämnet. När jag släpper in klassen i klassrummet märker jag snabbt att de är ganska stökiga. Framförallt några av killarna som brötar in med en fotboll och skriker och skrattar och knuffar på varandra. När alla satt sig är det fortfarande väldigt hög ljudnivå i klassrummet och jag ber dem snällt att lugna ner sig lite så att vi kan starta lektionen men helt utan respons. Efter ett antal tillsägningar lugnar de ner sig en aning. Och lektionen kan starta. Två killar ignorerar mig totalt och sätter istället igång att spela kort. När jag säger till dem får jag bara tykna kommentarer tillbaka och jag måste tjata på dem för att de ska lägga undan kortleken. Sedan säger de att de glömt sina arbetshäften hemma varpå jag ger dem andra uppgifter att jobba med. Men tyvärr ignorerar de mig igen och kortleken åker fram. Tillslut tar jag den ifrån dem i hopp om att de ska sätta igång att jobba. Tyvärr hjälper inte detta och de fortsätter istället att hålla på och bråka med varandra och störa de andra i klassen. Några av eleverna har gått in och satt sig i grupprummet som ligger i anslutning till klassrummet och jag går istället in för att hjälpa dem. När jag sedan ska gå ut går det inte att trycka ner handtaget på dörren. Min första tanke är at tnågon håller emot, men efter en stunds kämpande inser jag att jag förmodligen inte kommer att få upp dörren. Så mitt enda val är att klättra ut genom fönstret för att sedan gå runt och in genom dörren till klassrummet. Vid denna tidpunkten är jag ganska arg och känner mig en aning kränkt. När jag kommer in i klassrummet ser jag att det står en stol som blockerar handtaget till dörren. Jag frågar ganska irriterat vem som ställt stolen där men naturligtvis utan svar. Två av killarna sitter då med sina mobiltelefoner på högsta volym och dessutom med två olika låtar spelandes samtidigt. Jag ber dem att lägga undan dem men de bara ignorerar mig och när jag hotar med att ta dem ifrån dem under lektionen får jag till svar "lägg ner, jävla fitta" Jag försöker göra klart för dem tydligt att jag inte tolererar sådana kommentarer men de fortsätter bara att provocera och hånskratta åt mig när jag säger till dem. Jag tror nästan aldrig jag varit så arg. Jag var tvugnen att hålla emot för att inte börja gråta mitt framför dem, så oerhört misslyckad kände jag mig. Såhär i efterhand inser jag att det naturligtvis inte är personligt mot mig och att jag inte ska ta åt mig. Men jag tänker då aldrig mer gå in och ha den klassen i SO, det är ett som är säkert!

Hade en go fredagskväll igår hemma hos Johanna. Det var lite spelkväll/avskedsmys eftersom hon ska åka till Brighton imorgon och plugga där fram till jul.

Fick just beskedet att jag kom med i elitserien i konståkning =) känns jättebra! Nu ska jag bara hitta tillbaka till den formen jag hade innan sommaruppehållet. Dagens träning gick bättre än de senaste träningarna, men jag har fortfarande långt kvar innan jag är på topp. Det känns dock roligare att ha ett tydligt mål med sin träning vilket förhoppningsvis ska visa sig inom kort. Nu känner jag att jag vill kämpa på trots att det är slitigt och tufft ibland, 

Så har jag äntligen sytt färdigt min konståkningklänning. Måste ändå säga att jag blev nöjd. Det tog mycket längre tid än det brukar. Delvis för att jag är så seg och delvis för att jag gjorde en modell som jag aldrig har gjort innan vilket innebar att jag fick sprätta en hel del. Men som sagt nu är den färdigsydd och nu ska jag bara sätta på massa fina glittriga stenar innan den är helt färdig. Då lovar jag att lägga ut en bild så att ni får se ;)